Texter som känts rätt och bra men inte längre gör det

Disease har under många år varit en av mina absoluta favoritlåtar med The Ark. Jag lyssnade väldigt mycket till skivan In lust we trust våren-sommaren 2007 när jag byggde väggar och fixade på ovanvåningen.

På något vis har jag liksom tyckt att det på något sätt är den yttersta kärleksförklaringen:

Belly aches, hair falls off
Skin gets covered with liver spots
Blood in the mouth and a racking cough
Heads get filled
With feverish thoughts

I believe I could get through it
I could even get into it
But only you can make me do it

And if there is disease in you
I want to have that disease too
’Cause I want everything that
Is inside you
And if there is disease in you
I want to have that disease too
’Cause if you’d die
Then I should die beside you

Nu när jag lyssnar på den medan jag målar hallen så berör den mig snarast lite illa. Ja, jag tycker fortfarande det är en fantastisk låt, både melodin och texten. Men nej. Nej, jag vill inte ha det du har i din kropp i min kropp också. Nej, jag vill inte dö bredvid dig. Även om du dör så vill jag fortsätta leva vidare. Och jag kan inte för mitt liv (!) förstå att det kan vara någon sorts kärleksförklaring att vilja dela sjukdom och död på det viset.

Jag älskar dig. Och jag vill fortsätta leva även om du dör.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *