I förra veckan traskade jag inom Hamrelius bokhandel på Caroli city när jag ändå var och åt lunch. Det är ju bokreatid, och Hamrelius kör ”riktig bokrea”, det vill säga 50 procents rabatt på alla böcker. Framför allt tog jag ett varv inom barnavdelningen, och där fick jag syn på en kokbok för barn: ”Jag kan laga mat” av Annabel Karmel. Ordinarie pris typ 149 kronor, och så halva priset på det. Fast priset i sig var inte så viktigt; det intressanta var att boken kändes väldigt tilltalande – i upplägg, genomgångar och urval av recept.
Den kunde vara kul till sjuåringen, tänkte jag. Fast vi behöver inte fler kokböcker, tänkte jag sedan. Och sedan tänkte jag att å andra sidan skadade det inte att köpa hem den i vilket fall, för det är liksom alltid bra att ha möjliga vettiga presenter när barnen plötsligt är bjudna på kalas och man inte har tid att försöka handla något vettigt. Så jag köpte kokboken. (Och även en barnfaktabok om Egypten.)
Fast när jag väl kom hem på kvällen så gav jag ändå boken till sjuåringen. Och han blev genast eld och lågor!
Nu, en dryg vecka senare, har vi hunnit laga både kycklingklubbor (marinerade i balsamvinäger, honung, soja, ingefära och vitlök), vaniljcupcakes, och idag lax inbakad i smördeg med en gegga av spenat, ricotta, parmesan, muskot (första gången nånsin jag köpt hem muskot!) och schalottenlök inuti paketet – och paketen snyggt formade som fiskar :-) Och hade det inte varit för att jag är trött och sliten så skulle vi ha hunnit prova fler av recepten.
Det gör mig glad att han tycker det är så kul och lockande – att han vill prova recepten, att han tycker sakerna låter goda, att han vågar testa även det han inte riktigt är van vid – och att han är drivande och inspirerad och så. Och jag gillar verkligen kokboken: recepten är på riktigt mat, med bra instruktioner, och väldigt genomtänkta. De tider som anges stämmer och funkar. Det blir bra, på riktigt.
Pingback: Söndagens paj | Sanne skriver