Faktiskt arg på dem också

Det här med vem jag är arg på och så där… det finns faktiskt en del jag är arg på, utöver dig och mig. Och det är alla de som liksom förminskade det här. Ja, alltså, alla de där som liksom vägrade acceptera att cancern var obotlig. Trots att jag tycker att både du och jag var tydliga med det redan från början.

Som han som var här och hälsade på och flera gånger återkom till att hans före detta fru minsann hade haft cancer men numera var frisk, och det skulle säkert du också bli.

Och alla dessa som ända in i slutet envisades med att komma med idiotkommentarer om att du är stark och snart vänder det, och ingen cancer kan väl vinna över dig.

Jo. Det här var en sorts cancer som inte gick att bota. Det var klart och tydligt från början. Det var en tidsfråga hur länge du skulle vara kvar i livet innan döden anlände.

Och alla dessa människor som trots det envisas vid att hänga fast vid någon sorts idioti om att cancer minsann går att bota. Ja, en del cancer. Inte all cancer. Och om man då säger att den här cancern inte kan botas, då är det liksom det som gäller. Det är inte något läkarna, eller vi, skulle säga bara för att vara extra dramatiska eller nåt.

Och då är det faktiskt förjävla jobbigt med de människor som vägrar fatta. Som envisas med att hävda något annat. Som inte vill ta in. Oavsett vilka skäl de har att fortsätta vara löjligt hoppfulla. Kanske hjälpte det dem själva att slippa undan att känna hur jobbigt det här var? Men åtminstone för mig blev det bara värre av det. För man orkar ju inte hålla på och stånga huvudet i folk och tjata om att jo, han kommer att dö. Utan istället låter man det rinna av. Och så blir det istället en märklig mur i samtalet, mellan en själv, som vet att du ska dö, och den där andra idioten som envisas med att tro att det inte alls behöver bli så.

Det är inte att stötta. Det är att stjälpa. Det är att tränga in mig i en liten mental skrubb och indirekt kalla mig typ nojig och hypokondrisk för att jag faktiskt försöker hantera verkligheten. När det faktiskt är de själva som envisas med att leva i en fantasivärld.