All potatis, alla morötter och all gul lök och schalottenlök skördad (utom i barnens land); av potatisen finns det nog kvar till en middag i kökslådan, men löken ligger i uthuset och torkar och räcker nog en stund framöver. Jag har skördat och förvällt lite mangold och fryst in för stuvningar. Plockat en del fallna äpplen och fryst in i bitar till äppelkräm. Till och med stoppat lite halvfula falltomater i en påse i frysen till någon god gryta i vinter. Men annars njuter vi i huvudsak trädgårdens mat färsk – vi satsar inte på att lagra potatis och morötter, till exempel, utan äter tills det är slut, och sedan lever vi på köpa varor.
Nu är det böntid. Breda, tjocka gröna bönor från blomsterbönan Prizewinner. Långa gula bönor från högvuxen Neckargold. Gula Mont d’Or och lilastrimmiga Dragon’s Langeri på låga plantor. Vi njuter.
Och ja, jag stoppar i mig enstaka råa bönor. Som barn åt jag stora mängder. I vuxen ålder har jag läst mig till att det är dumt, onyttigt – rentav giftigt enligt en del? – men det är ju så vansinnigt gott! Några laster får man väl ha? Och jag har ju uppenbarligen överlevt.