Kommentaren fälldes av en av cheferna på jobbet, när jag gick förbi honom nyss utomhus. (Han är dock inte chef för mig, ska jag väl poängtera.)
Jag var inte alls beredd, eftersom jag gick i andra tankar, så jag lyckades förstås inte klämma till med något bättre svar än ”Du tycker det, va?”.
Ärligt talat, så illa går jag inte. Ja, det är stundtals tungt, men inte alls så illa som hans kommentar låter påskina.
Och alldeles oavsett, så anser jag att kommentaren var långt över gränsen för vad som är OK. Låt vara om det hade varit sagt i en pågående diskussion, med en hög nivå av skämt och trams. Eller sagt av omtanke. Men bara på skämt, så där helt ”oprovocerat”, så tycker jag inte alls att det var OK. Faktiskt. Så säger man inte.
Jag behöver inga stödhjul. Det är jag helt säker på. Och jag tycker inte själv att det är ”pinsamt” att jag är tung – jag är gravid, det är inget konstigt.
Men tänk om kommentaren hade fällts till någon som verkligen själv tyckte att det var besvärligt att tittar konstigt på en när man är gravid?
Näe, så där säger man faktiskt inte. Rent principiellt. Det är inte OK att säga vad som helst till någon bara för att hon är gravid.