Tag Archives: landsbygd

Satsa på laddstolpar och gasmackar på landet så blir det politiskt möjligt med höjd bensinskatt

Vi behöver styrmedel som minskar trafik som påverkar klimatet negativt. Styrmedel som gör att folk kör mindre med fossilbränsledrivna bilar. Som olika skatter som gör det jävligt dyrt att köra vanlig bensin- eller dieselbil.

Så fort någon för fram den sortens förslag blir det ramaskri från landsbygden. Och det är ju fullt förståeligt. För det är på landsbygden bilarna framför allt behövs.

Fast det finns ju andra sorters bilar. Bilar som går på biogas. Bilar som går på el.

Problemet är att satsningarna på infrastruktur för de klimatmässigt bättre bilarna ofta görs i större städer – inte på landsbygden. Argumentet är att det bor fler människor i städerna, och att miljösatsningarna i städer därmed gör större nytta per satsad krona.

Det innebär att människorna i städer i allt större utsträckning har möjlighet att göra miljövänliga val vad gäller sina transporter. Och att människor på landsbygden känner sig ännu mer trampade på varje gång någon säger “koldioxidskatt på bränsle” eller nåt liknande.

Därmed blir det egentligen hela tiden alltmer omöjligt att införa nödvändiga skatter. Även om behovet ökar. För det är en sak att gynna stadsbefolkningen med de bra lösningarna, men det är politiskt sett väldigt svårt att vara den som driver igenom skatter som gör det nära nog omöjligt att leva på landsbygden.

Jag tycker lösningen på det här är ganska självklar: Satsa på fossilbränslefri infrastruktur på landsbygden. Laddstolpar. Gastankstationer. Och så vidare. TROTS att det inte är mest fossilbränsleeffektivt per satsad skattekrona.

För om vi på landsbygden får en fungerande vettig möjlighet att välja ett fossilbränslefritt alternativ till att köra våra bilar på, så blir de där skatterna på bensin och diesel politiskt möjliga att genomföra. Och det borde i det något längre loppet vara rätt mycket mer effektivt.

Som en bonus kan vi på landet på känna att vi inte bara är bromsklossar och miljöbovar som de bestämmande i storstan inte bryr sig om.

Råg och korn och rosor

imageDet är nu det är som vackrast.

Rågen sticker upp sina taggiga ax i ett ojämnt högt hav av grågrönt. Kornet bildar en till synes sammetsmjuk matta.

Honungsrosen blommar överdådigt. Apotekarrosen är maximalt fyllig, och bondbönorna har läckert lila blommor.

Och du är inte här.

Konkurrensen om blommorna

Konkurrensen om blommorna ute i naturen är hård. Nu visar en studie vid Lunds universitet att de inte räcker till för både tama och vilda bin.

(Hela artikeln finns här.)

En slutsats man kan dra av detta är att vi som har trädgårdar behöver bli ännu bättre på att se till att det finns blommor för bina när rapsen är slut.

Jag ser mig om i min trädgård. Mina nästan 2000 kvadratmeter på den skånska monokulturåkern.

Ärligt talat är det inte mycket som blommar nu – i alla fall inte av avsiktliga saker. Fruktträden – äpplen, päron, körsbär, plommon – har blommat över. Och i de kraftigt eftersatta rabatterna är det väldigt klent med blomning. I alla fall nu. Trädgårdslandet är väl det som är mest skött, men där har inte mycket kommit upp ännu, och inget som blommar. Jordgubbarna är nästan överblommade. Vinbärsbuskarna också, tror jag.

Men det finns ju mycket annat. I gräsmattskanten har lupinerna – dessa invasiva men vackra blommor – börjat blomma. I bortre änden av den igenvuxna örtagården blommar vad jag tror är vallört. Häcken ut mot vägen är överdådig av syrener. Och i de “extensivt brukade” delarna av trädgården blommar mängder av vitplister. Humlorna älskar vitplistern. Strax intill har jag sått in honungsfacelia, som nu börjar komma i knopp, och någon sorts klöver

Tids nog kommer en av de tre rabatterna att vara fylld med oregano – den har helt tagit över där. Och oregano är i alla fall en bra insektsväxt.

Så lite grann finns det för insekterna att leva av här. Och växtlighet att gömma sig i. Men här finns förbättringspotential…

Himlar

Vi bor på landet. Och bor man på landet antas man också bo nära naturen. Det gör inte vi. I alla fall inte naturen (TM).

Omkring oss har vi fullåkerslandskapet. Stora åkrar med potatis, sockerbetor och spannmål – eller för den delen bar jord delar av året. Insprängt i detta finns trädgårdar, vägkanter och en och annan åkerholme och liknande. Inte mycket till natur, om man med natur menar skogar, sjöar och artrika betesmarker. Dessutom är det slätt. Inte platt, utan en stundtals ganska böljande slätt, men ändå.

Men även om vi inte har den grönskande skogiga naturen, så har vi naturkrafterna. Slätten ihop med den begränsade mängden saker som skymmer sikten – saker som hus och träd och annat – gör att vi har fri sikt. Ovanför oss och omkring oss har vi den fria himlen och det skådespel den bjuder på.

Jag njuter av himlen, av att få följa naturens krafter. Märkliga molnformationer, tusen nyanser av vitt och blått och grått – och morgon och kväll ännu fler färger. Luddiga kanter, skarpa konturer. Lösryckta tussar, kraftfulla fronter, regn på avstånd. Det är mäktiga föreställningar, aldrig upprepningar, alltid förnyelse, aldrig tråkigt.

När jag kör bil här i trakten så funderar jag nästan alltid över om jag kan stanna någonstans för att ta bilder på skådespelet. Fast det blir ju aldrig, för det finns nästan inga bra ställen att stanna. Och jag funderar ofta på om det finns någon liten kamera man kan sätta utanpå bilen för att fånga lite av allt det vackra utan att stanna. Men i praktiken blir det ändå oändligt många bilder tagna i kanten av vår egen tomt. Och då försöker jag ändå begränsa mig.

Däruppe i himlen glider även gladan, och lärkorna drillar. Trots att det liksom inte riktigt kvalar in som natur.

Behovet av laddstolpar på landet – igen

Malmöbaserade energijätten Eon Sverige ska bygga 150 nya laddningsstationer för elbilar runt om i Skåne. Det är en väsentlig utbyggnad mot de 30 publika laddningsstationer som finns i Skåne i dag.

Projektet ska genomföras inom ramen av Naturvårdsverkets satsning Klimatklivet, samt det EU-initierade projektet Great, som syftar till att minska de klimatpåverkande utsläppen från vägtrafiken.

Det står att läsa i Sydsvenskan. Och det är förstås jättebra.

Längre ner i artikeln står dock det här:

Exakt var i Skåne laddningsstationerna kommer att finnas är inte klart i nuläget.

– Men de kommer att placeras i urbana miljöer där det finns logistiska knutpunkter, säger Jonas Abrahamsson.

Därför vill jag påminna om det inlägg jag skrev i höstas om varför man faktiskt bör satsa på laddstolpar på landsbygden. (Ja, visst skulle jag kunna klippa in hela inlägget här igen – men det skulle faktiskt kännas lite fånigt. Klicka vidare och läs istället!)

Gatuadresser och den urbana normen

Råkar av en händelse se Anslagstavlan, detta smått fantastiska samhällsinformationsreklamsprogram. En av informationsreklamsfilmerna är från PTS (Post- och Telestyrelsen?) och handlar om hur man gör när man skickar brev. Man informerar om att många brev varje år inte kommer fram. Och så talar man om att det är viktigt att sätta på rätt porto och skriva adressen rätt: namn, på den det ska till, gatuadress och nummer, och så postnummer och ort.

Men alltså, om man nu ska göra en informationsfilm av det här slaget (och alltså riktar sig till de personer som av någon anledning inte har koll på dessa saker eller möjligen struntar i dem), varför säger man då gatuadress? Det finns många adresser som inte är gatuadresser. Dels boxadresser i städer, men kanske framför allt adresser på landsbygden.

Bara ett exempel till på den urbana normen, antar jag.

Den urbana normen

Plötsligt fylls flödet av folk som talar om att näthandel minsann inte alls är bra för miljön.

Källan visar sig vara en artikel i Ny teknik, som inleds så här:

Tvärt emot vad många hävdar så minskar inte näthandeln mängden bilavgaser, visar en färsk undersökning.

Läser man vidare visar det sig dock att det knappast rör sig om en allmängiltig sanning:

Delawareforskarna poängterar att studien endast gjort i en stad, Newark…

Alltså: studien har gjorts i en STAD. (Dessutom en stad som att döma av den ganska korta nyhetstexten i Ny teknik sannolikt inte är uppbyggd på riktigt samma sätt som städer i Sverige – men det är bara min gissning.)

Där är den igen: Den urbana normen. 

För alltså, ärligt talat så måste väl potentialen för näthandeln, både ur miljöhänseende och andra aspekter, vara större på landet? Det är vi som bor på landet som sparar in miljötyngande och tråkiga resor in till stan för att handla diverse tråkiga men nödvändiga saker genom att handla på nätet. Det är vi på landet som via näthandeln får tillgång till ett helt annat utbud, som gör att vi kan stanna kvar på landet och vara nöjda här istället för att vi ska flytta in till städerna och trängas på redan överbefolkade ytor med bostadsbrist och samtidigt vara olyckliga för att vi egentligen trivs bättre på landet.

Och visst, det finns absolut skäl att utvärdera vilka de miljömässiga konsekvenserna av näthandel är – det är inte alls självklart att det är miljömässigt bättre än vanlig handel (även om ju näthandeln som sagt var har andra vinster också). Men då behöver man ju titta på våra förutsättningar.

Men nej, i Sverige är det så man gör: man konstaterar att något inte är det bästa alternativet i städerna. Och sedan avfärdar man det som en dålig lösning. För när det handlar om att hitta bra lösningar så verkar det bara vara städerna som är intressanta. Och på något märkligt sätt verkar detta gälla alldeles extra mycket när det handlar om miljö.

Om miljöeffekterna av näthandel ska utvärderas så vill jag att man ska titta på våra förutsättningar, där det man handlar via nätet hämtas ut av oss själva på “Posten”, det vill säga i vår vanliga mataffär när vi ändå är och handlar. Inte som i Newark-studien:

Studien visar att bostadsområden sällan har byggts för en ökad trafik av dessa små lastbilar, som dessutom parkerar på trånga gator och orsakar köer.

För inte sjutton får vi varorna levererade hem.

Och jag vill också att man tittar på helhetsbilden i vårt perspektiv – hur använder vi den tiden som frigörs? Och hur påverkar den minskade stressen vårt mående?

Och så vill jag att man skrotar den där urbana normen generellt och tittar på vilka lösningar som är rätt på landsbygden. Det gäller till exempel

Egentligen är problemet kanske ännu större? Det finns en övertro i Sverige på standardlösningar som ska passa alla – alla barn, alla typer av bostadsområden, alla whatever… Jag tror det hindrar många bra lösningar i många olika sammanhang.

Och så kom faktiskt snön

Säsongen har ju varit fri från snö på marken. Och prognoserna för den här veckan har visat att framåt torsdag eller fredag kan det komma snö, i hyfsade mängder – om de inte istället kommer som regn. Men för tisdag-onsdag har det bara visat att det möjligen kunde komma någon tiondels millimeter nederbörd – så små mängder att prognossymbolerna varken visade regn eller snö.

I måndags utfärdades en varning för Österlen, att det kunde komma en hel del snö under natten. Fast inte här. Men då kollade jag de animerade kartprognoserna och konstaterade att prognoserna visade att banden med snö skulle gå väldigt nära oss. Och jag tänkte att kanske kanske – för då verkade det plötsligt lite sannolikt, givet hur nederbördsmönstren brukar funka så här års (får Österlen snö får ofta vi det också, liksom). Och i så fall skulle det kanske börja snöa tisdag morgon.

När vi vaknade runt halv nio tisdag morgon hade det börjat snöa och låg lite på marken. Så snöade det någon timme och slutade sedan. Men så började det igen. Och sedan har det fortsatt till och från i ett dygn och gör fortfarande. Tittar man på radarbilderna så ligger det ett nederbördsband som liksom hela tiden fyller på och glider över en smal remsa land – det fyller på och fyller på. Jag antar att det är det som kallas snökanon?

Jag är urkass på att bedöma snödjup, men en blick genom fönstret på bordet därute säger att det lär vara minst femton centimeter med fluffig snö.

Och nu finns en varning utfärdad för hela Skåne, fast med fokus på oss härnere:

I sydligaste delen tidvis kraftiga snöbyar österifrån som, fram till i natt, lokalt kan ge stora snömängder.

Definition

Snöfall över 5 mm (i smält form) inom 6 timmar. Risk för halka på vägar.

På fredag däremot säger prognosen att det kan bli en hel del snö :P

Snötankar igen

Den här platsen, platsen där vi bor, har lärt mig att skånska vintrar kan vara riktiga vintrar med snöstorm. Att det kan vara något som faktiskt är mer regel än undantag. Jag har vant mig vid att vintersnö oftast är mer än enstaka snöfall som lägger ett täcke som knappt täcker marken innan det smält bort igen nästa dag.

Och ja, jag vet att det fanns sådana vintrar då och då även när jag var barn, på en annan skånsk slätt, och även när vi bodde närmre staden. Det fanns vintrar när havet frös och min bror och hans kompisar gav sig ut på livsfarliga äventyr på den tillfrysta viken. Men ändå. Det var inte förrän jag flyttade hit som det blev något jag kom att betrakta som vanligt – och inte förrän här jag kan minnas att det påverkat min vardag påtagligt de flesta vintrar. Det är här det gått från något tillfälligt vackert drömskt till verklighet. Och märkligt nog älskar jag det mer nu :-)

Men de senaste åren har det minskat. Det var länge sedan riktig snöstorm nu. Och jag saknar det. Men det är väl sannolikt så att vi får vänja oss vid det framöver?

Idag tipsade facebook mig om det här “minnet” från den 12 december 2010:

12dec2010

Och då letade jag reda på den här bilden, från 4 december 2010:

4dec2010

I år har vi haft en omgång av snöblandat regn. Och ytterst lite frost.

Idag har vi haft soligt, ganska torrt, och en drös plusgrader.

Olika ljudacceptans

Ibland tänker jag att det är en himla tur att vi bor på landet. Som när folk i mina flöden i sociala medier beklagar sig över att folk borrar (ja, borrar!) vid halv åtta på kvällen (!). Eller att hantverkare sätter igång vid sju på morgonen.

För alltså, när ska man hinna göra saker? Allt kan inte göras under kontorstid, speciellt inte om man faktiskt har ett jobb också :-)

Och folk tror säkert att det är tyst på landet. Men det där beror ju på vad man menar med tyst.

Jag har stått och öst grus/makadam från släpkärra ner i skottkärran en lång stund i mörkret ikväll. Det hördes säkert en bra bit bort. Och? Det väsnas ju knappast mindre när det skördas sent om kvällarna, eller lastas stora mängder betor. Eller annat sånt där.