Tag Archives: slösa

Spara och slösa – vilket är vilket?

Jag är uppvuxen med att det är bättre att spara än att slösa. Och att det i praktiken innebar att det var bättre att lägga pengar på varaktiga saker än sådant som är kul i stunden. Hellre prylar än upplevelser.

Jag vet inte varifrån detta kommer. Jag är inte helt säker på att jag ska skylla på mina föräldrar. Ja, det fanns ett påtagligt behov av att hålla i och vända på pengarna. Men snarast var det väl så att för att pengarna alls skulle räcka till de nödvändiga prylarna så fanns det inte utrymme för en massa onödigt. Och det man i så fall kunde snåla in på var mindre nödvändiga grejer. Men det betyder inte att vi inte satsat på upplevelser. Det har både varit god mat och Lisebergsbesök. Bara i begränsad mängd. (Och inga charterresor. Men det vet jag inte om det mestadels handlat om pengar.)

Och ja, jag har förstås läst Spara och Slösa, och satt in pengar på banken.

Jag insåg i alla fall tidigt att lördagsgodiset också kostade pengar, och eftersom jag inte var så särskilt förtjust i godis så förhandlade jag fram att få pengarna istället. Vilket i praktiken höjde min veckopeng med 70 procent.

Och det är nog så jag generellt agerat: prioriterat bort ”lyx” i form av upplevelser – restaurangmat, biobesök och liknande – och istället köpt mer bestående saker. Etc prylar.

Nu är ju sanningen förstås inte riktigt så enkel. En av de ”saker” jag gillar att köpa är växter. Och visst, det är fysiska grejer, men ändå inte att betrakta som prylar. Jag har också lagt pengar på danskurser och liknande. Och på senare år har mycket gått till renovering – färg etc. Så det är ju inte så mycket rena ”prylar”. Dessutom har jag ofta just inte köpt något alls, utan samlat pengar på hög – och alltså haft råd när verkliga behov uppkommit och råd att välja bättre och dyrare alternativ.

Men på en basic nivå kvarstår grundtanken: jag lägger hellre pengarna på en bestående pryl än på en god fika. Eller, jag tycker i alla fall principiellt sett att det är ett bättre val. Jag får mindre dåligt samvete av att köpa en pryl än av att köpa extra god mat.

Och det är ju bisarrt. Eller framför allt, det är fel. Ur miljöhänseende är det, generellt, bättre att lägga pengarna på fler upplevelser än att lägga dem på fler saker. Jag får mindre dåligt samvete, ekonomiskt sett, av att köpa bestående saker än av att köpa mat och upplevelser.

Jag behöver uppenbarligen lära om. Och det är svårt.

 

 

Jag är uppvuxen med att det är bättre att spara än att slösa. Och att det i praktiken innebar att det var bättre att lägga pengar på varaktiga saker än sådant som är kul i stunden. Hellre prylar än upplevelser.

Jag vet inte varifrån detta kommer. Jag är inte helt säker på att jag ska skylla på mina föräldrar. Ja, det fanns ett påtagligt behov av att hålla i och vända på pengarna. Men snarast var det väl så att för att pengarna alls skulle räcka till de nödvändiga prylarna så fanns det inte utrymme för en massa onödigt. Och det man i så fall kunde snåla in på var mindre nödvändiga grejer. Men det betyder inte att vi inte satsat på upplevelser. Det har både varit god mat och Lisebergsbesök. Bara i begränsad mängd. (Och inga charterresor. Men det vet jag inte om det mestadels handlat om pengar.)

Och ja, jag har förstås läst Spara och Slösa, och satt in pengar på banken.

Jag insåg i alla fall tidigt att lördagsgodiset också kostade pengar, och eftersom jag inte var så särskilt förtjust i godis så förhandlade jag fram att få pengarna istället. Vilket i praktiken höjde min veckopeng med 70 procent.

Och det är nog så jag generellt agerat: prioriterat bort ”lyx” i form av upplevelser – restaurangmat, biobesök och liknande – och istället köpt mer bestående saker. Etc prylar.

Nu är ju sanningen förstås inte riktigt så enkel. En av de ”saker” jag gillar att köpa är växter. Och visst, det är fysiska grejer, men ändå inte att betrakta som prylar. Jag har också lagt pengar på danskurser och liknande. Och på senare år har mycket gått till renovering – färg etc. Så det är ju inte så mycket rena ”prylar”. Dessutom har jag ofta just inte köpt något alls, utan samlat pengar på hög – och alltså haft råd när verkliga behov uppkommit och råd att välja bättre och dyrare alternativ.

Men på en basic nivå kvarstår grundtanken: jag lägger hellre pengarna på en bestående pryl än på en god fika. Eller, jag tycker i alla fall principiellt sett att det är ett bättre val. Jag får mindre dåligt samvete av att köpa en pryl än av att köpa extra god mat.

Och det är ju bisarrt. Eller framför allt, det är fel. Ur miljöhänseende är det, generellt, bättre att lägga pengarna på fler upplevelser än att lägga dem på fler saker. Jag får mindre dåligt samvete, ekonomiskt sett, av att köpa bestående saker än av att köpa mat och upplevelser.

Jag behöver uppenbarligen lära om. Och det är svårt.