Tag Archives: om vissa företag

Coop ordnar tävling med flygresor som pris – miljöimage bara när det passar?

Coop skickar ut medlemsmejl. Så här ser det ut i min mejlbox:

Och när jag klickar in i mejlet:

Alltså:

Nu drar vi igång vår häftigaste medlemstävling någonsin, med fantastiska priser från flera av våra partner!

Var med och tävla så kan du bland annat vinna en drömresa för hela familjen till TUI Family Life Mai Khao Lak i Thailand, värde 100 000 kr. I prispotten finns även en splitter ny elcykel från Cykelkraft, flygbiljetter till N.Y. eller L.A. med SAS, sköna lyxkryssningar med Tallink, kläder från Boozt, samt hotellövernattningar på valfritt Nordic Choice-hotell. Vi har så klart även fina tröstpriser i potten i form av 100 stycken SF Bio-biljetter.

Coop, som bygger så mycket av sin image på miljötänk och på att vara den som vågar sticka ut.

Men när det kommer till att folk kritiserar att man kan använda sina poäng till flygresor, då kommer samma gamla vanliga trötta argument som alla andra använder: (Hämtat från kommentar på inlägg på Coops facebooksida.)

Coop tittar löpande på samarbeten och partners som är intressanta för våra medlemmar. Utgångspunkten när vi väljer partners är att erbjuda varor och tjänster som medlemmarna vill ha. Flygresor är ett sådant område. Vår bild är också att SAS inom sin bransch sedan lång tid tillbaka, precis som Coop, bedriver ett aktivt arbete i miljö och hållbarhetsfrågor. Man kan även göra tvärt om – växla sina Eurobonuspoäng till Cooppoäng och använda till köp av t ex mat. SAS Eurobonusprogram erbjuder en rad andra tjänster och produkter, förutom flygresor.

Blajblajblaj…

Det är förstås inte bara jag som stör mig på det här med tävlingen. Men den kritik som kunder framför på facebooksidan bemöts till exempel så här:

Första priset är ett presentkort och går att lösa in för valfri resa hos TUI. Vill man inte flyga för sitt presentkort går det bra att till exempel boka ett semesterhus genom dem för presentkortet och t ex boka en tågresa dit.

Men Coop, om ni verkligen menade allvar med att sälja in ett miljövänligt leverne och att man kan bidra till det genom att vara kund hos er, så ska ni ju förstås välja att sälja in tävlingen med att man kan vinna en drömresa med tåg i Europa för 100 000 kr – eller något i den stilen. Ni har ju verkligen chansen att sälja in en hållbar livsstil med ett bra pris i er tävling. Det gör ni inte. Alltså är det helt uppenbart att det inte är miljöaspekten ni prioriterar i det här fallet.

Jag tror egentligen bara att ni använder miljö som ett argument när det är bra för era affärer? En del av en snygg image? Inte något som genomsyrar hela er verksamhet, liksom.

Intetsägande med info där man inte vill tala om vad det är man vill tala om

Jag får mejl från Telia, där jag är telefon- och bredbandskund:

Skaffa smartaste hemmet på gatan

Vi har uppgraderat din wifi-router med Telia Zone, en kostnadsfri funktion som är en del av ditt wifi. Telia Zone gör dina uppkopplade prylar i hemmet ännu smartare och ditt liv enklare.

Testa att ladda ner en kostnadsfri app eller kolla in alla smarta prylar från våra samarbetspartners.

Och så en länk till ”Läs mer”.
Jag klickar på länken, och hamnar här: https://www.telia.zone/

Du är inte i en Telia Zone – än

Telia Zone är en del av Telias wifi, en funktion i våra wifi-routrar som gör smarta tjänster ännu smartare. Ladda ner en gratis-app eller beställ hem en uppkopplad pryl – Telia Zone anpassar dem efter dig och ditt liv.

Skaffa Bredband från Telia och Telia Zone ger dig smartaste hemmet på gatan.

Där kan jag sedan välja på ”Bli bredbandskund” (Hallå, det är jag ju redan!) eller ”Spela filmen”.

Det vill säga jag kan inte läsa mer. Telia vill uppenbarligen inte tala om för mig vad det är för nåt det här nya.

Ja, och så kan jag klicka på ”Är du redan bredbandskund?” Ja, tacka fan för det, det var ju därför jag fick mejlet?

När jag klickar på det där sista alternativet får jag veta:

Har jag Telia Zone?

Var uppkopplad mot ditt wifi och gå in här på telia.zone. Om den lilla runda symbolen i högra hörnet lyser grönt är du i en Telia Zone.

Under 2017 kommer Telia löpande uppgradera sina wifi-routers med Telia Zone. Det sker automatiskt och du behöver inte göra något för att få Telia Zone.

Och nej, det lyser ingen grön symbol. Jag har uppenbarligen inte Telia Zone, trots att de mejlat mig och talat om att jag har det.

På den där sista sidan får jag veta hur jag kan felsöka varför jag har problem.

Men de vill fortfarande inte tala om för mig vad det är och varför jag skulle vilja ha det.

Jag faller till slut till föga och tittar på den jävla filmen. Och inser då slutligen att det hela handlar om att Telia Zone verkar vara grundförutsättningen för de andra sakerna de gör reklam för i mejlet. Vilket liksom inte framgår.

Poängen med det här? Jag avskyr den sortens mejl och den sortens ”information”, där själva tanken tycks vara att inte tala om ett jävla skit. Och hade det inte varit för att jag har en hangup på dålig info så hade jag faktiskt bara slängt mejlet, precis som jag gör för det allra mesta.

Sydsvenskan tycker visst inte tåget är relevant som ressätt till Lofoten

Sydsvenskans framsida lockar idag med resereportage om Lofoten.

Och jag tänker att åh vad bra, nu har de satsat på resereportage med något man kan ta sig till med tåg och buss. För man kan ju ta sig dit på det sättet, nattåg och sedan sista biten med buss.

Men Sydsvenskan missar den chansen. Det är bara flyg som tas upp som möjligt sätt att resa dit.

Nå. För den som vill åka tåg, så är det egentligen inte särskilt svårt. Steg ett är tåg till Narviks station. Det verkar finnas ett par resmöjligheter varje dag från Malmö; den med färst byten ser ut så här:

Priserna ser ut så här i nuläget, om du vill slippa sitta upp på natten:

Från Narvik tar du sedan bussen till Lofoten.

Mer om hur du reser med bland annat buss och tåg till Lofoten kan du läsa här.

 

Och ja, jag borde skriva till Sydsvenskan om det här. Igen. Fast de har ju tidigare svarat mig att deras läsare är intelligenta och att det därför inte gör någon skillnad att de har sådana här reportage, typ.

Jag personligen tror att vi alla är med och påverkar normer. Om tågresor oftare lyfts fram som ett naturligt och självklart sätt att resa så tror jag fler ser det så efterhand. Och det gäller både i resereportage och i folks berättelser om vad de gör på semestern på facebook.

För närvarande får jag i mina facebookminnen upp en hel massa minnen från när jag, älsklingen och barnen tog tåget ner till Frankrike för tre år sedan. Och i sommar är det många (Ja, många!) av mina vänner och bekanta som tar familjen med sig på tågluff i Europa. Det är så vi ändrar världen. Jag tycker Sydsvenskan kunde bidra, med den där lilla lilla detaljen att ta med tåg som resealternativ när det inte ens är svårt eller komplicerat.

Just nu står inte Ikea högt i kurs hos mig

Jaha. Här har man vänt och vridit på det här med ersättningsugn för den där som lagt av. Jämfört funktioner, temperaturintervall, rengöringsmekanismer, priser och annat. Och konstaterat att eftersom Ikea har två ugnar som går upp till 300 grader, har pyrolytisk rening, varmluftsugn, tillverkade av Electrolux, med stor volym och i övrigt bra funktioner (som de där utdragsskenorna), så verkar det trots allt vettigt att handla av dem, eftersom det trots allt innebär ett bra pris. Plus att det snävar in valmöjligheterna ganska rejält, vilket är skönt jämför med oändligt många ugnar ute på hela marknaden.

Så har man spanat in Gränslös, pyrolytisk, på webben, och i princip bestämt sig för den. Men trots allt: ska man köpa en ny ugn så vill man liksom klämma och känna och inte bara beställa via webben. Så man tar med sig båda ungarna (som inte direkt har någon lust med det) direkt efter arbetsdagens slut och kör in till Malmö för att känna på ugnen och diskutera den med en försäljare på plats och sedan hem igen – totalt runt tio mils körsträcka och en hel måndagskväll. (Och passar på att köpa ett par lite större glas, eftersom tolvåringen velat ha det ett tag.) Och när man kommer hem pratar man igenom det hela med sina föräldrar och konstaterar att det nog blir bra med den här ugnen.

Och så är man trött så där efter arbetsdag och Ikeakväll och orkar inte fixa beställningen av ugnen just den kvällen. Och på tisdagen hinner man inte. Så på onsdagen, efter att ha jobbat intensivt hela dagen och medan köttfärssåsresten från frysen långsamt tinar, så passar man på att göra beställningen av ugnen via nätet. Letar reda på ugnen på Ikeas webbsida, klicka på ”Köp online”, ugnen hamnar i kundvagnen, man går vidare till kundvagnen och ska slutföra köpet, knappar in postnummer för att få veta leveranstid…

DÅ kommer det röd text under ugnen:

rodtext

Och man vänder sig till Ikeas chat, som bekräftar:

hej, tyvärr så har denna ugn utgått och går ej att beställa längre

Detta står alltså inte på ugnens webbsida. Detta ha alltså inte heller meddelats av försäljaren på Ikea Malmö när vi diskuterade ugnen i måndags kväll.

Och trots att jag preciserar för damen i chatten vad jag vill att ugnen ska uppfylla för kriterier, och påpekar att 300 grader är en väsentlig del, så föreslår hon ”Kulinarisk” som hon talar om går upp till 250 grader. Samt att hon tycker jag ska ställa den sortens frågor till kundservice som har telefonnummer ditten datten – fastän infon om chatten säger

Här kan du chatta med IKEA kundservice när du har frågor om produkter, behöver monteringsanvisningar eller vill ha hjälp att beställa från IKEA.se.

Och ja, den andra ugnen med samma funktion men lite annat utseende har visst också utgått.

Ikea står inte högt i kurs hos mig just nu. Även om jag är en trogen Ikeakund på många sätt. Just nu lutar det mycket starkt åt att köpa ugn från någon annan.

Men det jobbiga är ju att jag lite grann är tillbaka på ruta ett, med alldeles för många variabler att hålla rätt på, sånt där som tar kål på huvudet.

FAN SÅ JÄVLA JOBBIGT.

Fakturaavgifter och utbetalningslappar och osmidiga lösningar (Telia)

I ungefär samma veva som älsklingen dog (någon vecka efter att han dog, om jag minns rätt) så meddelade Telia att de från den 14 juni skulle höja avgiften för bredbandet. De talade också om att jag i alla fall kunde komma undan lite billigare om jag istället valde att gå över till ett kombinationsabonnemang, med både bredband och fast telefoni i samma avgift. Den varianten skulle vara dyrare än att ha dem var för sig innan bredbandstaxan höjdes men billigare än var för sig från den 14 juni. Det var alltså viktigt att ringa och göra ändringen just precis den 14 juni eller i alla fall inte ett dugg tidigare.

Nå. Jag gjorde så. Den 14 juni (eller om det möjligen var dagen efter) så ringde jag och meddelade att jag ville byta till kombinationsvarianten.

För ett tag sedan kom den första fakturan på den nya varianten. Dels en kostnad för det nya, dels ett avdrag för bredbandsdelen enligt det gamla, där jag uppenbarligen hade betalt för en bit förbi den 14 juni sedan tidigare. Den fakturan betalde jag nu i månadsskiftet.

I måndags kom en faktura (eller antifaktura) för telefondelen. Ja, för även för telefondelen hade jag förstås betalt för förbi den 14 juni. Och den delen av det klarade de tydligen inte av att kvitta när de skickade ut den första fakturan för mitt nya abonnemang. Och de klarade inte heller av att dra av det i nästa omgång. Så istället så valde de att skicka ett utbetalningskort för det jag betalt för mycket. (Utbetalningskortet kom för övrigt en dag senare, dvs igår.)

Jag tycker illa om den där sortens utbetalningslappar. Dels blir de en sak till jag måste komma ihåg att hantera. Dels så förlorar jag ekonomiskt på dem varje gång. Antingen så kan jag lösa in dem i affären, men då dras 30 kronor bort. Eller så kan jag lösa in dem utan avgift på banken, men då har jag ju först kostnaden för att ta mig till banken, så det går lite på ett ut, ärligt talat.

Dessutom får jag inte hela beloppet av det jag betalt för mycket till Telia. Nej, för utöver den andra dumheten så har de mage att ta en fakturaavgift på 29 kronor för att de skickar ut ”fakturan” där de talar om vad jag betalt för mycket.

Jag gissar på att det är många som är berörda av det här. För gissningsvis är det många som berörts av avgiftshöjningen på bredband, och säkert fler än jag som nappat på kombinationserbjudandet – säkert många fler. Och då kan man ju tänka att Telia borde ha kunnat fixa en smidigare övergång. Men det är väl förmodligen lönsamt för dem att göra så här? De tjänar säkert något på alla de där fakturaavgifterna. Och det är säkert en del som missar att lösa in sina utbetalningskort.

Jag försökte ringa Telia i måndagskväll och tala om att jag tyckte det här var dåligt. 54 minuters telefonkö, sa automatrösten. 54 minuter! Det hade jag inte tid med.

För en stund sedan tänkte jag att nu ska jag passa på att ringa på kontorstid, då är det nog mindre kö. Ja, det var det också. Bara 19 minuter. Och det ville jag inte heller lägga under arbetstid, liksom.

Men alltså Telia, det här var inte snyggt.

Uppföljning skolfoto

Jag har genom åren skrivit en hel massa inlägg om Tema Klasskort. Inlägg där jag klagat på miljöaspekter av deras hantering och system. Så jag tänker att det kanske kunde vara på sin plats med en uppdatering.

Numera tycker jag nämligen det funkar smidigt. Man loggar in. Man väljer vilken av två olika porträttbilder man vill använda. Man kan välja mellan två olika färdiga paket. Eller så kan man själv välja enstaka kartor med bilder. Man kan till och med blanda, så att man tar vissa ark med det ena porträttfotot och andra med den andra bilden. Köper man flera ark får man rabatt.

Vill man hellre det så kan man köpa bilderna digitalt, med hög upplösning och fri nyttjanderätt. Det kostar förstås en rejäl slant (500 kr; båda porträtten ingår).

Och så vitt jag förstår så kostar skolkatalogen lika mycket oavsett om man beställer några porträttbilder eller inte.

Miljömässigt är jag nöjd.

Coop laddar om – det är sannerligen på tiden

Uppslag ur Mer Smak nr 9 2015

Uppslag ur Mer Smak nr 9 2015.

Sveriges obekvämaste matkedja är tillbaka.

Det skriver Coop i senaste numret av medlemstidningen Mer Smak. Och så talar de om en massa bra saker de gjort genom tiderna – datummärkning, ekologiskt, frigående höns och så vidare.

Och visst, Coop/Konsum har en grundmurat gott rykte. Men det är fruktansvärt länge sedan jag kände att de levde upp till det.

Fortfarande påtalar till exempel representanter för Coop gärna om att de har det största ekologiska sortimentet. – Men ärligt talat, vad gör det för skillnad om produkterna inte finns att köpa i affärerna? Ica har kanske ett mindre ekosortiment i ”listorna” – men de jobbar stenhårt på att öka det och får ut det även i sina mindre butiker. Och Ica verkar jobba på att ekoutbudet ska tilltala ”vanligt folk” – inte bara miljömuppar som älskar att lägga bönor i blöt ;-)

Dessutom tycker jag att det genom åren funnits rejäla tveksamheter i andra verksamheter som Coop knutit till sig i olika samarbeten. Under ett antal år fanns till exempel kopplingar till klädkedjan KappAhl, som inte alls är någon stjärna på miljöområdet. På det hela taget känns det som är det här med miljö och hållbarhet och ansvar är ett eget litet segment inom Coop och att det helt tappat kopplingen till ”resten” av verksamheten. Så medan omvärlden sakta men säkert börjat inse att miljö inte är något lyxfluff som man kan ägna sig åt om man vill eller låta bli om man hellre vill det, så känns det lite som att Coop gått i motsatt riktning och låtit miljö bli ett särintresse för miljömuppar – och resten av verksamheten går ut på att öka konsumtionen. (Det är säkert inte hela sanningen, men det är åtminstone det intryck de ger.)

Dessutom har jag alltid fått intrycket av att Coop är mer intresserade av stadskunder. Det är inne i städerna och de större tätorterna som Coop finns – ute på landet är det andra affärer som sköter mathandeln. Som Ica. Och i min vardag är det i längden faktiskt viktigt att jag kan handla, med ett bra utbud, där jag bor.

Men okej. Coop vill ta tillbaka ledartröjan:

… någonstans längs vägen tappade vi bort varför vi finns, och vilken uppgift vi har. Vi började tro att vi är som alla andr matkedjor.

Nu är det slut med det.

Vi tänker göra allt vi kan för att återigen bli den goda kraften i mat-Sverige.

Vi vill göra det lättare att välja mat som är godare, mer hälsosam och framställd på ett mer hållbart sätt…”

Tja, det är ju på tiden. Men välkomna tillbaka. Under tiden ni sysslade med annat har ni hunnit bli omsprungna. Men de andras försprång är nog inte ointagligt än.

Nu kanske vi kan få till en riktigt härlig tävling om att vara bäst?

 

Det finns en massa att glädjas åt och saker som går i rätt riktning

Jag var inom på Lindex och köpte ett par tights eftersom jag ska gå och träna för första gången på många månader och inte hittade mina gamla. Tightsen jag hittade på Lindex – vanliga svarta enkla vuxentights i bomull – var GOTS-certifierade.

På H&M hittar jag kläder som är märkta med att de innehåller si och så många procent fiber från ”Post Consumer Waste”. Det är alltså inte längre frågan om preconsumer waste, alltså spill i fabrikerna som återvinns, utan nu även återvunna fibrer från det kunderna har lämnat tillbaka av utslitna kläder.

Och så går H&M ut med den här videon:

Det står faktiskt inte stilla. Vissa saker blir bättre. Faktiskt.

Glasögon för herrar

Jag var ju slutligen hos optiker häromveckan.

Synundersökning är i sig själv ett elände (det har jag skrivit om förr). Dessutom ska man ju välja glasögonbågar – hitta något man trivs med och kan gå med varje dag. För min del innebär det något enkelt och inte alltför påtagligt.

Hos den här optikern – en i kedjan Specsavers – var alla glasögonbågar uppdelade på Man, Kvinna, samt Barn.

Jag konstaterade väldigt snabbt att alla de bågar jag var intresserad av, och alla de som påminde om de bågar jag brukar välja, fanns under ”Man”.

Och jag tycker det är bedrövligt. Visst, jag lyckas ta mig över den mentala tröskeln och irritationen och bestämma mig för att det är skitsamma om jag tar glasögon från Man eller från Kvinna. Men jag tänker att det förmodligen finns massor med människor som aldrig ens skulle tänka tanken att börja titta på glasögonbågarna på fel avdelning. Och ytterligare en del som skulle stå och vela men kanske inte våga välja bågar för fel kön.

Vad är över huvud taget vitsen med att köna glasögon? Jag förstår verkligen inte alls.

Nå, om ett par dagar ska jag hämta ut mina glasögon. Med mansbågar.

Vad har hänt med Fujitsus miljöengegemang?

För kanske ett par år sedan var jag på ett seminarium i Malmö om miljömärkning, ordnat av Svanen. Bland de som pratade var några exempel på företag med svanenmärkta produkter. Ett av dess företag var Fujitsu, som imponerade rejält med sitt miljötänkt och sin märkning av (alla?) datorer.

Den här veckan har jag alltså köpt mig en ”ny” begagnad dator. Och det kom att bli en Fujitsu. Inte av miljöskäl, för köper man begagnat har man trots allt inte riktigt samma urval som om man köper nytt, och jag satsade på något med rätt storlek, rätt systemkrav och som verkade lagom trevligt att skriva på. Men visst, det faktum att Fujitsu gjort ett gott intryck var säkert också en liten faktor.

När jag fått hem min ”nya” dator och testat den och trivdes med den, så fick jag för mig att jag skulle gå in på Svanens webb och kolla om den faktiskit var svanenmärkt, eller i största allmänhet kolla läget för miljömärkta datorer.

De visade sig att det inte finns några svanenmärkta datorer längre. Alls.

En gissning från Svanen själva är att det handlar om att det tog för lång tid med ansökan för varje ny modell, samtidigt som varje modell har kort försäljningstid. Och ja, det är förstås möjligt.

Svanen föreslår istället att man ska leta efter datorer med TCO Developments märkning om man vill ha miljöbra datorer.

Går man in på TCO Developments sida för sökning bland certifierade produkter verkar det dock bara finnas Fujitsu inom en kategori: Displays.

Vad har egentligen hänt med Fujitsus miljöintresse? Handlar det om en tillfällig svacka? Byte mellan olika system? Eller är det helt enkelt så att Fujitsu slutat bry sig? Och i så fall varför?