Hemma själv

Det är spextid på året. Min man, som är gammal spexare, har åkt till Linköping för att titta på årets spex. Barnen har följt med. Och jag var förstås också välkommen att följa med.

Spex är roligt. Spexfester är roliga. Men jag stannade ändå hemma. Och huvudskälet är inte det faktum att det är mycket att göra på jobbet (de åkte upp redan i onsdags kväll), eller att någon behöver ge katterna mat (det hade säkert gått att fixa kattvakt).

Huvudskälet är att det är en sådan fantastisk lyx att vara hemma själv. Utan man och barn.

Bara ha mig själv att ta hand om. Inte bli störd när jag vill göra något. Inte behöva avbryta för att laga mat eller titta på något eller förklara något eller avbryta bråk. Inte behöva anpassa maten till flera olika varianter av ”jag gillar inte”. Inte behöva få upp fler än mig själv på morgonen.

Ja, jag älskar min familj, men ibland behöver jag få vara själv. Rå mig själv. Spexhelg är ett alldeles utmärkt tillfälle för det. Behovet av tid för mig själv är mycket större än behovet av spex, spexfest och träffa vänner och svärföräldrar. Jag passar på att träffa mig själv istället.

För tio år sedan slutade jag amma äldstingen under spexhelgen, när han var 13 ½ månad. Och klippte häckar, när jag väl lyckades ta mig in uthuset :-)

Den här gången ser det ut att bli en regnig helg, så även om jag gärna skulle gå ut och klippa så får det nog vara med det. Men jag passar istället på att titta på lite Robin of Sherwood :-) Bland annat finns det ju ett antal av avsnitten där man kan sätta på kommentarer från olika inblandade personer och lyssna på till avsnittet, och det känns som typisk ”själv hemma-helgs”-material :-)