Jag avskyr att inte kunna göra saker. Jag avskyr när min kropp begränsar mig.
Står jag för länge, får jag ont i ryggen (ryggslutet). Till exempel om jag diskar, lagar mat, klipper häckar eller något annat. Och ”för länge” är inte så oerhört länge, då…
Det är vår nu, och jag går ut i trädgården och ser kaoset. (Trädgården har varit lite nedprioriterad de senaste åren: Först var det whiplashen. Sedan när jag började må bättre, så kände jag mer brådska att komma vidare med renoveringen, och sedan kom graviditet och trötthet…) Ogräs. Massor. Och jag vill ta itu med det, börja i en ände och göra skillnad, se förbättringar.
Ligger jag på knä och rensar ogräs får jag ont i ryggen.
Sitter jag på huk, så protesterar den lill* i magen (det blir väl ont om plats).
Och den stooora magen är i vägen.
Jag blir trött och yrslig och får ge upp efter ett par minuter.
Det behöver flyttas saker uppe på vinden, för att fortsätta projektet ”få ordning”. Men jag orkar ju inte lyfta sakerna. Kraftlös. Och lyfter jag ändå, så har jag liksom ingen kraft alls kvar sedan utan mår skit och får gå och lägga mig.
Men jag kan ju inte säga till sambon att göra allt. Han är ju ändå bara EN person.
Och jag avskyr att liksom inte själv kunna bestämma över min kropp. Att inte ha ork, kraft, möjlighet.
Jag vill ha tillbaka min kropp!!!!!!!!