maj 2016 arkiv

Små detaljer som man tar med sig i graven

Det är så ofta… så ofta jag kommer på saker jag behöver fråga dig om. Små idiotdetaljer. Som vad den där prylen som trillat ner från elmätaren på bänken i farstun är för något. Eller var luftningsnyckeln till elementen ligger (fast det behovet har inte uppstått ännu). Eller om det är meningen att jag ska …

Fortsätt läsa

För övrigt undrar jag vad du sagt till katten

För Silke ligger i stora sängen med mig och sjuåringen. Varje natt. Hela natten för det mesta. Igårkväll när jag gick och la mig – då hade jag faktiskt lyckats gå ner och göra lite saker efter att sjuåringen somnade – så hade hon lagt sig på min plats i sängen. Så jag flyttade på …

Fortsätt läsa

Det räcker liksom med en sak i taget

Egentligen är det för mycket på en gång. Det borde liksom inte vara tillåtet att både förlora sin älskade och bli ensamstående förälder samtidigt. Jag pallar inte! Ungarna går bara och sätter sig vid datorerna och spelar HELA TIDEN! Lyckas jag få dem att resa på sig för att göra något annat så gör de …

Fortsätt läsa

Ibland undrar jag om du ändå drog vinstlotten

Därute är det högsommar, trots att det bara är den siste maj. Alltså högsommar av typen när SMHI går ut med meddelande om skitjävla höga temperaturer. Månad efter månad slås det temperaturrekord. Och till och med människor som aldrig verkar ha brytt sig noterar att allting är skittidigt och konstigt. Samtidigt som det liksom inte …

Fortsätt läsa

Gravsten

Gravsten ska man ha en. ”Det är ingen brådska”, sa begravningsbyrån. Nä. Förmodligen inte. Fast det är det där med att komma till avslut, och att få gjort de där sakerna som ska göras. Och att skapa de där sakerna som behövs för ditt minne, eller hur man ska säga. Berätta om dig för omvärlden …

Fortsätt läsa

Den fula kärleken

När vår äldsta, numera tolvåringen, var liten, så hängde jag en hel del på ett gravid- och föräldraforum på nätet. En dag ställde någon frågan om vi älskade vår partner eller våra barn mest. För mig var svaret självklart: jag älskade älsklingen mest. Visserligen älskade jag mitt barn också, men inte alls lika mycket och …

Fortsätt läsa

Repetera

Ja, jag borde säkert själv läsa igenom mina blogginlägg från dina sista månader. Påminna mig om att du tynade bort. Påminna mig om hur illa det var. Påminna mig om att det inte fanns någon återvändo. Fast det har jag inte mental ork till nu. Vill inte bli påmind fr mycket, vare sig om sjukdomen …

Fortsätt läsa

Fan att det ska vara så jävla svårt!

Det finns ju en hel värld därute, med saker jag egentligen vill göra, och som jag kan göra och får göra. Och som du för den delen skulle tycka att jag skulle fortsätta göra och absolut inte låta bli för att du inte är här. Men allting blockeras av den här jävla sorgen. Den ligger …

Fortsätt läsa

Så svårt att unna sig

Det händer något märkligt med mig i sådana här lägen. Jag kan inte längre unna mig sånt jag egentligen gillar. Ätbara saker, alltså. Mat jag gillar. Frukt. Choklad. Bär. Kronärtskockor. Eller ens något extra gott till middag. Det är som att jag inte tycker jag är värd det. Som att jag vill straffa mig själv, …

Fortsätt läsa

Bouppteckning

När någon har avlidit ska ni som ingår i dödsboet göra en bouppteckning. Det innebär att ni går igenom och gör en skriftlig sammanställning av den avlidnes och den efterlevande makans eller makens tillgångar och skulder. Kan göras av privatperson En bouppteckning kan göras privat. Då ska en av er efterlevande som bäst känner till dödsboets …

Fortsätt läsa