Stark eller bara inte kuvad?

Starka kvinnor pratas det om. Om någon är bra och framåt eller så, då är man en stark kvinna. Stark ska man vara, det är bra, typ. Eller jag vet inte.

“Du är stark!” säger folk.

Men jag känner mig inte stark. Eller, ibland är jag stark. Men ibland är jag svag. Och jag skulle behöva vara svag oftare än jag är, eller oftare än jag tillåter mig. Jag är inte så stark som jag förväntas vara.

För att vara stark är krävande. Suger kraft. Ger dåligt med påfyllnad. Den som är stark klarar sig själv, behöver inte hjälp. För att få hjälp måste man på något vis vara tillräckligt svag.

Jag såg någon skriva något häromdagen om att stark kvinna är som en förlängning av duktig flicka.

Och… det är ju samtidigt så att stark kvinna är något som betraktas som positivt – och lite hotfullt för en del. Man ska vara en stark kvinna. Och om man är en stark kvinna så förväntas man också klara av all den skit man får för att man står upp för sina åsikter och värderingar och så där. Det är på något vis underförstått att den som är stark inte samtidigt kan vara svag. Och den som har åsikter och står fast vid dem är per automatik stark och alltså inte svag utan klarar alltså av att hantera den där skiten man får för att man står upp för sig själv.

Det där går ju inte ihop.

Och kanske är felet i resonemanget att det man menar när man säger att någon är stark kanske egentligen inte är just stark. Kanske menar man mer något i stil med okuvad?

En kvinna som står upp för sig själv, sina åsikter, sina värderingar, sina barn eller vad helst det nu är som är viktigt för en, även om inte omvärlden håller med, det är ju en kvinna som gör enligt sin egen uppfattning. Alltså någon som inte är kuvad.

Och rimligen måste man kunna vara okuvad även om man inte är stark. Man måste kunna vara okuvad som normalstark, eller som stark men ändå svag, eller som svag men ändå med en stark självkänsla men samtidigt helt rämnad innanför skalet. Och en massa andra varianter.

Man måste rimligen kunna vara okuvad oavsett om man är stark eller svag. (Och man måste kunna vara kuvad oavsett om man är stark eller svag också.)

 

Och ja, jag inser att det här hör till kategorin skitröriga saker Sanne skriver utan att kunna förmedla det hon försöker säga. Och att det här säkert är tillämpbart för en väldig massa ickekvinnor också. Ju.

 

2 responses to “Stark eller bara inte kuvad?

  1. Fast det är inte rörigt utan intressant. Jag har ofta funderat på det där med att vara stark.
    Jag får höra att jag är stark, men den sidan när jag är svag och bryter ihop syns ju inte.
    Men samtidigt som jag står upp för mina åsikter, barn osv så är jag kuvad sen barndommen, det biter sig kvar även om det minskar.
    Men man kan ju få vara både och?

    • Ja. Man kan verkligen få vara både och. Det är väl egentligen den intressanta biten: att folk så gärna vill placera en i ett enda fack <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *