Att förstå, lyssna – och bita

Jag tror det var i helgen jag såg det.

Han satt i sin säng, och så ville han ha igång speldosan, så då kravlade han bort till den, för att få igång den.

Inget nytt i det – så har han gjort innan också. Men då har han dragit i den – och aldrig släppt. Bara fortsatt att hålla den i maximalt utdraget läge. Och så har man fått lirka loss hans hand för att han ska släppa, och då har han genat velat dra igen.

Nu släppte han. Och så spelade den. Och så tog det slut, och då drog han igen, och släppte, så den kunde spela. Precis som det ju ska vara. Så självklart för oss – inte lika självklart när man är åtta månader.

Sedan ett tag tillbaka försöker han också få fatt i saker under fåtöljen – tar sig in under om en boll rullat in eller så.

Och han använder saker som redskap, för att slå på något annat eller nå något annat.

Ljud är väldigt intressanta. Häromsistens ville han egentligen inte alls äta – det är rätt kinkigt på det området just nu, kanske för de där tänderna som jobbar sig upp, eller ändå. Och han skulle inte alls sitta i stolen. Men så plötsligt så fick han syn på en skallra och en sked som låg där, och då ville han sitta där. Han roade sig med att slå med skeden på skallran för att få ljud. Efter ett tag var det uppenbart att han även lyssnade på det ljud som uppstod av att det låg ett grytlock en bit bort på matbordet och skallrade när han slog på skallran. Så fick han locket att leka med. Oj oj oj vad han bankade och skramlade! På hans min kunde man se att det var lite besvärligt men mycket roligt med det höga ljudet Efter ett tag slutade han dock väsnas utan övergick till att mer slå locket i bordet en distinkt gång och sedan lyssna på tonen som uppstod. För han lyssnade verkligen, studerade ljudet. Ljud och musik fascinerar honom verkligen. Han är uppenbart intresserad, och det syns att han tänker och funderar.

Annars är han som sagt var inne i en ganska kinkig period. Det är ointressant att äta. Han är väldigt klängig och ganska mammig (i alla fall när jag finns hemma). Separationsfasen, liksom Och vill väldigt gärna ha bröstet.

Amning, ja. Jag tycker man läser väldigt ofta om de som slutar amma när barnet får tänder. Jag kan inte minnas att jag tyckte det var ett problem med Simon, mer än någon enstaka gång av misstag innan han vant sig vid att han hade tänder. Inte nu med Jonatan heller. Jag tror det hänt två gånger hittills att han råkat bita mig i bröstvårtan – båda gångerna de senaste dagarna, när han varit extremt bröstsugen och bröstet liksom inte räckt till, så han tagit i riktigt ordentligt. Däremot biter han mig gärna på andra ställen Typ i axeln, vid nyckelbenet eller i armen. Det gör ONT

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *