Hej älskling!
Idag har vi i alla fall tagit oss ner till havet. Du vet så där på seneftermiddagen, när det inte längre är stekande sol och de flesta andra har åkt hem. Ett svalkande dopp (nåja, en halvtimmes bad), efter en varm och klibbig dag. Mitt första bad för i år; de andra badade för snart tre veckor sedan, men då hade jag mens.
Det var skönt och uppfriskande. Och sedan köpte vi med oss rökt fisk och rökta räkor och musslor till kvällsmat.
Den sortens utflykter är nog ungefär vad jag pallar med. Okomplicerat och ganska kort sträcka och ganska kort tid. Och det passade barnen också. Även sjuåringen.
Jag vill verkligen inte åka iväg någon annanstans i sommar. Eller ens behöva agera sambandscentral för planering av ungar som ska förflyttas någon annanstans. Ja, kanske kanske att jag kan orka åka till Liseberg eller något sådant som längst. Men annars: småutflykter hemmavid, som kan anpassas utifrån dagsform och planeras med kort framförhållning.
Jag vill inte behöva ha stressmage över att samordna mig med andra människor långt bort. Jag klarar inte det i nuläget. I alla fall inte om jag ska vara rädd om mig själv. Och det är väl det folk säger att jag ska vara? Jag behöver bottna i mig själv. Inte i att vara andra till lags eller i vad andra tycker att jag borde göra för att må bra.
Ja, i vissa lägen i livet kan lösningen på jobbigheter vara att hålla sig sysselsatt. Jag har varit i sådana lägen. Men det är inte så nu. Det kanske ändras framöver, men det är inte så nu. Åtminstone inte hålla mig sysselsatt som i att åka iväg och göra saker eller umgås för att det ska vara så, för att det ska skingra tankarna. Det gör ju i praktiken bara tvärtom. Markerar tomrummet och hållet. Placerar mig i en massa situationer där jag inte kan fylla tiden med naturligt småpyssel utan hela tiden blir påmind – och känner mig utlämnad, på något märkligt sätt.
Dessutom är allt planerande oerhört tröttande och svårt i nuläget. Tre timmars arbete om dagen är jättetyngande. Packning för övernattning på midsommar knepigt nog.
Eller för den delen att lyckas samordna tre sörjande personer, var och en med sina varianter på påverkan, för att komma ner till stranden. Det är liksom fullt tillräckligt.