Det ligger matlagningsredskap utspridda överallt. Vispar, träslevar, trägafflar, plastbunkar, grytor, grytlock, decilitermått. På matbordet, på golvet under matbordet, på vardagsrumsgolvet, i plastbacken med leksaker.
Det är tråkigt att äta.
Eller, det är tråkigt att sitta i matstolen. Men om man får något kul att greja med, så kan det gå an.
Leksaker är för tråkiga i sammanhanget – de duger inte riktigt.
Riktiga saker duger.
Med ett grytlock kan man slamra massor.
Med en visp och ett grytlock, eller en visp och en gryta, kan man göra spännande ljud.
Med en träslev och en bunke (uppochnervänd) kan man spela trumma.
Skaftet på en träslev kan man tugga på. Och vifta med – ibland ganska våldsamt.
Och så kan man ju slänga alla sakerna i golvet, så att någon måste plocka upp dem, igen, och igen, och igen.
Till slut, när inget duger och mamma eller pappa måste plocka upp en, blir sakerna liggandes kvar, för att ingen hann ta hand om dem just då.
Vid nattliga sejourer förbarmar sig ibland en trött mamma- eller pappavålnad och plockar upp, samtidigt som matrester och annat sopas upp. Om inte katterna redan ätit upp matresterna.