Förlorat sitt liv

Apropå det här med att människor uttrycker sig som att den som dött mer var ett husdjur eller en pryl:

Häromdagen var det en kollega som var inne och pratade med mig på jobbet. Och när hon nämnde vänner som dött – relaterat till situationen för min familj – så sa hon ungefär ”… en vän till mig, som förlorat sitt liv…”.

Det kändes så rätt. Helt fokus på den personen. Personen var fortfarande en person – men hen hade förlorat sitt liv. Och det är ju det viktigaste man har. Det är en enorm förlust. Men det är inte ett förringande till att vara en sak.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *