Även sjuåringen är här nu. För han konstaterade att han inte klarade av att vara i skolan. Och egentligen vill han ju inte vara här. Men nu är han lite bekvämare med det. Pratar högt och ljudligt när han pratar. Sitter och spelar kort med andra i familjen. Är sig själv. Och tröstar mig med underfundiga kloka kommentarer som ingen annan än han skulle kunna komma med.
Han har sitt sätt att hantera läget. Han är på vissa sätt extremt mogen för sin ålder – och det har absolut inget med den här situationen att göra. Mer att skillnaden mellan honom och andra jämngamla har tvingat honom till ganska stor självinsikt.
2 responses to “Babblar på som bara han kan”