Livet lunkar på i någon sorts märklig stillsamhet med allmänt höjd anspänning, en extra rörighet i hjärnan och en allmän intighet.
Älsklingen är hemma.
Förkylda elvaåringen är hemma men på bättringsvägen.
Svärmor är här.
Jag har varit hos läkaren, eftersom jag nu varit sjukskriven en vecka och behöver läkarintyg. Så nu har jag läkarsjukintyg på att vara sjukskriven på halvtid för krisreaktion etc. Jag har suttit och distansjobbat lite idag. Det har väl gått hyfsat. Fast så har jag egentligen mest försökt plöja igenom mejlboxen. Duttat lite här och där. Det är väl det jag gör just nu: duttar lite här och där. Svårt att hitta fokus. Svårt att vara strategisk, ta ett övergripande grepp, ha överblick. Det blir lite här och där, med allt. Eller, den lilla kraft jag har till fokus och struktur behöver jag använda till viktigare saker.
Vi är ju för övrigt mitt i att byta bank. Flytta till den lokala banken efter att den ordinarie banken slagits ihop och delats upp och blivit ett stort ogenomträngligt kaos. Att mitt i det – precis samtidigt som banken vi ska byta till slutligen lyckats få den gamla banken att ge ut den info som behövs – få ett cancerbesked, underlättar ju inte precis. Vi fick börja rota i hur det var, om vi hade tecknat något efterlevandelåneskydd eller inte – och det var svårt nog i sig att lyckas få svar på :-/ Men något sådant hade vi uppenbarligen inte tecknat. Så det ser ut att bli bankbyte, och det känns på sitt sätt extra angeläget att byta till banken på orten under de här omständigheterna.
Idag har jag för övrigt lite ont i magen. Det hade jag ju för typ en vecka sedan också – ja det var väl dagen efter beskedet. Inte haft sedan. Verkar ha kommit medan jag suttit och jobbat under dagen idag. Jag intalar mig att det bara är stress från den allmänna situationen – att vi båda skulle åka på cancer i magtrakten samtidigt känns väl lite för osannolikt.
—–
Alla mina byxor som passar håller på att ta slut – alltså bli utslitna bortom lagningsmöjlighet, eller i alla fall med behov av mycket stor lagningsinsats som kommer att hålla väldigt kort tid. Övriga byxor är för små (jag är för stor). Situationen är en effekt av att ha försökt vara bättre på att laga och köpa mindre nytt. Nu hamnar jag i någon sorts klädbreakdownsituation. Inte alls vad jag har tid och lust med just nu, inte alls…
——
Hade hemska tumörsjukdomar kunnat botas med kärlek så hade alltsammans varit löst vid det här laget. Så mycket kärlek och omtanke från vänner, både IRL och via sociala medier.