Ibland tror jag att jag känner nåt. Fast väldigt sällan och väldigt lite, och snarast allt mer sällan. Det går dagar emellan.
Framför allt tycker jag inte alls att det stämmer med hur det ”ska” kännas i början:
- inga fiskstjärtar som sprätter runt
- inga fjärilar
- inga bubblor som spricker
När det känns, så känns det snarast som att något knölar runt därinne. (Och det låter egentligen ganska rimligt när man har moderkakan i framvägg – tycker jag i alla fall.)
Å andra sidan så tyckte jag inte att det stämde med hur det ”ska” kännas (ja, alltså fiskstjärtar o.s.v.) när Simon låg i magen heller.