Men att stå och bädda upp en hoppfällbar säng och stoppa täcken i påslakan för en övernattning på palliativa avdelningen på sjukhuset är nog ändå bland de märkligare saker jag gjort. Så nu ligger vi här i varsin variant på tältsäng, jag och min äldste son, med varsin sorts datorpryl att roa oss med och …
april 2016 arkiv
apr 30 2016
Jag funkar bättre med äkta vänner (och de är många)
Vissa saker läser man så ofta i reportage och intervjuer med människor som drabbats av cancer eller annan allvarlig sjukdom. Typ sånt här: ”När hen blev sjuk försvann alla vännerna.” ”När min partner blev sjuk så var det ingen som frågade hur jag som anhörig mådde.” Men våra vänner finns, och ställer upp. Det är …
apr 30 2016
För kort tid för rutiner
Det är så bisarrt med den här palliativa vården. Både som ASIH-teamet, det vill säga hemsjukvårdsteamet, och här på palliativa avdelningen. (De hör ihop, avdelningen här är liksom ASIH-avdelningen.) För de har frågat så mycket de gångerna de varit hemma hos oss om hur vi vill ha saker – så där som liksom hur vi …
apr 30 2016
Vid sjukbädden
Sprucken tarm. Tarmen har spruckit vid tumören. Tarminnehåll har läckt ut. Sprickan är stor. Och givet älsklingens tillstånd så går det inte att göra något åt det. Det är smärtlindring som gäller. Smärtlindring, och så en sond som tar hand om vätska och sånt från tarmen. Jag trodde vi hade mer tid! I somras, när …
apr 30 2016
Oöverstigligheter
Jag borde sätta igång. Jag borde åtminstone fixa med att få iväg hans senaste sjukintyg till försäkringskassan: skanna det härhemma så att vi har kvar infon, och så skicka iväg pappret till försäkringskassan. Det känns oöverstigligt.
apr 30 2016
Lördag morgon
Pratat med sköterska och läkare på avdelningen. Älsklingen lever i alla fall fortfarande. De har fått ner febern. Han ska skickas på skiktröntgen under förmiddagen. Till och med fått prata några ord med älsklingen själv. Men han är extremt svag. Det är verkligen inte mycket med honom. Trots att sköterskorna säger att han är piggare …
apr 29 2016
Senare fredagskväll
Strax innan tio ringer en sköterska från sjukhuset. Han har tydligen skithög CRP och man misstänker infektion i buken och har satt in antibiotika och bedömer att läget är stabilt för nu, bortsett från att han är allmänt svag. Och jag vet att jag behöver lita på att det ska ordna sig, åtminstone såpass så …
apr 29 2016
It’s a ringing in my ear
Jag klarar visst inte hela andra versen i ”Blood makes noise” utan att andas längre. Jag kan inte texten utantill ordentligt längre. Och jag har tappat i sångandningsteknik. I think that you might want to know The details and the facts But there’s something in my blood Denies the memory of the acts So just …
apr 29 2016
Fredagskväll
Jag och barnen har fixat tacos tillsammans och ätit. Nu sitter barnen bredvid varandra vid skrivbordet i kontoret, vid varsin dator, och spelar minecraft tillsammans. Jag sitter i fåtöljen i vardagsrummet med datorn i knät och Suzanne Vega på stereon. Det känns på sitt sätt ganska avslappnat. En av de mest påfrestande delarna med tillvaron …
apr 29 2016
Frågan när
Det jag alltid kommer att undra är när. När började cancern? Fanns det något avgörande tillfälle, någon händelse, som avgjorde att han fick cancer? När började den där tumören i tarmen växa – snackar vi månader eller år innan den upptäcktes? Och hur mycket tidigare hade det gått att upptäcka cancern om man hade letat? …