Tag Archives: sparris

Sparrisen i jorden, långt om länge

Historien om sparris började, precis som så mycket annat, ganska snart efter att vi flyttat hit. Vi hade väl genomtänkta planer för trädgårdslandet, men tänkte ju som sagt var inte på (eller visste inte) att buxbomen suger nåt så vansinnigt och att man alltså inte ska plantera något för nära den – i alla fall inte sånt som buskar.

Sparris skulle vi ha. Och eftersom sparris tar tid innan den ger skörd (först på tredje året får man nån skörd värd namnet) så ville vi påbörja vår sparrisrad fortast möjligt, i alla fall lite grann.

Jag tror vi satte tre plantor. Av dessa finns i dagsläget inte ett spår. (Ifjol tittade sent på säsongen en liten smal stängel upp.)

Så ifjol gav jag min man en sparrisrad i födelsedagspresent. Jag skulle köpa plantorna; jag och barnen skulle sköta grävandet. Och den här gången tänkte vi att det skulle bli på andra sidan huset, bakom almhäcken, bredvid kaffegrottan.

Fast vi hann aldrig det på sensommaren eller hösten.

Och i förra veckan, när vi grävde trädgårdsland och grejade, så gick jag även ett varv dit där vi tänkt plantera sparrisen. Började bryta fjolårsstänglar av de oändliga mängder oregano som växer där sedan vi i allra första början hade denna plats som en tillfällig örtagård. (Oregano är ett ogräs, ifall du inte visste det.) Mellanoreganoskotten växte oändliga mängder mossa. Samt en hel massa knölklocka (ett hopplöst rotogräs). Jag noterade dessutom att stenkanten som hindrar området från att rasa tjugo centimeter neråt börjar bli tveksam i hållfasthet. – Och på andra sidan huset fanns ett välgrävt trädgårdsland. Borde vi inte trots allt sätta sparrisen där?

Så nu fick sparrisraden istället bli en av tvärarmarna i trädgårdslandet. Vinkelrätt mot raden med bärbuskar.

Idag har vi grävt till sparrisraden – mest jag, men även fyraåringen och gåvomottagaren (nioåringen däremot är bortrest). Djupt och brett. Försökt rensa bort så gott det går av djupgående vinderötter (även om det är omöjligt att uppnå den dikterade friheten från fleråriga ogräs). Lastat i kogödsel. Byggt en liten kulle i mitten. Stoppat i plantor på mittenkullen, friserat rötterna, och sedan öst tillbaka ett lagom lager jord. Resten av jorden ska fyllas på under säsongen.

Fem plantor Rambo, fem plantor Gijnlim.

Så nu börjar väl väntan ;-)

På taffel.se kan du vinna fem kg skånsk sparris

Taffel.se har en sparristävling:

Primörernas primör är redo att skördas. Men hur ska den tillagas? Kanske är det just du som bäst besvarar den frågan genom att skapa Årets sparrisrätt 2012. I så fall kan fem kilo ljuvlig nyskördad skånsk sparris bli din. Tävla med Taffel.se och Österlen Sparris!

Jag skulle förstås jättegärna vinna. Sparris är vansinnigt gott. Svensk sparris är ännu godare – och dessutom vill jag förstås helst ha svensk sparris av miljöskäl (betydligt bättre än att transportera hit den från Sydamerika).

Men, det är bara ett krux: för att tävla ska man bidra med sitt bästa sparris-recept.

Där faller det.

För med sparris tycker jag att det är så att ju enklare desto bättre. Det vill säga, jag vill inte göra något som ens kan kallas för recept.

Jag vill dela mina sparrisar i sisådär trecentimetersbitar, fräsa dem i en god olivolja med lite franskt havssalt och kanske lite vitlök.

För att inte vara alltför hungrig efter måltiden brukar jag dryga ut med något. Till exempel låter jag lite skivade färska champinjoner fräsa med. Eller möjligen lite bacon. Och så serverar jag kanske lite pasta till. Som sagt var, för att bli mätt.

Men det är sparrisbitarna jag sitter och njuter av. Helst skulle jag ju äta just bara sparrisen :-)

Nå, för er andra, som kanske har något värt att kallas recept och som vill vinna massor med sparris, så finns tävlingen här.