Monthly Archives: oktober 2012

Paprikaspätta

Tina 400 g spätta. (Självklart MSC-märkt!)

Skär tre gula/röda paprikor i bitar. Fräs i stekjärn med smör eller olja en stund. Pressa i lite vitlök. Häll på slutet i vätskan från den tinade fisken (eller lite vatten om vätska saknas).

Kleta på ajvar på fiskfiléerna, salta och rulla ihop. Lägga i två rader i en form. Häll i paprika med vätska emellan. Smula sönder ett par fullkornsskorpor över fisken.

Ställ i ugnen ca 35 minuter 200-230 grader.

Servera med klyftpotatis och en sås på creme fraiche och ajvar.

Ganska lyckosam dag på hantverkarfronten

I morse lyckades jag få fatt i en vvs-are angående det här med att koppla loss elementen. Han lovade dyka upp inom en timme och titta på det – och han dök faktiskt upp en dryg timme senare, tittade på det, och sa att han kunde komma tillbaka i eftermiddag och fixa det. Vilket han faktiskt också gjorde :-) Elementen alltså bortplockade, liksom all masonit på väggen (utom småbitar som sitter kvar under spikar som hellre ville sitta kvar i väggen, och slutligen har jag plockat bort tapeten (huvudsakligen i stora sjok – i vissa fall nästan “hela” våder).

Under dagen har vi dessutom lyckats få fatt i muraren igen. Han ska dyka upp på måndag morgon och göra jobbet.

Nä, fast det kan ju inte heller stämma

För putsen under tapeten har ju förstås ingen skarv.

Alltså kan inte den “saknade” tapeten under masoniten på höger- och ovansidan om fönstren, och de avvikande masonitremsorna, bero på att fönstren varit större. Möjligen skulle det kunna vara från den sidan man arbetat när man bytt fönstren, och att tapet och masonit skadats?

Under fönstren däremot tror jag fortfarande att det kan vara så att de gamla fönstren gått längre ner. För där är det “nymurat”, med ny tegel och med puts ut i jämnhöjd med masoniten.

Med hjälp av tapetkanterna får man veta mer

Det där tapetlagret under masoniten slutar drygt fem cm till höger om respektive ovanför fönstren. Denna smala bit har haft egna masonitremsor av nyare slag än resten av masoniten.

Jag mäter. Och konstaterar att tapetdelen till höger om högra fönstret är lika bred som tapetdelen till vänster om vänstra fönstret.

Förstås. Då blir det symmetriskt.

Där det fattas tapet – det är liksom det som också varit fönster en gång i tiden. När man bytte till ospröjsade enluftsfönster så valde man något mindre fönster och satte dem liksom längst åt vänster, längst ner, inifrån sett.

Det innebär att alla tapeter som suttit utanpå dessa smala masonitremsor är från efter att man bytte fönster. Fast tyvärr är jag inte helt säker på vilka som fanns där :-(

För övrigt: under fönstren avslöjar lite bortrasad puts att det finns tegel av stabilare typ än jag tror det finns i resten av väggen. Kanske har fönstren varit ännu högre?

Nå. Nu har vi snart fått bort all masonit vi kan få bort innan vi får hjälp att koppla loss elementen.

Bakom elementen för övrigt… Jag trodde det “bara” var vitmålat. Men det visar sig att det är ett av de senare tapetlagren som blivit övermålat med vitt. Sista tapetlagret har dock aldrig gått in bakom elementen. Så sista tapetlagret har väl sats efter elementen. Det vill säga efter absoluta början av 70-talet.

Stämmer nog rätt bra.

Tapet bakom masoniten

Idag ryker (både bokstavligt och bildligt) masoniten i matrummet.

Ja, det sitter tapet bakom. Blommor och lodräta vågmönster i grupper, i rödblåbrun färgskala, på en mörkt oblekt bakgrund. En bård längst upp.(Kanske lägger upp bild senare. Vore skitkul om någon kunde datera!)

Tapeten sitter knappt fast i underlaget (som består av den råa putsen). Det lär bli ganska lätt att få loss i stora sjok, men vi låter den sitta i möjligaste mån tills dess att vi fått bort masoniten. Vi sparar ju en del sådant för att det är kul, men det brukar inte bli så bra bitar. Blir nog ovanligt bra. Undras om något museum är intresserat? Vem frågar man?

Det är bitvis rätt mycket hål i tapeten. Sådana där “här har silverfiskarna käkat”-hål. Fast det finns andra sorters hål också. Hål efter spikar som hållit fast masoniten, förstås. Men också hål av spikar som sitter UNDER tapeten och som böjts in innan man tapetserade. Det vill säga helt uppenbart är den här tapeten trots allt inte det ursprungliga. Undras vad som suttit här innan…? Andra hål i tapeten beror på puts som rasar ut. På ett ställe sitter någon sorts metallbit fastspikad bakom tapeten – och bakom den sitter ett itet fragment av ytterligare någon sorts tapet.

Jag funderar över val av olika typ av spikar. Finns egentligen ingen logik. Svär över de spikar som faktiskt sitter ordentligt. Svär över vårt märkliga rörsystem till elementen som gör att det sitter rör på båda sidorna av fönstren, hela vägen från taket och ner – ett elände när man ska bända loss masoniten som är fastspikad där bakom. (Ja, masoniten har suttit längre än elementen.)

Det dammar och ryker och har sig.

Och ja, det är kul :-)

Gratistidningslapp

Imorgon ska jag försöka komma ihåg att sätta upp en lapp om nej tack till gratistidningar. Vi fick nämligen en sådan som reklam häromdagen.

Visst låter det märkligt?

Så här är det: Vi prenumererar på en dagstidning. Men det finns två dagstidningar till som delas ut i området men som vi inte prenumererar på.

En dag i veckan får vi dock den ena av dessa ändå. Och ibland (annan veckodag) får vi den andra.

Vi har inte bett om att få någon av dessa. Vi betalar inget för dem. Vi har ibland påtalat för tidningsutdelare att vi inte vill ha dem, men de kommer ändå.

Den ena (eller ja, den andra då) är Skånskan. Och när Skånkan kom häromdagen så hade den en sådan där klisterreklamlapp på framsidan som tidningar har ibland nuförtiden. Och lappen var/är en lapp att sätta på brevlådan. En nej tack till gratistidningar-lapp.

Smart! Så bra – en sådan behöver vi ju!

Jag undrar verkligen om de tänkt på att det är just Skånskan som är en gratistidning hos oss? Och jag undrar om tidningsutdelaren kommer att respektera lappen nästa gång hen kommer och ska dela ut Skånskan…?

Äppelefterrätt

Smält en rejäl klick smör i en liten traktörpanna. Häll i två msk socker. Låt putterfräsa någon minut (ganska kraftigt men inte så det bränner). Häll i lite kanel och malen ingefära. Skala och kärna ur samt skär tre äpplen i ganska små bitar. Lägg i. Häll på en skopa havregryn och lite rågmjöl. Lägg på lock. Stäng av plattan ochlåt stå på eftervärmen typ en kvart.

Servera med typ turkisk yoghurt eller nåt sånt.

Att använda mitt handlingsutrymme…

Du har stort handlingsutrymme. Använd det handlingsutrymme du har!

De kloka orden hörde jag för några dagar sedan, angående att komma någonvart med miljöarbete och omställning. Och någon annan sa

Vi måste våga vara modiga!

Ack så klokt.

Och ack så svårt… :-(

För det är så stor skillnad på teoretiskt och praktiskt handlingsutrymme.

I teorin är det självklart att ta varje tillfälle i akt att berätta och förklara för folk i sin omgivning om miljögifterna i deras barns leksaker, om konsekvenserna av tillverkningen av deras elektronik, om att vi egentligen lever av nästa års utsäde och behöver flera jordklot till.

I praktiken måste man gå väldigt försiktigt fram. Väga ord på guldvåg. Säga saker apropå, flika in. Aldrig vara för rak på sak. Aldrig riskera att någon känner sig kritiserad personligen. För så FÅR man inte göra. Det är bara inom den “riktiga” politiken det är okej.

Och OM man uttrycker till någon annan vuxen människa vad man tycker, alltså inte bakom ryggen på någon utan direkt till någon som kan känna sig berörd, då försöker man tydligen uppfostra vuxna människor?! Herregud, HUR ska vi nånsin kunna komma någon vart om det är fel att framföra att man tycker något är fel?

Och ja, jag vet. Jag kan leva med att en del människor tycker jag är konstig, knäpp, gör som man inte ska, och så vidare. Men: om de jag försöker nå fram till tycker jag är för konstig eller besvärlig, och att jag dessutom säger saker de inte vill höra eller kritiserar dem (oavsett hur milt och inlindat det är), så kommer de att avfärda mig och sluta lyssna. Upp med alla taggarna till försvar liksom.

Vad har jag vunnit då?

Så det är en balansgång. Ett letande efter luckor där jag på ett smidigt sätt kan säga något utan att göra det på fel sätt…

Samtidigt gör det ju att jag i någon mån ständigt håller tillbaka. Känner att jag inte berättar det jag vill och borde berätta.

Varför är det förresten fulare att försöka “uppfostra” någon som är vuxen? Eller tvärtom, skulle det vara bättre för att man gör det mot ett barn? Om det är bra eller dåligt måste ju bero på hur man gör det och varför (med vilket syfte)?

De enda jag “får” lov att vara helt rak mot är väl familjen. Sina egna barn får man lov att “uppfostra” – och viktigare: förklara sina val och värderingar för. För mina barn kan jag tala om att så här resonerar jag, och det här vet jag faktamässigt, och därför är det det här som gäller hos oss, eller därför gör jag så här. Och sedan får de bli hur sura och arga son helst (herregud, de blir de ju ändå om de är på det humöret, och det hör ju till att vara arg på mamma ibland).

Men andra ska man alltid vara mild mot. Ja, det curlas med barn åt alla håll och kanter. Men det curlas också med medmänniskor…

Köp inte ett gosedjur hos Ikea – skänk pengar direkt till välgörande ändamål istället!

Nu drar Ikea igång sin årliga gosedjurskampanj.

För varje mjukdjur du köper skänker IKEA Foundation 10 kr till utbildningsinsatser för barn.

Och jag säger: Köp inte!

Ja, det finns säkert en del barn i Sverige som har det så fattigt att de inte har något gosedjur. Men det är inte deras släktingar som kommer att köpa gosedjur på Ikea just nu ändå.

De allra flesta barn i Sverige har låååångt fler gosedjur än de behöver. Det har gått inflation i gosedjur, och en del människor har med sig gosedjur till barn de ska på besök till ungefär som man har med sig en blomma till värdinnan.

Ett gosedjur till gör ingen jävla skillnad! Eller rättare sagt, det gör mest en skillnad till det sämre. Det är kul med det nya en stund, men samtidigt sänker det värdet hos alla de andra gosedjuren barnet har; det sammantagna värdet hos alla gosedjuren tillsammans blir inte högre. Dessutom förväntar sig barnet att få presenter allt oftare, och värdet av framtida presenter krymper därmed.

Dessutom är det förstås resursslösigt. Barnen behöver inte prylen. Tyget och stoppningen kunde använts till nåt bättre. Och hur har de egentligen framställts? Och så vidare. Jag ska inte dra den karusellen längre än så idag :-)

I alla fall: Det är självklart jättebra med pengar till utbildning för barn. Skänk gärna pengar till det! Men gör det på ett sätt som inte innebär att du måste släpa hem fler onödiga gosedjur.

Är det bra eller dåligt för miljön att handla på rea?

Jag handlar ofta mat som har nedsatt pris för att den snart passerar bäst före-datum. Inte minst kött. Jag gör det för att jag tycker det är bättre att maten äts upp än att den slängs. Det är alltså en fråga om resurshushållning, men också respekt för djuren, odlare etc. Men vissa människor invänder och säger att det likafullt är dåligt, att även när jag köper kött som annars skulle slängas en timme senare och bara betalar halva priset så stöttar jag köttindustrin, och att det enda sättet att få tillnågon förändring är att aldrig köpa kött.

Tja, det kan ju diskuteras. Ur mitt perspektiv är ätandet av bästföreköttet en miljöåtgärd.

Jag resonerar på liknande sätt kring andra reavaror. Men där känner jag ändå ibland en större tveksamhet.

Vi tar exemplet kläder – för det handlar ofta om just kläder.

Vi ska ju dra ner på klädkonsumtionen, precis som all annan konsumtion. Alltså ska vi köpa så lite kläder som möjligt. Helst inget alls eller i alla fall bara begagnat ;-) Och ska vi köpa nytt så ska vi bara köpa det som är ekologiskt, giftfritt och där arbetarna haft bra förhållanden.

Samtidigt produceras det hutlösa mängder kläder, alldeles för billigt, med alldeles för dålig miljöhänsyn.

Om vi nu minskar vårt klädköpande, eller över huvud taget så länge klädindustrin producerar mer än folk köper, så kommer det att bli kläder över som inte blir sålda.

Vad ska hända med dem? Ska de bara slängas? Eldas upp? Deponeras? Hamna i någon sorts evighetslager? Eller vad?

På något vis utgår jag från grundprincipen att det som har producerats ändå måste användas. Om jag köper kläder på “halva reapriset” så tjänar affären absolut inga pengar på mig. Alltså får de ändå den tydliga signalen om att de producerar för mycket, att produktionen behöver minska, för att det här inte är ekonomiskt lönsamt för dem (tvärtom måste de ju gå rejält back på det).

Men Råd&Rön skrev i något jeansreportage för ett tag sedan att man (om man ville att jeansindustrin skulle bli bättre) INTE borde köpa på rea. Det framgick dock inte varför.

Självklart ska man inte handla saker på rea som man inte behöver. Man ska aldrig handla mer än man behöver. Och “bra” produkter, alltså sådana man vill gynna – ekologiskt, fairtrade, miljömärkt och på annat sätt bra produkter – bör man ju i möjligaste mån köpa till ordinarie pris, även om det är dyrare, för vill man att dessa produkter ska finna måste tillverkarna och återförsäljarna klara sig.

Och hur bra eller dåligt det är att handla på rea beror ju också på vad som faktiskt händer med de kläder affärerna aldrig lyckas sälja på slutrean.

Men tja, givet allt det där… så är det skitsvårt, eller snarast omöjligt att veta vad som är rätt. Jag tycker att det borde vara vettigt att köpa en del av de saker man faktiskt behöver på rea. Speciellt eftersom vi då får råd att köpa en del annat som fullpris dyra ekokläder.

Men jag vet inte.

Är det någon därute som vet så får ni gärna berätta!