Monthly Archives: april 2009

Mens!

Märkligt nog precis 28 dagar sedan sist. Det händer inte ofta…

Sån hemsk mammaångest! :-o :-(

Han hade bajsat, mycket, nu ikväll. Jag hade tagit med honom till badrummet. Plockat av honom kläderna. Kollat tempertur på vattnet med vänsterhanden. Lyft i honom i badkaret. Höll honom med vänsterhanden och tog av den proppfulla kladdiga bajsblöjan med höger.

Försöker förgäves vika ihop blöjan eller bli av med den utan att kladda ner hela världen, och med bara en hand.

Då händer det
Den hala slingriga ålen glider ur mitt grepp och halkar, trots halkmattan. Han dimper baklänges raklång på rygg ner i bakkaret och slår i huvudet.
FAN FAN FAN! HELVETES FAN!

Han skriker – förstås.
Jag skriker, av panik och rädsla. Ropar på sambon som får komma och hjälpa mig. Det funkar ju samtidigt inte riktigt att lyfta upp en unge med hela nederdelen inkladdad med bajs och kramas. Vi hjälps åt och han blir snabbt avtvättad.

Så fort han kommer upp i min famn, får kramas och äta lite bröst, så är allt bra igen.
Därefter har han lekt, nöjd och belåten. Inga problem alls.

Men ångesten och samvetet tär mig.
Dumma jag som var blöt om handen. Som inte hade nog koll. Som hade för mycket fokus på den kladdiga blöjan och för lite på honom.

Tänk om något trots allt är dåligt?
“Det ser du väl på honom att allt är som det ska?” säger sambon, om Jonatan som slår rekord  att stå utan stöd (ungefär en halv minut) och brottar ner storebror.

Men badrumsolyckor kan bli allvarliga! Fallolyckor i badrum kan ge typ whiplash-skador. Whiplash-skador kan dyka upp senare – efter flera dagar eller veckor.
Jag vill inte gå och ha ångest i dagar och veckor över att kanske ha gett min son nackont resten av livet!

Man ska inte trilla i badkar.
Barn ska inte trilla i badkar. Jag som mamma ska förhindra det. Det är min jävla skyldighet.
Fan vilken jävla kass mamma jag är.

Låtsaslek

Får fatt i pappas tomma tekopp. Håller den mot munnen. Låtsasdricker, häller, smaskar. Räcker till pappa som får göra det.

Tar leksaksketchup/chiliflaskan. Sätter till munnen. Låtsassuger.

Stoppar plastgrönsaker i grytan. Tar upp dem. Äter dem.

Fast med riktig mat är det kinkigare. Mycket varierande intresse. Vissa gånger går dt bra. Andra gånger (många gånger) är ointresset totalt. Går ner några skedar, sedan är det tvärstopp.

Det går att se vissa mönster. Mat ska antingen vara helt mojsig eller i stora bitar.
Matas han ska det vara riktig puré. Riktigt gojsigt. Eller möjligen gojs med små bitar i, men såsigt, krämigt. Det får inte vara torrt. Inte småbitar som trillar isär. Det kan vara hur finmosat som helst – hänger det inte ihop så kommer det ut igen direkt.
Han börjar också bli kräsen på temperatur: börjar det kallna så duger det inte.
Men även om grundkraven uppfylls så kan det bli vägran.

Plockmat däremot gör ingenting om det är lite större bitar. Där är det mer fråga om att vissa saker är intressanta och andra inte. Och vissa saker funkar ibland men inte alls andra dagar.

Brödbitar med pålägg har han aldrig velat ha. Nu vill han inte heller ha brödbitar utan något på.

Blöjförfall

Med första barnet körde vi med tygblöjor, i princip från dag ett. Först BB:s, sedan blev det engångs några dagar när vi kom hem, tills våra beställda tygblöjor levererades. Och sedan körde vi med tygblöjor resten av blöjperioden, utom när vi var på resande fot, nattetid eller hos dagmamman. Huvudsakligen funkade det bra. Eller ja, i perioder när blöjpåtagandet var en plåga så var ju tygblöjor ännu värre…

Med Jonatan började vi också med tygblöjor. Men det stämde liksom inte. Han blev mycket lättare röd i baken. Han blev mycket påtagligare missnöjd över att det var fuktigt i blöjan – så fort det var lite kissat i den så blev det gnälligt.

Redan efter någon vecka så var tygblöjor något vi tog bara ibland, och ganska snart konstaterade vi båda att nä, vi skippar tygblöjorna. (Vi kör i alla fall med miljömärkta engångsblöjor – liiite bättre än det allra sämsta, försöker jag intala mig.)

Våra hemklippta frottétvättlappar har vi dock fortsatt använda. Åtminstone i huvudsak. Men även där är vi snabbare att ta till det sämre alternativet, våtservetter…

Jonatan vinkar!

Jag står i badrummet med honom i famnen; vi tittar båda i spegeln.

“Jag vinkar”, säger jag, och gör det. “Ser du, mamma vinkar?”
“Och nu vinkar Jonatan”, säger jag sedan. Han tycks fundera ett tag – och sedan viftar han med hela armen, och skrattar.
Vi gör det igen.
“Nu vinkar jag” säger jag och gör.
“Och nu vinkar Jonatan”. Han gör och skrattar.
Flera gånger till gör vi det.

Storebror får senare godnattvinkning

Hörsel

Man ska vara rädd om små barns hörsel. Den är ömtålig. Leksaker ska ha svaaaga ljud.

Men de ljud som de själva åstadkommer när de leker, då?
När han bankar och skramlar och slamrar, med rostfria bunkar och grytor, då gör det ont i mina öron. Han tycker det är roligt med ljuden och tar bara i ännu mer.
Han skriker, vassa, gälla, intensiva skrik – bara för att det är kul.
Han borde bli döv.
Jag borde ge hoom gummerade plastsaker att leka med istället. – Men det är förstås inte lika kul…

Nå, han är inte först i världen. De flesta barn verkar ändå växa upp med någon slags hörsel i behåll. Storebror hör i alla fall fortfarande (även om han inte lyssnar), och vad jag minns höll han på likadant…

Laga mat

Storebrors leksakskök.
Roligt!
Öppna skåp. Stänga skåp. Öppna skåp. Stänga skåp. Öppna skåp. Slänga ut saker. Stänga skåp.
Öppna ugnslucka. Stänga ugnslucka.
Banka med plåtskål. Vispa i plåtskål. Banka med stekjärn. Banka med stekjärn och skål. Lägga saker i skål. Hälla ut saker. Banka. Vispa. Banka. Snurra. Vispa.
Öppna skåp. Stänga skåp.
Öppna ugn. Stänga ugn.
Banka.
Vispa.
Sitta på golvet.
Stå upp, hålla i öppen skåsdörr.
Sitta. Stå. Gå.
Glad!

Känslor

Vill till –
Skänken
Blöjhinken
Skåpet under diskbänken (där soppåsen finns; ja, han vet hur man öppnar!)
Blir bortlyft.
Arg. Ledsen. Upprörd.
Dit igen.
Och igen.
Och igen.
Blir bortlyft.
Arg. Upprörd. Skriker.
Re-pe-te-ra.

Tand nr 3

Uppe till vänster från hans håll sett. Tandkanten stack fram igår.

Bajsblöja = dusch

Det är enda möjligheten numera…

Han gillar inte att byta blöja – han avskyr det. Eller, rättare sagt, han avskyr att ligga ner på rygg och blir fasthållen (och det är ju egentligen inget konstigt i det).

Då är det lättare i duschen.
Visserligen är han hal som en ål och slingrar sig loss oavsett var man byter blöjan. Men byter man på skötbordet eller på golvet, så kommer man att ha bajs överallt, plus en panikskrikande bebis. Byter man i badkaret, så hamnar eventuellt bajskladd i badkaret och kan lätt spolas bort, och bajset på baken kan också lätt spolas bort. Dessutom har man en nöjd unge. Visserligen är det ändå en brottningsmatch att hålla fast honom, hålla upp honom så han kan spolas av, hindra honom från att äta tvålflaskor, duscha hela världen (jo visst sjutton vet han hur man gör), och det tar på ryggen, men man har i alla fall en nöjd och glad unge ända tills det är dags att plocka upp honom. (För då blir han sur – han vill ju vara kvar i badet!)

Sur och arg blir han för övrigt lätt. Han får ju inte alltid som han vill. Till exempel får han inte ställa sig vid eller dra i skänken. Men det vill han! Den är spännande! Han blir arg som ett bi när man tar bort honom därifrån. Och så fort han får chansen kutar han dit igen – och blir lika tvärsur igen när man lyfter bort honom igen.