Och de far fortfarande genom mitt huvud med jämna mellanrum:
- Känslan av att inte tagit tillvara tiden rätt, bäst, effektivast, till rätt saker
- Känslan av att jag stulit dig från alla de andra
- Känslan av att jag stulit din tid
- Känslan av att det måste varit jag som dödat dig och att de andra går och tycker det är mitt fel
- … och så vidare
Jag vet att det är orimligt, ogrundat och irrationellt. Jag vet det. Men det hindrar det inte.
2 responses to “Fortfarande”