Då och då är det någon som berättar att de ska resa på semester. En vecka till solen.
Och folk vet ju oftast vad jag tycker. Så i nästa andetag sägs det, nästan som en bikt till mig: ”Ja, jag vet att vet är dåligt för miljön. Men vi flyger mindre än många andra. Det blir bara typ en gång om året.”
Och så är det jag som liksom förväntas skyla över. Säga att det är okej. Komma med någon sorts syndernas förlåtelse. Inte gnälla och klaga utan säga att ja men just ni, ni har god skäl, ni får lov, er är det synd om, Så det är okej att ni förstör mina barns framtid.
Alla tycker de har goda skäl. Alla tycker att de inte är värst. Alla vill ha syndernas förlåtelse. Alla förväntar sig att jag ska förlåta dem.
Jag skäller inte på någon. Jag orkar inte vara en hemska onda. Så jag låter det glida förbi. Mumlar nåt urskuldande.
Det innebär att ni lägger över skulden på mig. Det är jag som på något vis ger er alibi. Jag som godkänner. Jag som ger er syndernas förlåtelse.
Jag som sitter med en klump i magen. För på något vis blir det mitt fel för att jag inte röt till.
Det är jag som måste minska mina utslääpp ännu mer för er skull. Men det går inte att minska mina utsläpp så mycket som skulle behövas för alla era flygresor.
Så det ni förhandlar bort när ni biktar er hos mig är mina barns framtid.
Jag antar att era skäl att få lite sol och värme överväger mina barns behov av mat, vatten och kläder när de blivit så gamla som er?
9 kommentarer
1 ping
Hoppa till kommentarformuläret
Så nu får du inte fisa på ett helt år eller?
Författare
Inte ens om jag inte åstadkom några utsläpp av klimatgaser på hela året skulle jag kunna kompensera för flygresorna för de människor jag känner. Inte ens på långa när. Det är helt enkelt omöjligt.
Men ryt till då?
För om det känns som att folk förhandlar bort dina barns framtid (ja, jag tycker det låter en gnutta hysteriskt) pga en semesterresa, så är det väl vansinne att bara mumla urskuldande och istället leva med den där klumpen i magen?
Författare
Intressant att du tycker det låter hysteriskt. Det är alltså hysteriskt att tycka att det är ett problem att vi lever över våra tillgångar nu och därmed försämrar levnadsvillkoren för framtida generationer?
Problemet är jag att tycker att det inte är min uppgift att ryta till. Folk VET att det är miljöolämpligt att flyga. Jag behöver inte tala om det för dem. Så varför ska jag behöva vara den onda hemska människan som tar ansvar för andra människors handlingar? Varför ska jag behöva uppfostra vuxna människor som själva vet? Varför ska jag behöva vara biktmottagare? Vad blir bättre av att de biktar sig hos mig? De gör ju det för att de på något vis vill bli av med sitt dåliga samvete – och det gör de genom att lasta över det på mig.
Ja, visst borde jag ryta ifrån. Men det stör mig att jag ska behöva göra det. Det stör mig ofantligt att det är JAG som ska behöva göra valet. Att det är jag som ska behöva ta smällen. Jag tycker liksom att det ska räcka att jag tar ansvar för mina handlingar och informerar omgivningen om vad som är dåligt.
Det är inte hysteriskt att se problemen, men kanske att må SÅ dåligt och ta andras val SÅ personligt. Det är helt enkelt väldigt långt ifrån mitt eget perspektiv, inte konstigare än så.
Författare
Fast vad får dig att tro att jag mår SÅ dåligt över det? Jag bara stör mig på hur andra hanterar sitt dåliga samvete gentemot mig. Jag tycker de gör det på fel sätt. Det är det som får mig att känna en klump i magen.
Man kan jämföra med när folk håller på och ursäktar sitt köttätande för en vegetarian eller när folk ursäktar för mig att de dricker alkohol. Det är liksom inte mig de ska be om ursäkt. Om det är så att de själva ser ett problem med sitt beteende så är det sig själva de ska be om ursäkt till och sig själva de ska ändra, istället för att liksom urskulda sig för mig.
Och på samma sätt har jag svårt för när folk ska tala om för mig att de sorterar sopor, som att de bryr sig om miljön för min skull och sorterar sopor för att göra mig glad.
Jag vet exakt vad du menar! ”Fast alltså vi kör inte bilen så ofta” Okej? Jag brukar försöka vara lugn och bara säga okej, lyfta på ögonbrynen för att mena ”du är lite dum i huvudet och varför berättar du det här för mig?”.
Och jag känner också att någon annans samvete lättas på min bekostnad.
Bra skrivet, jag tror inte att vi är ensamma!
Är det resan långt bort i sig du stör dig på eller är det att man reser just med flyg?
Du gör ingen nytta för dig själv i att reagera som du gör, det är lite som att säga att jag vill inte behöva ingripa när en hjälplös dam blir rånad, för att det är en annan vuxens uppgift att göra samma sak. Bättre att inspirera andra genom att visa vad man kan göra för att göra så mycket man kan i sin situation.
Det är ett problem, men bättre att hjälpa att hjälpa, istället för att peka finger.
Författare
Det är förstås en kombination, men att resan görs just med flyg är förstås en väldigt viktig del av det.
Nej, självklart gör jag ingen nytta för mig själv i att reagera som jag gör. Reaktioner, hur man fungerar känslomässigt, är inget man gör rationellt och avsiktligt utan beror på en oherrans massa saker, bland annat ens tidigare livserfarenheter. Jag bloggar inte för att beskriva en idealvärld utan för att beskriva hur jag upplever världen – vad som stör mig, hur jag mår, hur jag tänker och reagerar, m.m.
Jag får uppfattningen att du nog är ganska ny som läsare av min blogg? För min förhoppning är att en hel del av det jag skriver kan fungera som inspiration kring hur man kan göra och tänka. Likaså tror jag att jag gör en hel del, utanför mitt bloggande, som kan fungera som inspiration för andra.
Men det hindrar inte att jag har ett behov av att släppa ut frustration och irritation, och att beskriva orsakerna till dessa. Det är faktiskt till och med nödvändigt att släppa ut det också, för att orka fortsätta vara inspirerande.
[…] även Varför är det jag som ska godkänna din flygresa? och Är du […]