Tag Archives: kök

Fortsättning på ugnshistorien: Schrödingers ugn och kundservicen som inte är kundservice

Efter förra veckans turer med ugn, där Ikea först hade ugnen vi skulle beställa och sedan när jag väl skulle beställa hade slutat ha den, har jag diskuterat olika lösningar med mina föräldrar. Borde de försöka köpa en av de tre kvarvarande ugnarna i Göteborg när de ska upp dit nästa helg? Hur stora är oddsen för att de ugnarna faktiskt finns? Eller borde jag köpa ugn någon annanstans ifrån? Högre pris, mindre funktioner?

Nå, man måste ta tag i saker. Även alla jobbiga saker. Så nu idag tänkte jag att nu får jag väl ta mod till mig och beställa ugn från Gränsbygden.

Men jag tänker att innan jag gör det ska jag i alla fall kolla på Ikeas webb en gång till. Man vet ju aldrig.

När jag går in på den gamla länken till ugnen hamnar jag på huvudsidan för kök. Vilket ju antyder att ugnen ifråga nu verkligen är helt bortplockad. Men jag trasslar mig i alla fall vidare i hierarkin, till ugnar. Och hittar Gränslös med pyrolytisk rening.

Den står som NYHET. Fast det verkar inte vara någon skillnad mot innan. Men det är säkert nytt artikelnummer?

Lagersaldosystemet hävdar att det finns tre exemplar i Malmö.

Jag provar att lägga en ugn i kundvagnen och går vidare mot den elektroniska kassan via kontrollen för leveranstid till mitt postnummer. Inga felmeddelanden.

Finns den? Och är det verkligen samma?

Informationen om ugnen antyder inga förändringar mot den ugn som plockades bort för en vecka sedan. Men för säkerhets skull vill jag ändå kolla så att temperaturspannet fortfarande är detsamma. Så jag går in i Ikeas chat. Vi kan kalla min motpart i chatten för Lisa (så vet ni att just Lisa heter hon inte :-) )

Lisa
11:58:20 Hej, mitt namn är Lisa. Vad kan jag hjälpa dig med?

Sanne
11:59:26 Hej!
För en vecka sedan, när jag skulle beställa ugnen Gränslös med pyrolytisk rening, så fick jag beskedet att den hade utgått. Nu verkar den finnas igen och står som nyhet… Men innan jag knappar iväg min beställning så vill jag kolla av så att den även nu har temperatur spannet 30-300 grader.
12:00:11 Artikelnummer: 703.491.53

Lisa
12:01:57 Det står inget om graderna på den.

Sanne
12:03:04 Nej, det är just därför jag skickar frågan till dig. Eftersom gradantal inte står i den info man kan få via webben, men jag däremot kunnat få svar på det via kundservice tidigare.

Lisa
12:03:17 För att kunna hjälpa dig på bästa sätt ber vi dig kontakta vår kundservice på telefon 0775-700 500.

Sanne
12:04:18 För mig som kund är det väldigt märkligt att ni är så förtjus ta i att hänvisa vidare till kundservice på telefon , när chatten också anges som kundservice…

Lisa
12:05:22 Vi hanterar enbart snabba frågor via vår chatt så som frågor gällande sortiment/ varuhus och öppettider . Då jag inte har möjlighet att hjälpa dig med ditt ärende via chatten rekommenderar jag dig kontakta oss via telefon på telefonnummer 0775-700 500.

Sanne
12:06:53 Jag skulle föreslå att ni förtydligar infon om vad för sorts frågor ni vill svara på via chatten i presentationstexten för chatten. För det står så här: “Här kan du chatta med IKEA kundservice när du har frågor om produkter,
behöver monteringsanvisningar eller vill ha hjälp att beställa från IKEA.se.”
12:07:16 Men i själva verket är chatten bara till för det jag snabbare själv kan hitta på webbsidan?

Lisa
12:07:43 Jag är ledsen att jag inte kan hjälpa er mer här via chatten.
12:10:31 Kan jag hjälpa er med något annat?
12:10:45 Tack för att du kontaktade oss. Ha en fortsatt trevlig dag!

På de där sista 14 sekunderna hann jag inte skriva att jag verkligen vill att de ska ändra infon om chatten så att den stämmer med verkligheten…

Nå. Jag ringde kundservice. Och där kunde de i alla fall leta reda på och konstatera att det var samma temperaturspann som innan, och det skulle inte vara någon annan skillnad heller. Bara en “uppgradering” utan ändringar.

Nu har jag beställt en ugn. Den ska komma någon gång den 11 oktober, mellan kl 07 och 21.

Just nu står inte Ikea högt i kurs hos mig

Jaha. Här har man vänt och vridit på det här med ersättningsugn för den där som lagt av. Jämfört funktioner, temperaturintervall, rengöringsmekanismer, priser och annat. Och konstaterat att eftersom Ikea har två ugnar som går upp till 300 grader, har pyrolytisk rening, varmluftsugn, tillverkade av Electrolux, med stor volym och i övrigt bra funktioner (som de där utdragsskenorna), så verkar det trots allt vettigt att handla av dem, eftersom det trots allt innebär ett bra pris. Plus att det snävar in valmöjligheterna ganska rejält, vilket är skönt jämför med oändligt många ugnar ute på hela marknaden.

Så har man spanat in Gränslös, pyrolytisk, på webben, och i princip bestämt sig för den. Men trots allt: ska man köpa en ny ugn så vill man liksom klämma och känna och inte bara beställa via webben. Så man tar med sig båda ungarna (som inte direkt har någon lust med det) direkt efter arbetsdagens slut och kör in till Malmö för att känna på ugnen och diskutera den med en försäljare på plats och sedan hem igen – totalt runt tio mils körsträcka och en hel måndagskväll. (Och passar på att köpa ett par lite större glas, eftersom tolvåringen velat ha det ett tag.) Och när man kommer hem pratar man igenom det hela med sina föräldrar och konstaterar att det nog blir bra med den här ugnen.

Och så är man trött så där efter arbetsdag och Ikeakväll och orkar inte fixa beställningen av ugnen just den kvällen. Och på tisdagen hinner man inte. Så på onsdagen, efter att ha jobbat intensivt hela dagen och medan köttfärssåsresten från frysen långsamt tinar, så passar man på att göra beställningen av ugnen via nätet. Letar reda på ugnen på Ikeas webbsida, klicka på “Köp online”, ugnen hamnar i kundvagnen, man går vidare till kundvagnen och ska slutföra köpet, knappar in postnummer för att få veta leveranstid…

DÅ kommer det röd text under ugnen:

rodtext

Och man vänder sig till Ikeas chat, som bekräftar:

hej, tyvärr så har denna ugn utgått och går ej att beställa längre

Detta står alltså inte på ugnens webbsida. Detta ha alltså inte heller meddelats av försäljaren på Ikea Malmö när vi diskuterade ugnen i måndags kväll.

Och trots att jag preciserar för damen i chatten vad jag vill att ugnen ska uppfylla för kriterier, och påpekar att 300 grader är en väsentlig del, så föreslår hon “Kulinarisk” som hon talar om går upp till 250 grader. Samt att hon tycker jag ska ställa den sortens frågor till kundservice som har telefonnummer ditten datten – fastän infon om chatten säger

Här kan du chatta med IKEA kundservice när du har frågor om produkter, behöver monteringsanvisningar eller vill ha hjälp att beställa från IKEA.se.

Och ja, den andra ugnen med samma funktion men lite annat utseende har visst också utgått.

Ikea står inte högt i kurs hos mig just nu. Även om jag är en trogen Ikeakund på många sätt. Just nu lutar det mycket starkt åt att köpa ugn från någon annan.

Men det jobbiga är ju att jag lite grann är tillbaka på ruta ett, med alldeles för många variabler att hålla rätt på, sånt där som tar kål på huvudet.

FAN SÅ JÄVLA JOBBIGT.

Och nu: en djungel av ugnar men ingen info om det väsentliga

Ugnen gick ju sönder i förra veckan. I fredags skickade jag in skadeanmälan till Eon, och redan idag har jag mejlledes fått besked. Eftersom ugnen var sju år gammal får jag halva inköpsbeloppet, plus att jag får 1000 kr för installation av den nya ugnen av behörig elektriker. Gott nog så.

Men nu måste jag välja ny ugn. Och det är jävligt jobbigt. Det finns så FRUKTANSVÄRT många ugnar att välja på därute i djungeln. Och informationen om vad som är samma och vad som är olika är extremt bristfällig.

Ja. på ett sätt vill jag ju bara ha en ugn som ersätter den som funnits där. Och när vi valde den så var det väl egentligen bara att den skulle ha varmluft som var väsentligt.

Men. Den trasiga ugnen hade en maxtemperatur på 250 grader. Det har jag svurit över, för det är faktiskt väldigt lågt som maxtemperatur. Och dessutom har den legat lågt i temperatur i övrigt. Alltså: har man ställt in den på 200 så har den nog snarast blivit kanske 185 grader varm. Nej, jag har aldrig mätt temperaturen, jag har bara konstaterat så väldigt många gånger att jag måste höja jämfört med vad det står i recepten. Så: den här gången vill jag ha en ugn som har en maxtemperatur som är betydligt högre än 250 grader. Det är önskvärt att ugnen kan bli 300 grader varm.

Den gamla ugnen har dessutom haft en lägsta temperatur på 80 grader (eller var det till och med 90?).Och det är också dumt. För det finns tillfällen när man vill kuna köra något på riktigt låg värme. Saker som ska torkas. Eller kunna ha burkar man snart ska fylla sylt i i en varm ugn under tiden de väntar.

Vilket temperaturspann en ugn har är alltså mycket väsentlig information enligt min uppfattning. Men den informationen finns inte. Inte i manualer, inte på vitvaruförsäljarnas webbar, inte på prisjakt. Ugnstemperatur är uppenbarligen en ickefråga.

En annan grej är ju att det är trevligt om plåtarna från den gamla ugnen passar i den nya. Eftersom de standardmässiga plåtmängderna man får med – en plåt och en långpanna – inte räcker, så har vi skaffat två extra plåtar. Som sagt var, det vore trevligt om det gick att använda dem även framöver. Men det går ju liksom inte heller att få veta. Vilka plåtar är kompatibla med vilka ugnar, liksom? Sånt vill jag veta.

Och så är det det där med mått. Alla ugnar ska visst passa i samma “hål”, man utgår från en modul på 60×60 cm. Fast fronten på den nuvarande ugnen är faktiskt bara 58 cm hög. Biten ovanför täcks av en liten träplatta i samma utseende som resten av köket. Om nästa ugn är en cm högre – vilket nog verkar vara sannolikt när jag tittat runt – så lär jag behöva såga i den där betsade träbiten… Undras hur snyggt jag lyckas få det?

Och så skulle jag ju ärligt talat vilja ha folks omdömen: vilka ugnar har varit till belåtenhet och funkat som de ska?

Men istället möts man av säljande oneliners om de olika ugnarna:

Rostfri inbyggnadsugn med varmluft

Stilren multifunktionsugn

Varmluftsugn med LED-display

Rostfri med Anti Fingerprint-behandling

Rostfri inbyggnadsugn med varmluft

Modern och bekväm inbyggnadsugn

Vill man ta ett väl överlagt och informerat beslut är det uppenbarligen så att man själv måste kräva ut specifik information för varje ugn själv? Så much för konsumentmakt.

Den där dumma nätstationen och den stackars ugnen

Hej älskling!

Minns du det där märkliga strömavbrottet som vi hade för en drös år sedan? Jag minns egentligen inte exakt hur det var (men det hade du kunnat svara på, tror jag). Det började i alla fall blinka med jämna intervall – var det strömmen som började blinka först, va? Och sedan allt eftersom tiden gick, så kom det samtidigt en blå “blixt” en bit bort samtidigt som strömblinkningen, och allteftersom det där tog i… så tror jag att strömmen till slut gick helt och hållet? I alla fall så kom det sedan en massa blåljusbilar till det där stället de blåa blixtarna kommit från. Och där finns det tydligen en transformatorstation (kallade vi det då, i alla fall). Typ en kilometer bort, nere vid stora vägen.

Idag har jag fått lära mig av Eon att den tydligen är en nätstation, och vad just den nätstationen har för namn. Och den där nätstationen verkar ha dödat vår ugn.

Ett par minuter över åtta i morse gick strömmen. Sedan kom den tillbaka efter ungefär en kvart. Och då, när jag hade nät, så kom jag in på Eons avbrottskarta och kunde konstatera att ett ganska stort område söder om oss tydligen fortfarande hade strömavbrott.

Och även om vi hade fått tillbaka strömmen, så funkade den inte som vanligt. Snarast uppträdde den väldigt märkligt.

Först var det mamma och pappa som noterade att lamporna över matbordet lyste väldigt svagt. Och blinkade. Och även kaffebryggaren i köket blinkade.

Sedan övergick lamporna över matbordet till att växla vilken av dem som var tänd. Det är ju två “glödlampor” (fast LED) i samma armatur – och än lyste den ena och än den andra. Och jag som satt och jobbade noterade att nätet (wifi:t dårå) kom och gick mest hela tiden.

En stund senare konstaterade pappa att belysningen i badrummet inte längre fungerade. Och inte kaffebryggaren heller. Och en del andra saker också. Vi hade alltså strömförsörjning i vissa delar av huset men inte överallt.

Sedan åkte jag på möte på banken (för att reda ut en del av allt det krångel som uppstår när den man är gift med går och dör mitt i livet), och när jag kom hem vid kvart över elva så var elen tillbaka “på riktigt” – allt verkade funka.

Och jag satte mig och fortsatte mitt distansarbetande.

Vid kvart i fem hade jag hämtat hem barn och ställde mig för att laga mat. Och noterade att klockan på ugnen inte lyste. Skumt. När strömmen varit bruten så brukar den klockan (siffrorna) stå och blinka för att liksom påtala att man behöver ställa in tiden igen. Men det gjorde de inte.

Jag provade att vrida på vreden. Men ugnen gick helt enkelt inte att sätta igång. Det gick att få ugnslampan att lysa, om man satte den på läget för bara ugnslampa. Men i alla andra lägen var den helt död.

Nej, inga säkringar som utlöst. Varken på morgonen eller senare. Inte jordfelsbrytaren heller. Och huvudsäkringarna (som är av den gamla typen) ser också ut som de ska. Nej, jag har inte skruvat loss dem och kollat för säkerhets skull. Men jag tycker att om en huvudsäkring gått så borde det väl märkas på något mer än bara ugnen?

Snabb fråga på facebook gav svaret att ja, fasfel kan döda en ugn.

Så det var den ugnen, antar jag.

Och alltså, jag tycker att det kunde få räcka med trassel och krångel och sånt. Och att den här sortens saker kanske inte nödvändigtvis behöver komma samma dag som man varit på banken för att stänga ner dina konton och försöka få ordning på pengar och konton och ekonomi efter att du gått och dött. Och jag har tillräckligt att styra med ändå, med barn och skola och veranda och sånt – och så den vanliga vardagen nånstans också.

Men ikväll har jag ägnat all ledig tid åt att greja med skadeanmälan till Eon. Och Eon är hittills schyssta och bra att ha och göra med kring det här. Men det är ju ändå trassel. Att fylla i blankett, och leta reda på kvitto för ugnen från för sju år sedan. Och det blir ju avdrag för att den inte är ny, så frågan är väl hur mycket pengar det blir. Och sedan ska man orka välja ny ugn, med rätt funktioner och rätt mått. Prioritera i valmöjligheternas djungel. Och hitta någon som kan installera den. Massor med tid och ork, och förmodligen en del pengar, som går åt för det där jävla fasfelet i nätstationen.

Ikeakatalogen och sorgen

Och så kommer Ikeakatalogen och matar sorgen. För ja, vi var Ikeamänniskor. Här i vårt gamla hus, utan räta vinklar och standardmått. För hos Ikea gick det ju att hitta lösningar, smarta lösningar, på det mesta. Och tillräckligt många varianter för att någon skulle passa.

Fast vi var Ikeamänniskor redan innan det här huset, i ärlighetens namn :-)

Barnen lärde sig som små att man kunde åka till Ikea och äta. Kombinationen skaffa några praktiska lösningar till och även lyckas äta lunch som hela familjen var nöjd med till bra pris. Och sedan hela familjen som lyckligt följde instruktioner och byggde möbler.

En ny Ikeakatalog är en katalog att bläddra i och tillsammans upptäcka att Åh, titta, de har hittat en smidig lösning på det där problemet!

En ny Ikeakatalog nu är att spä på saknaden efter honom.

Och värst av allt var att komma in på kökssidorna. För vi har Ikeakök. Vi har lagt ner så mycket av våra själar i planering och genomförande av det där köket. Att bläddra in på kökssidorna i Ikeakatalogen gräver djupt. Ändå ner i grunden.

Jävla diskmaskin

Imorgon är det tre månader sedan vi köpte den nya diskmaskinen, och den installerades två dagar senare. Jag har varit fantastiskt nöjd. Den diskar rent och snällt och bra. Och jag tycker jag är rädd om den, och har redan hunnit köra med sådan där en gång i månaden- rengöringstablett – snart borde det vara dags för en tredje.

Nå. Knappt tre månader varade alltså diskmaskinsfriden. För i lördags (jag tror det var i lördags) började den låta konstigt när man startar den. Ett intensivt märkligt ljud, “ungefär som om man steker bacon”, sa någon. I ungefär en halv minut när man kör igång den. Och ungefär lika länge ett par gånger till senare i programmet.

I övrigt låter den som vanligt. Och diskar rent.

Men ändå. Så där ska den inte låta.

Ljudet kommer oavsett vilket program man kör. Och oavsett om det är disk i maskinen eller man kör den tom.

Jag har tittat igenom instruktionsboken. Rengjort filter och grejer. Det gör ingen skillnad.

Idag är första vardagen. Så jag åkte in till stället där vi köpt den. Han jag pratade med höll med: så där ska den inte låta. Och så gav han mig numret till Mieles service.

Mieles servicecenter säger att de kommer ut och tittar på det. Den 24 augusti. Det vill säga om en månad.

“Vågar jag använda den under tiden?” frågade jag.

“Mnja… jag vet inte, det är ju liksom i så fall på egen risk”, svarade tjejen på servicecentret.

Ny diskmaskin

Efter att i många år ha stått ut med den j-a diskmaskinen som svärföräldrarna snällt skaffade åt oss när minstingen föddes men som sedan länge inte diskade rent (det beror ju inte på svärföräldrarna :-) ) så har vi idag slutligen fått hem en nyinköpt diskmaskin.

En Miele G 4911. För att Miele verkar vara företaget som bygger maskiner som är menade att hålla. Och för att den har bestickkorg överst. Och för att den har korgar som faktiskt funkar ihop med typ alla modeller av glas. Och har bra energimärkning (A++).

Så nu är den installerad. Och står och kör sin första omgång disk.

Alla dessa val vi måste göra trots att infon vi behöver för att välja inte finns

Betydligt värre än att vi var tvungna att skaffa ny vattenkokare är att vi förmodligen måste skaffa ny diskmaskin.

Fast grundproblemet är i någon mån detsamma: Jag vill ha en bra pryl som uppfyller vissa kriterier och som dessutom håller länge – och det finns ingen chans att få reda på de saker jag vill veta om prylen, för det är inte den info som anses väsentlig att tala om.

Den diskmaskin vi har har väl egentligen aldrig varit jättebra. Irritationsmomenten handlar bland annat om att nästan inga glas egentligen passar bra utan det är ett evigt pusslande för att lösa på bästa möjliga sätt. Men det riktigt stora irritationsmomentet sedan flera år tillbaka är att glas inte blir rena utan istället smutsiga. Äckligt gojs som kommer någonstans ifrån i diskmaskinen fastnar inuti glasen och torkas sedan fast under torkprogrammet. Och sedan får man diska om glasen. Allt större andel av glasen ju längre tiden går. Snart alla glas.

Det är därför vi behöver en ny diskmaskin. För trots alla möjliga sorters rengöringsförsök så blir det inte bättre utan bara värre.

Jag vill ha en diskmaskin

  • som diskar disken ren
  • som inte drar för mycket energi och vatten
  • som håller lääänge och som det finns reservdelar till och som går att laga om den går sönder utan att det blir för dyrt eller svårt
  • där det går att passa in de vanliga glas och tallrikar och annat vi använder på ett hyfsat rationellt sätt så att jag inte behöver ha ångest över detta varje dag

När man kommer in i affären som säljer dylika prylar är den första frågan man får om man vill ha en vit eller en rostfri diskmaskin. What? Tja, jag skiter i vilket, vi har både rostfria och vita “vitvaror” i vårt kök, och jag är inte ute efter en prydnadssak utan ett bruksföremål.

Tillverkarnas information verkar vara väligt inriktad på sånt som till exempel vinglas. Som vilka lösningar de har för att vinglasen ska stå stadigt och för att vinglasen ska bli perfekt glasklara. Och ärligt talat skiter jag i det. Jag vill ha en diskmaskin som är konstruerad för att passa till våra helt vanliga jävla dricksglas. (Efter diskussioner med vänner har jag förstått att det inte bara är vår diskmaskin som är helkass på det området.) Och så talar de gärna om vilken specialteknik de har för torkningen (fast det verkar vara samma för alla). Och att de har specialinställningar som gör att jag kan få diskmaskinen att starta vid en speciell tidpunkt. (What? Är den full så sätter jag igång den så att saker kan bli rena.)

Tillverkarna är numera bra på att tala om vilken energiklass deras produkter hör till – för det är det lagkrav på. Å andra sidan finns det inget sätt att veta hur länge de verkligen uppfyller detta – hamnar diskmaskinen fortfarande in samma energiklass efter fem års slitage? Och om jag minns rätt visar en del av de tester som gjorts att det verkar tveksamt om klassningarna ens stämmer när prylarna är nya?

Funkar maskinen över huvud taget efter fem år? För det är också en väsentlig sak: att den ska hålla, inte behöva ersättas. Kvalitet, helt enkelt. I det fallet är det Miele som hardet goda ryktet om sig: att sakerna faktiskt ska hålla skitlänge. Eller som de skriver på sin webb:

Som enda tillverkare i branschen så utvecklar, tillverkar och testar vi på Miele våra produkter för en driftstid motsvarande hela 20 års normal användning.

Det låter ju precis som det jag vill ha. – Men hur kommer det sig då att vitvarukedjan Elon (som vår lokala butik tillhör) ger fem års garanti på diskmaskiner från Cylinda, Huskvarna, Bosch, Siemens, Asko, Whirlpool – men inte på Miele?

Jag tycker det här suger. Jag tycker inte jag som kunde ska behöva sitta och leta efter den här sortens information och göra dessa avvägningar för varenda sak jag ska köpa – jag vill kunna veta att de saker jag köper är gjorda för att hålla länge.

Som en vän påpekade, det borde vara dags att köpa tjänsten fungerande diskmaskin. Ungefär som med Xerox kopiatorer. Men det är nog långt kvar till motsvarande tjänster för privatmarknaden.

Och så länge är det upp till mig – och varje annan enskild konsument – att själv göra alla dessa bedömningar. Det är det vi ska använda vårt fria val till: ångest.

Det står ett nytt kylskåp och surrar i köket

Vi har kämpat på länge med det gamla kylskåpet. Eller ja, allt är relativt. Men det förra kylskåpet – som också fortfarande står inkopplat, i väntan på att det nya ska bli kallt och överflyttningen av mat kan påbörjas – köpte vi sensommar-höst 2002. Jag minns inte exakt när, men det var i alla fall ganska snart efter att vi flyttade hit i juli 2002.

Kylskåpet som fanns här innan dess, alltså det som följde med huset, var monterat i ett högskåp, där det fanns vanligt skåp både ovanför och under, och var alltså i praktiken kanske 90 centimeter högt (ja, jag gissar rejält nu). Det var ett urgammalt kylskåp, med väldigt tjock isolering, och i praktiken kunde man inte ha mer än två mjölkpaket (plus förstås lite annat) i det. Och med tanke på hur gammalt det var, så var det säkert ändå en rejäl energibesparing att byta ut det. Så vi rev ganska kvickt ut hela högskåpet och ersatte med en två meter hög kombinerad kyl-frys. Och den fick sedan hänga kvar även efter köksrenoveringen 2009, fast då med ny placering i rummet.

Nu är det ju inte så att kylskåpet från 2002 funkar felfritt hela tiden. Det har varit reparatörer här flera gånger. Och sedan ett antal år tillbaka så har inte avrinningen funkat som den ska. I bakändan av kylskåpet finns en avrinning, där kondensvatten ska kunna rinna ner i ett hål och sedan försvinna ut bakvägen. Och den konstruktionen har alltså slutat fungera. Reparatör har visserligen varit och åtgärdat det (hmmm…) men det har fortsatt likadant ändå. Och det är lite tradigt att det nästan alltid rinner ut lite vatten från under grönsakslådorna när man öppnar kylskåpet. Så vi har väl varit på väg att ge upp. Sagt att det börjar nog bli dags att byta ut det. För visst, man ska hellre laga än köpa nytt. Men när det liksom inte funkar att laga…? Plus att kylskåpen ju blir energisnålare, och naturskyddsföreningen väl numera säger att det faktiskt vad gäller kylskåp och sånt är vettigt att byta ut efter sju år?

EnergimärkningSå vi kollade upp. Hittade ett kylskåp som skulle ha energiklassning A+++, verkade vettigt i övrigt och dessutom skulle finnas hos den lokala vitvaruhandlaren. Så att vi inte skulle behöva köpa första bästa om det plötsligt blev kris.

I fredags verkade det dock som att krisen hade kommit. På morgonen hade kontrollpanelen på kylskåpet satt igång diskobelysningen, typ. Vi ställde in oss på eventuellt akutbyte. Sedan lugnade det visserligen ner sig, men på eftermiddagen åkte vi och beställde det nya kylskåpet.

Idag har vi fått det levererat. Nu står det i köket och startar upp. Och nu hoppas jag att det här är ett snällt kylskåp som gör vad det ska utan trassel i många många år.

Kylskåp Siemens KG39EBW40

Renovering kan betyda så olika saker

När man berättar att man renoverar hus, så reagerar folk så väldigt olika.

En del tycker det verkar väldigt jobbigt. De fascineras (en del av dem tydligt av artighet) över att man kan, och orkar, och vågar, och så vidare. Men mest verkar de tycka att det är ganska obegripligt att man frivilligt ger sig på sånt där och dessutom står ut med att leva med det, dag ut och dag in. En närliggande grupp, om än delvis motsatt, är de som tycker att nåja, så svårt kan det väl inte vara – hur kan det ta så fruktansvärt lång tid, blir ni aldrig klara?

Andra upprörs (oftast inte så öppet), eftersom de klumpar ihop allting som kallas renovering i det de betraktar som lyxrenovering, det vill säga det här att slänga ut fullt funktionsduglig inredning och sätta in ny, för att man tröttnat på den gamla eller inte tycker den är tillräckligt modern eller för att man helt enkelt vill ha nåt häftigare.

Själv betraktar jag inte “lyxrenovering” som renovering. Renovering för mig handlar om att åtgärda det som faktiskt är slitet, trasigt eller inte funktionellt. Det handlar huvudsakligen om sådant som man skulle kräva om man bodde i hyreslägenhet – sånt som folk skulle klaga högljutt på om hyresvärden inte skötte. Jag har tidigare skrivit om detta under Renoveringshysteri?. Men även om vi håller oss till det jag tycker är rimligt, och som vi som goda husägare faktiskt bör göra för att huset ska kunna stå länge och fortsätta vara ett funktionsdugligt hus, så får jag ändå dåligt samvete när folk klagar på att folk renoverar en massa onödigt (fastän jag också klagar på att folk lyxrenoverar). Jag känner ett behov av att försvara mig – varför tror du jag skriver det här, liksom? ;-) Köket vi hade innan hade en meter bänkskiva, nästan inga skåp, tre plattors spis och ett pyttelitet kylskåp som förmodligen drog löjliga mängder el. Badrummets glipor mellan tapetvåderna ger mig ont i magen när jag ibland tittar på dem och oroar mig över att det ska gå fukt i väggarna, och det skulle vara smidigt att inte behöva gå genom skafferiet och halvvägs till källaren för att komma till badrummet, att ha dörröppningar med normalhöjd och en möjlighet att låsa dörren till toaletten. Och de dåligt lutande taken på uthusen är en tickande katastrof: ruttnande undertak, och ovanpå det eternittak som riskerar ramla ner. Det är inte fråga om lyxrenovering – väl?

Men sedan har vi de andra renoverarna. De där som, precis som vi, köpt ett gammalt hus av något dödsbo eller av människor som sedan länge är för gamla för att klara av att göra mer än att håla sig levande. Hus som inte fått den omvårdnad ett hus faktiskt behöver för att må bra. Hus där vi, trots att vi jobbar på, kommer att ligga efter med det som andra betraktar som underhåll men som i våra hus varit eftersatt under så lång tid att det blir fråga om just renovering, att det kommer att ta decennier att komma ikapp. Men samtidigt hus som är unika och som renoverare ser potentialen i.

Renoverarna förstår. De vet vad som tar tid. De ser potentialen. De ser vad vi åstadkommit istället för det som är ogjort. De pratar samma språk. Och de är helt klart roligast att gå husesyn med :-)