Vi skulle ju titta ut gravplats åt dig i måndags, jag och barnen. Men den dagen fanns det ingen på församlingen som kunde hjälpa oss med att visa vad som var ledigt eller hur det funkade. Så vi passade på att gå ett varv på egen hand och spana. Och vi konstaterade att det som kändes mest rätt var de delar längst bort, där det är gravar med gräsmatta, liksom. Och det såg ut att finnas en hel del platser där.
Igår var vi tillbaka på kyrkogården, nu med församlingspersonal på plats. Och då visade det sig att det där som vi tyckte kändes rätt, det erbjöds egentligen inte alls. De gravstenar som står på gräsmatta är urngravar. Och visst, det fanns en gräsremsa som var för riktiga gravar – men då är det tydligen så att man tar bort gräset när man begraver någon. Så när gräsmatta blir till grav så tas gräsmattan bort och ersätts av grus/singel och så en liten nyplanterad buxbomshäck runtom, för att markera gravens kanter.
Och nog för att grus och buxbom har sin stil, men det känns väldigt… både stelt och dött, på nåt vis. Inte riktigt det man vill ha om man ska komma och sätta sig en stund vid graven. Inte riktigt anpassat för barfotafötter. Inte riktigt… rätt. Inte när man skulle kunna ha gräsmatta.
Dessutom är ju buxbomen problematisk i sig, med tanke på att väl buxbomssjukan kommer att ta kål på den förr eller senare. Och att dra eventuell smitta från kyrkogården hem hit eller tvärtom känns ju också onödigt.
Församlingsdamen som var med oss konstaterade först mest att nä, det går ju inte, vi har inga gravar med gräsmattor. Och det blir ju ingen som klipper den. Fast sedan konstaterade hon att det ju faktiskt lät ganska trevligt. Och att man ju kunde ha gräsmattegravar där man inte markerade gränsen mellan gravarna annat än med en metallpinne eller nåt, så funkar det att de fortsätter klippa gräset. Hon blev nog mer och mer tilltalad av tanken ju längre vi stod där. Men så var ju då frågan vad för sorts beslut som behövdes.
Senare under eftermiddagen hade hon pratat med telefonsvararen här hemma. Kyrkoherden hade sagt att det går bra. Du får en grav med gräsmatta, älskling :-)
6 kommentarer
1 ping
Hoppa till kommentarformuläret
Härligt med folk som kan tänka utanför lådan ibland! Vad skönt att höra att ni kan bli lite nöjda mitt i eländet!
<3
Ja gravar med gräsmatta är väl både fint och praktiskt, om man inte måste ha gränser mellan dem, vilket jag tvivlar på att ”invånarna” bryr sig om. Så ser gravarna ut där min farfar, och numera även farmor, är begravd, med en liten yta alldeles vid gravstenen där det får att plantera. Så bra att de kunde ändra sig.
Bra! <3
Underbart!!! Och tänk vad vackert det vore med lite oklippt mitt i sommaren med ängsblommor till glädje för både öga och insekter! Men det tycker kanske kyrkogårdsförvaltningen är för bökigt?
Författare
Vi får tänja på boxen i lagom portioner, lite i taget.
[…] vi var och valde gravplats på kyrkogården med en från församlingen, så nämndes inte gravsten och processer kring den med […]