Monthly Archives: november 2009

Lätt snorig

och snorigheten ger en svag smak av blod (eller metall). Antar att jag är sliten i näsan av att vara småsnorig ganska länge.
Men jag kan inte låta bli att tänka att det beror på vaccinet. Hon som tappade smak fick visst metallsmak först, och sedan tappade hon smaken.
Fast det var visst samma dag som hon fick vaccinet? För mig har det gått en vecka.

…men inte är det lätt att släppa oron…

I lördags beklagade sig S plötsligt över att det liksom stack och kändes där han fått vaccinationssprutan.
Först en gång typ mitt på dagen. Sedan en gång senare på dagen.

Det är över en månad sedan han fick sprutan, och han har inte sagt något sedan dess.

Nej, jag är inte bra på att släppa sånt. Jag började förstås genast grunna kring långtidseffekter och annat läskigt.

Visst, det är inte alls så konstigt om han börjat fundera kring det där själv igen, med tanke på att båda vi vuxna blivit vaccinerade den gångna veckan, och med tanke på att mannen var ganska rejält påverkad av det torsdag-fredag-till viss del lördag.
Och visst, det kan vara en ren slump – han kan ha legat på armen på ett sätt som gjorde att det kändes just där, som mannen sa.

Men ändå. Klart jag oroar mig.

Speciellt med tanke på att vi fortfarande har lillplutten kvar att vaccinera…

Och nej, jag gillar inte heller att läsa om folk som förlorar lukt- och smaksinne av vaccinet.

Sommaren är slut – nu är det jul!

Vi är sena på det. Trädgården ser ut som ett jävla hejkomochhjälp, och då bortser jag helt från växtlighet, ogräs och sånt och menar bara alla saker som fortfarande står kvar ute – cyklar, trädgårdsmöbler, leksaker, trädgårdsredskap som kördes ut ur uthuset under sommarens renovering av köket (kolla DEN bloggen) – trots att det är november. I dag var vi ute en liten stund, innan regnet tog över, och hann fixa liiiiite av allt detta. S hittade en ringblomma som blommade så fint, så den fick komma in och sättas i vas. Sommarens sista blomma?

Det är inte första advent förrän om en vecka. Men vi kommer att ha svårt att hinna med att fixa med det då, så vi fuskade lite och riggade den första elektriska adventsljusstaken. J var oerhört fascinerad. Julmusiken åkte på (Lisa Rydbergs Vinterskrud) – oj, vad han uppskattade det Och sedan åt vi kvällsmat med massor av ljus tända, och S tyckte att så här ska det minsann vara när man firar jul

Mer

Alla socklar Under skåpen på plats.
Krokar till handdukar på plats. (Bredvid bokhyllan, under diksbänken men öppet.)
Krokar till grytlappar på plats. (Under överskåpet, på list baktill.)

Och så någonsorts tröskel mellan köket och skafferifarstun, eller i alla fall någon sorts provisorium som kan duga ett tag, med en fräsch asfaltspapp under – istället för bara asfaltspapp och ett hål mellan de båda golven (vilket katterna tyckte var ett utmärkt ställe att göra fel saker på – därav bytet till ny papp).

Klara?!? Nä. Självklart inte.

3 av 4

Ja, nu är det bara lillplutten som är ovaccinerad. Småttingarna i Skåne ska visst vaccineras v 49, så vi kan väl vänta oss en kallelse i nästa vecka.

Jag är fortfarande lite öm i armen. Inet jag tänker på mer än om någon trycker hårt eller jag lyfter armen.

Jag har varit påtagligt trött, såsig, hängig ur form, de här dagarna. Lätt huvudvärkskänsla, lätt känsla av att vara på väg att bli sjuk eller nåt sånt. Å andr sidan lider jag av sömnbrist, jobbstress och brist på tid att ta hand om mig själv. Jag är slutkörd. Det är svårt att veta om jag skulle må bättre utan vaccinet

Jag har överlevt dagen. Nu får jag “lov” att bli sjuk. Risken är väl stor att jag på klassiskt vis blir det när jag slappnar av…? *peppar peppar* *vill inte*

Helgens prestationer

Lite besök från svärföräldrarna i helgen bidrog starkt till att vi kunde beta av några punkter på köksgöralistan och närma oss någon sorts färdig-status:

* Golvsocklar på plats. (Ja, alltså socklar som i lister mot golvet – inte socklar under skåpen, för dit hann vi inte) Det fattas lite färg på ett par hörn som fick snedsågas, så det ska jag lösa någon sen kväll när barnen sover.

* Täcksida och list i bakkant och framkant på överskåp samt sista luckan på plats (ja, den har fått vänta tills resten där var klart)

* Platsbyggd bokhylla under slutet på diskbänken! Så ÄNTLIGEN är kokböckerna framme igen

50-50

Halva familjen vaccinerad.
Ja, nu har jag fått sprutan.

Jag frågade om huvudet och fick till svar att med tanke på vaccinationen var det ingen fara, men i övrigt borde jag säkert undvika att slå huvudet i hatthyllan

Jag har fått sprutan i höger arm. Ja, det bad jag om. Visst, jag är högerhänt. Men dels vill jag inte i onödan göra något som kan bråka med min vänstra sida, som är den sida jag har problem med till och från sedan jag skadade nacken (jag har f.ö. lite känning av det i vänster sida av huvudet nu sedan jag banglade till huvudet igår – det brukar kunna bli så). Dels kom jag på tåget på väg dit på att jag ju faktiskt måste kunna bära lillskrutt, och honom bär jag alltid på vänster arm (utom korta stunder när jag behöver byta). Så höger it is.

Hur det känns? Tja, det kändes väl ungefär så mycket eller lite som man kan förvänta sig av en spruta. Inget märkligt, inga massor.

I övrigt vet jag inte än. Det är bara typ tre kvart sedan eller nåt sånt. Jag har inte petat på det än, så jag vet inte om det är ömt Däremot känns det lite småont i vänster överarm så det är ju ganska skönt att veta att DET måste vara inbillning

Men jag är i alla fall inte död än – peppar peppar.

Min (o)tur (?)

Nu är det dags för mig.
Jag har fått kallelse till vaccination imorgon eftermiddag.

Det här är den minst lämpliga veckan av alla. På onsdag har vi vår STORA grej med jobbet, som vi planerat och grejat med i ett halvår. Dagen då allt måste klaffa.
Strikt talat klarar de sig utan att jag är där. Bara allt är fixat innan (och det finns ju fler än jag). Men jag VILL ju helst inte missa det…

Om jag vaccineras på tisdag eftermiddag är risken rätt överhängande att jag får stanna hemma på onsdag p.g.a. biverkningar

Alternativa vaccinationstider den här veckan är måndag e.m. och onsdag e.m…

Om jag går tidigare på onsdag kan jag hinna innan vaccinationsstället stänger. Men då är ju risken att vaccinet hunnit ta slut? Dessuom kommer jag att vara skittrött då, eftersom jag ska gå upp kl 5 på onsdag morgon.

Om jag vaccineras redan idag riskerar jag förstås att vara utslagen både tisdag och onsdag, d.v.s. både missa en del förberedelser och själva dagen. Men sannolikt bör jag vara på benen igen till onsdag, om jag inte har väldig otur.

Dessutom vill jag vaccineras fortast möjligt, så skiten hinner börja verka. Jag vill slippa gå och noja mig över att bli smittad när jag tar tåget varje dag. Om jag nu ska ta vaccinet, så ju förr desto bättre, liksom. Och jag vill slippa oroa mig för att bli förkyld så att jag inte kan vaccineras. Jag har känt mig små snorig på morgnarna ett antal dagar, men det blir inte mer, så jag hoppas det ska vara OK att vaccineras nu.

Så igår tyckte jag att det var det bästa att trots allt vaccineras idag, måndag. Och efter diskussion gick mannen med på det, trots att han missar sin träning (förlåt!).

Igårkväll… slog jag i huvudet. Jag skulle gå upp på ovanvåningen, med lillskrutt i famnen, och lyckades dunka i huvudet rejält, rakt underifrån i en väggfast hatthylla (hyllan av massiva brädor). Aj, det gjorde ont! (Hatthyllan sitter så att man normalt sett inte ska slå i den när man går uppför trappan – jag fattar inte själv hur jag lyckades.)

Jag har (förstås) ont i huvudet. Inte så konstigt. Kände mig aningens yr och chockad ett tag. (Och har sedan då och då känt tendenser till illamående – men det kan ju lika gärna vara just för att jag känner efter och oroar mig. Jag vet att ångest och oro kan driva fram rätt mycket illamående hos mig.)

Dumma dumma dumma jag! Jag är så hemskt arg på mig för detta! Varför gjorde jag så? Så dumt och onödigt och korkat!

Nu har jag fullt med katastroftankar. Ångest, ångest, ångest. Hur påverkar detta om jag vaccinerar mig idag?
Tänk om kroppen har fullt upp med att ta hand om att läka eventuella skador i huvudet, och därför inte kan ta hand om vaccinet på rätt sätt – så att vaccinet antingen inte blir tillräckligt effektivt, eller så att vaccinet tvärtom slår för hårt.
Eller tänk om smällen gjort att det liksom läckt ut cellvätska som gör att vaccinet ger sig på fel saker på något sätt. Eller om något är trasigt i hjärnan och att skvalenet tar sig in på ställen det inte ska i huvudet?

Ja, det låter snurrigt och förvirrat, jag vet. Men jag är jättenojig ändå. Tänk om man inte ska gå och vaccineras när man slagit sig i huvudet?! Tänk om det är just den sortens saker som gör att det kan bli riktigt farligt med vaccin och skvalen och saker?

Så – vågar jag gå och vaccinera mig i eftermiddag? Eller är det det mest korkade jag kan göra? Kommer jag att dö nu?

Vissa insatser är mer tacksamma än andra…

Vårt hus har, om man ska se till praktisk användbarhet, två ingångar. (Strikt talat finns det en till, som dock inte går att använda, plus att det har funnits ytterligare än.)

Framsidesingången, genom ena verandan, är väl den vi egentligen, i det långa loppet, tänkt använda. Men den verandan var länge så livsfarlig att gå igenom, och därför inte riktigt lämplig som vardagsingång. Numera är den såpass åtgärdad att den inte är farlig, men däremot inte praktiskt användbar, då den måste haspas inifrån för att inte dörren ska stå och slå…

Istället har vi hela tiden vi bott här huvudsakligen använt grovingången på baksidan. Den är en märklig, smal tillbyggnad, med aningen lägre i tak (drygt 2,10) och f.ö. nästan platt yttertak (ja, okej, svagt lutande). Rummets innermått är ungefär 130×275. Ytterdörr i ena kortändan, dörr mot köket i andra kortändan, dörr mot tvättstuga/pannrum på ena långsidan. Andra långsidan belamrad av ett stort platsbyggt fastsittande blått skåp, ungefär 50×160 cm på mitten. På ena sidan om detta elcentral samt en liten skohylla och några krokar satta på skåpets sida. På andra sidan satte vi en minimal hatthylla och ytterligare några krokar i skåpets utsida.

Ja, detta har vi klarat oss. Ja, vi har varit tvungna att ha kvar st j-a blå skåpet.
För köket hade ju nästan inga förvaringsutrymmen. Det blå skåpet har funkat som skafferi, grytskåp, förvaring av diverse städartiklar m.m.m.m.m.m.

Nu har vi ett fungerande kök. Och har fixat upp hyllor för diverse annat i genomgångsskafferiet/före detta farstun utanför toaletten (den ingång som inte längre är en ingång ) samt i källartrappen.

Och läget har i övrigt blivit allt mer ohållbart. Höst och vinterkläder till två barn och två vuxna, plus skor, och så ska alla klä på sig och iväg samtidigt, i denna lilla smala korridor på 80 cm bredd och med en dörr i vägen.

Idag REV vi det blå skåpet.
Det är BORTA.

Plötsligt finns det ett rum där – där det tidigare bara fanns en trång korridor. Det är verkligen en helt ny upplevelse

Och tack vare gårdagens Ikeashopping finns det nu en rejäl sittbänk med skohylla under, samt hatthyllor, krokar och korgar för mössförvaring. Och ja, det känns ändå som att vi har oceaner av plats där Det ser nästan ut som hos normala, civiliserade människor (Trots att väggarna inte är åtgärdade och nu går i tre olika färger plus omålad puts.)