Det här att man slår i oss att det är så mycket jobb och så svårt att vi inte klarar det

Jag har en äppelpaj i ugnen. För ovanlighetens skull vispar jag dessutom ihop en marsansås (oftast kör vi utan sånt till paj, men det står ett paket pulver i skåpet för de tillfällen det ”behövs”).

Nej, jag gör inte egen vaniljsås. Hemkunskapsfröken talade så ofta om hur svårt det var – hur lätt det var att det gick snett – så jag lyckades alltid snirkla mig undan så att någon annan i min grupp fick göra vaniljsåsen. (Jag tror vi gjorde det två gånger under högstadiet, men det var alltså aldrig jag som gjorde det.) Sedan har det liksom aldrig blivit av. Jag borde ju egentligen testa?

Hur mycket tjänar marsanpulverföretagen på att en massa människor tror att vaniljsås är jättesvårt?

Jag gissar på att läget är något liknande för bearnaisesås. Jag tycker inte sån sås är god, så jag gör varken på pulver eller riktigt, men till och med mina föräldrar, som alltid gjort det mesta från grunden, har i alla tider köpt pulver till bearnaisesås. Är det så svårt?

Eller majonnäs. Det ska vara så himla svårt att göra. Ska skära sig lätt, jättenoga att sakerna har samma temperatur, och så vidare. Ursäkta? på senare år har jag gjort det många gånger. Alltid tagit ägg och senap direkt ur kylen och oljan ur skåpet. Inte allsdroppat långsamt och sakta i början. ALDRIG skurit sig.

Eller chokladsås. Folk betalar för färdig chokladsås på tub, sås som innehåller en massa märkligheter, när cokladsås är bland det enklaste man kan göra. (Blanda lika delar kakao, socker och vatten samt en liten gnutta salt. Koka upp och koka under vispning tills den blir blank – då har den liksom tjocknat.)

Häromdagen läste jag om en på twitter som ställt sig och gjort croissanter. Det är ju också sånt man liksom bara inte GÖR. Smördeg, wienerbröd, croissanter och liknande hamnar också i kategorin saker man inte gör, för att det är för svårt, för jobbigt och tar för lång tid. Istället har vi lärt oss att sånt köper man färdigt. Men efter vad jag förstod så var det alltså inte alls hopplöst jobbigt eller tidskrävande. Däremot krävde det väl lite framförhållning – och typ att man är hemma och kan lägga fem-tio minuter varannan timme.

Ungefär som långkok, fast lite längre.

Men det är sant, långkok förväntas vi ju heller inte ägna oss åt. För det är ju också alldeles för jobbigt. Som att stoppa en höna i en gryta, slänga i lite kryddor och någon grönsak och sedan låta det koka några timmar (timmar då man behöver titta till det någon enstaka gång och samtidigt kan njuta av den underbara doften).

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *