Monthly Archives: november 2011

”Hellre mycket av allt än lite av varje”

Det skriker Media Markt ut i sin reklam. Och jag undrar hur de tänker.

Eller, ja, jag vet ju inte vad de menar. Förmodligen menar de något i stil med att de har ett stort sortiment eller nåt sånt. Det kan man i alla fall tänka om man vill försöka att inte tänka att de menar något värre.

Men för mig ger det bara associationer till överkonsumtion: Köp mer! Köp större, köp fler! Köp mer än du behöver bara för att du kan! Köp nytt, fast det du har inte är varken gammalt eller trasigt!

Bilden späs förstås på av all den reklam som pumpas ut av Media Markt (och i rättvisans namn vissa av deras konkurrenter). Köp, köp, köp, utan tanke på konsekvenser varken för ekonomi eller miljö, utan reflektion kring våra och jordens begränsade resurser.

Frågan är vad denna idioti beror på. Okunskap om läget för klimat och miljö borde inte vara möjligt. Sticker de huvudet i sanden, som en del andra människor (men däremot inte strutsar), och låtsas att det jobbiga ska försvinna om de inte låtsas om det? De kan väl inte bara köra på trots att de vet och förstår – det vore ju ondska?

Nej, inte ”Hellre mycket av allt än lite av varje”. Hellre lite av de saker vi faktiskt behöver och nästan inget av resten. Om du frågar mig.

Första advents-stormen 2011

Det är första advent idag. Men det blev ingen julskyltning för våran del; man ger sig inte iväg i onödan när det är klass 3-varning. Hittills har vi som mest haft 29,5 meter per sekund i byarna.

Vi har bakat pepparkakor och lussekatter, lyssnat på julmusik, spelat Carcasonne och tittat på Mio min Mio.

Vinden tjuter fortfarande utanför och hörs ännu mer häruppe, men det sägs att kulmen är nådd. Och ute på verandan känner man knappt att det blåser, bara att det är kallare än vanligt.

När Skånetrafikens tåg försvinner i Bermudatriangeln – eller ”en pendlares fredagskväll”

Jag skulle ta tåget 17.07 från Malmö mot Ystad/Simrishamn. Tåget skulle (som nästan alltid) gå från spår 2b. Jag stod där från cirka 17.02.

Klockan 17.07 hade inte tåget kommit. Ingen information om försening. Det hade väl å andra sidan ingen förväntat sig heller; det kommer sällan någon information förrän tåget är fem minuter sent. Ja, när det gäller pågatåg, alltså. Öresundstågen kommer det upp info om direkt, och för dem ropas det ut när de är på väg in och så vidare, även när de är i tid. Många gånger om dessutom.

Minuterna gick. Ingen info. Bara fortfarande samma info kvar på perrongskylten om att tåget mot Ystad/Simrishamn skulle gå 17.07. Inget om försening.

Ungefär 17.17 försvann infon – eller ersattes av info om tåget 17.17 mot Malmö Hyllie. Tåget mot Ystad/Simrishan försvann liksom bara. Ingen info. Inga utrop. På samlingstavlan var tåget bara… borta.

17.19 (enligt stationsklockan) kom utropet! ”Pågatåg mot Ystad Simrishamn kommer att avgå klockan 17.18 från spår 2a”.

Vi rusade alla ditåt…

17.20 ändrade utropet till ”…kommer snart in på spår 2a”.

Ungefär 17.21 kom tåget in och rullade förbi oss nästan ända bort till 2b.

På perrongen ropades fortfarande ut att tåget skulle gå till Ystad-Simrishamn.

Ombord på tåget förtydligade personalen i utrop att tåget bara skulle gå till Skurup; ville man längre fick man vänta på nästa tåg som skulle gå till Ystad, och där byta till ersättningsbussar om man ville till Tomelilla-Simrishamn. Utanför utropades dock fortfarande samma som nyss…

17.25 gick tåget.

– Varför har vi inte gjort det tidigare?

När vi flyttade till huset hade vi egentligen inte mycket möbler med oss. Några Ivar och Sten (båda delar hyllor från Ikea), en 140-säng, några stolar och någon byrå och säkert lite annat. Med i husköpet fick vi en hel massa möbler som hört till huset. Vi tyckte det var ganska bra att ha något att börja med, så att man kan byta ut allteftersom man kommer på vad man behöver. Speciellt när man bor i ett femtonspel och inget liksom är klart från början, utan man gör klart något rum i taget, och rummens användningsområden ändras efterhand som renoveringen fortskrider. När man har barn tillkommer dessutom nya behov allteftersom, medan andra försvinner när barnen blir större.

Så vi har bytt ut efterhand. Köpt nya saker och gjort oss av med det gamla som kom med huset. Nu har vi nästan inget kvar av det som följde med huset.

Men vi har varit långsamma på det. Dels vill vi inte rusa åstad och köpa saker, speciellt inte eftersom rummens användning ändras successivt. Så det gäller att tänka igenom så att det vi köper verkligen stämmer till fullo – eller kan återanvändas någon annanstans. Mycket Ivar-hyllor blir det… Dels känns det egentlign lite dumt att hålla på och köpa en massa nytt när man borde kunna köpa begagnat. Men det är svårt när man har ett gammalt hus, där inget är standardmått. Vi är så enormt beroende av att kunna mäta och klura och läsa och tänka efter så att vi faktiskt tänkt på allt (för annars kommer det inte att funka när vi kommer he med prylen). Ofta har vi en ganska god aning om vad som skulle behövas men det finns inte, men så förr eller senare så dyker det faktiskt upp något på Ikea som löser våra problem. Och så kan man köpa delar av lösningen och testa på plats innan man köper resten. Ska man köpa begagnat så finns inte den möjligheten. Man måste ha stenkoll på alla mått på alla ledder för att något ska funka, och har inte alls den möjligheten att klura och fundera och ta reda på allt i förväg. (Dessutom finns det obegripligt många annonser på Blocket där det inte anges några mått alls på möbeln som säljs – och i andra fall är måtten helt fel när man väl kommer.)

Men sedan, när vi väl kommer till skott: vänt och vridit på mått och behov och möjligheter och konsekvenser och åkt till Ikea och handlat och byggt ihop, så infinner sig ofta den där känslan:

– Varför har vi inte gjort det här tidigare?

Som när vi, efter att ha klarat oss utan garderober i fem år (det fanns inga garderober i huset, bara något linneskåp med hyllor), nöjt oss med en enkel klädstång och fått massor av galghängande kläder solblekta, slutligen gick och köpte oss en garderobsvägg på Ikea (60+60+120+120 cm). Som vanligt folk, gudbevars!

Eller som när vi häromdagen omvandlade ett rörigt hörn i vardagsrummet, där det tidigare stod backar med leksaker, en kista med spel och ett dockskåp, med hjälp av några nya hyllor.

– Varför har vi inte gjort det tidigare?

Vi läser Sandvargen, jag och sjuåringen

Eller ja, jag läser och han lyssnar. (Fast han läser ju nästan lika snabbt som mig, så ibland skrattar han åt lustigheter strax innan jag hinner läsa det lustiga, eftersom han redan hunnit läsa klart.)

Den är bra, Sandvargen.

Jag har lite svårt att säga vad den handlar om. Eller, det är inte svårt alls egentligen. Men ganska ointressant. Det säger inte mycket om varför boken är bra.

Den är bra för att den tar upp ämnen som ibland är svåra och där barn och vuxna inte alltid lyckas nå fram till varandra. Men här blir liksom poängen tydlig för både barn och vuxna, och man förstår den andra sidan lite tydligare, utan att någon bir skriven på näsan.

Och så är boken väldigt rolig också.

Ibland är för övrigt treåringen också med och lyssnar och viker sig dubbel av skratt :-)

Nej, jag har inte drabbats av totalt städdille

Vi ska fira jul hemma. Hos oss, alltså. För första gången på riktigt, typ.

Vi firade visserligen jul hemma 2003 också. Den gången var det framför allt för att jag var höggravid (BF 3 januari) och alltså skulle kunna föda när som helst, så vi ville inte åka någonstans alls.

Före den julen firade vi alltid julafton hos den enas föräldrar, reste på juldagen och firade annandagen på andra stället – och så tvärtom nästa år. Efter att barnen kommit har vi kört hela julen på samma ställe, vartannat år min släkt, vartannatår hans.

Nu är vi trötta på det. Nu blir det hemma.

Det innebär att för första gången på länge är det lönt att bry sig om hur det ser ut hemma på julen. Annars har det varit hänga upp lite pynt, åka ifrån det, och sedan komma hem när julen är slut. Inte lönt att skaffa gran (det skulle mest bli en leksak för de hemmavarande katterna). Bättre att lägga tiden i stressiga december på att hinna packa alla saker så att man kan komma iväg innan helgtrafiken drar igång.

Kanske är det därför det plötsligt känns angeläget att faktiskt städa. Inte bara röja undan den värsta röran, utan ta det något steg längre på djupet. Typ faktiskt damma.

Eller så är det bara för att jag är så ofantligt trött på dammet.

Barnen börjar ju bli ganska stora också – det är ju en del av det. Livet börjar bli såpass normalt igen att man faktiskt kan hinna nåt mer än det allra mest akuta ibland. Som att städa.

En annan bidragande faktor är nog för övrigt de här vattkopporna. Efter ett antal vabbdagar ställer man liksom om till ett annat tempo. Ser andra saaker, gör andra saker. Läge att passa på när chansen ges…

Men nej, jag har inte drabbats av totakt städdille. Och förmodligen går det här över innan jag hunnit klart.

Och det är verkligen ingen risk att det ska se välstädat ut på riktigt. Bara bättre än det brukar hos oss.

Jag vill inte ha ett flamsäkert gosedjur!

Julen närmar sig, och den lokala Ica-butiken börjar ta hem saker till julhandeln, det vill säga de ökar sitt sortiment av leksaker. Bland annat har de ställt fram ett stort ställ med billiga gosedjur.

Tittar man på tyglappen som sitter på djuren så kan man läsa att djuret är flamsäkert. Det står där som om det skulle vara något bra, ett försäljningsargument.

Det är det inte. Det är skitkasst. Flamskyddsmedel av olika slag kan vara hormonstörande och orsaka nervskador och beteenderubbningar. Det är inget jag vill att mina barn ska tugga på eller ligga och gosa med varje natt.

Man kan tycka att folk borde veta det idag. Eller jag tycker det. Det är ju liksom ingen nyhet. Och jag tvekar själv numera att överhuvudtaget köpa gosedjur (utom de som är uttalat miljöanpassade), för inte heller när det inte står flamsäker vågar jag räkna med att gosedjuret är fritt från flamskyddsmedel.

Personligen vill jag alltså att det ska stå ”garanterat fri från flamskyddsmedel och andra hälso- och miljöfarliga ämnen” på ett gosedjur för att jag ska känna mig lockad att köpa.

Som av en händelse handlar Naturskyddsföreningens årsbok, Den flamsäkra katten, om just det här. Jag hoppas att Ica, och alla andra som säljer gosedjur, köper och läser boken. Ja, och alla andra som köper eller säljer saker som innehåller märkliga, farliga och onödiga kemikalier. Vilket i praktiken är så gott som alla i Sverige.

Gifterna vi människor dräller omkring oss hamnar för övrigt också i fisken – som vi sedan äter. Så korkade är vi människor!

Köp ett paket luft? Nej, tillsatser!

I Panduros julreklamblad kan man bland annat hitta ”mix för smörkräm”. Till den behöver man bara tillsätta… smör och florsocker!

Så, vad är då smörkräm? Ja, enligt vad jag lärt mig, enligt hur jag gjort i alla tider och enligt de kokböcker jag använt, så består smörkräm, i grundutförandet, av… smör och florsocker! Dessutom kan man, om man vill, tillsätta äggula. Och så kan man, beroende på vad man ska ha smörkrämen till och vad man själv tycker är gott, tillsätta lite extra smak, oftast kakao eller hackade syltade apelsinskal. (Smörkräm är inget jag gör särskilt ofta, men jag tycker det är vansinnigt gott. Socker och fett, ju :-))

Ska man av detta dra slutsatsen att smörkrämsmixen innehåller äggula? Det verkar ju ganska onödigt att ha en mix som består av en enda sak. Och en påse med 1 kg torkade äggulor känns som något som borde räcka i evigheter (bortsett från att det borde bli dåligt långt innan det tar slut, om man inte blandar smörkräm i industriell skala).

Men nej, går man in på Panduros webb, så kan man läsa att smörkrämsmixen innehåller följande:

socker, modifierad (vete) stärkelse E1422, vasslepulver, dextros, förtjockningsmedel (E415, E401, E339, E450, E516), emulgeringsmedel E435, salt, arom. Allergener: mjölkprotein, laktos, gluten, vete, majs, vanillin.

Frågan är vad allt detta ska vara bra för? Det lär ju knappast bli godare. Inte nyttigare heller. (Visst är socker onyttigt, men diverse märkliga tillsatser gör knappast saken bättre.) Vilka krav är det folk ställer på smörkräm för att motivera detta?

Eller är det bara ett försäljningstrick?

Allting går att sälja med mördande reklam

Kom och köp konserverad gröt!

”¦och det kan man ju göra nuförtiden :-)

Vattkoppor igen

Vi trodde det skulle räcka med att han var hemma från skolan en vecka och att han skulle kunna ha gått till skolan i måndags. Men när vi inspekterade nog i söndags kväll så fanns det fortfarande några få blåsor.

Från åttonde dagen behöver man läkarintyg för att få vara hemma. Så det blev till att ringa vårdcentralen. Vi fick komma in men gå via ambulansintaget för smittrisken.

Jag hade räknat med att det skulle räcka med den enda dagen extra och kände mig ganska fånig. Men läkaren tyckte han skulle stanna hemma till och med onsdagen, eftersom immunförsvaret är nedsatt.

På torsdagen var han alltså tillbaka i skolan.

På fredag morgon (idag) började minstingen få feber och fick stanna hemma med pappa. Vid lunch rapporterades prickar med tendens till blåsor.

*skäms lite*

Ja, jag gjorde dålig research. Jag hade hört på radion (tror jag) att det var sista SÖNDAGEN i november. Och när jag sedan surfade runt och hamnade på En köpfri dags blogg, så läste jag söndag, även om det stod lördag.

Dagen före första advent är ju inte alls lika illa. Faktiskt. Visserligen vet jag inte om jag hörsammar ändå. De inköp jag räknar med att göra dagen före första advent är väl ungefär reservlampor till elljusstakar om jag inser att det saknas. Och mat – vanligt mathandlande i affären. Det går ju att komma ifrån med planering (även om jag inte riktigt tycker det är någon jättestor vits med det).

För övrigt, när jag var liten så hände det enstaka gånger att vi gick på julskyltning på lördagskvällen, dagen före alltså. Jag är inte helt säker på varför, men det kan ha varit så att mamma jobbade på söndagen. På lördagkvällen var ju hela skyltningen klar, men hela stan var stilla. Och helt omöjligt att konsumera något (för på den tiden var alla affärer stängda efter klockan ett på lördagar).

Skäms på mig!