Vi har badat mycket i sommar, långt mer än på många år. Lika mycket efter att vi börjat jobba igen som under semestern. Det var räddningen under den hemska värmeböljan: att kunna köra ner till havet när man kom hem efter jobbet, och svalka sig lite i havsvattnet – även om temperaturen låg på 24-25 grader eller kanske ännu mer så var det ändå svalare än i luften.
Vi är ändå inte de som åker ner mitt på dagen. Det är för varmt då. Och man ska inte vara i solen då. Sen eftermiddag är bättre: då står man ut med att vara utomhus, och kan låta barnen vara ”oskyddade” – inte smörja med solkrämer och grejer. Och så är det mindre folk.
Men vi tar bilen ner till havet. För jag skulle inte palla cykla i den värmen som varit. Skulle vi inte ta bilen så skulle vi istället bli kvar hemma, med kokta hjärnor som resultat.
På så vis blir baden, dessa havsbad som svalkar min hjärna och får mig att genomleva de hemska värmeböljorna, också ett gnagande dåligt samvete.