Renoveringshysteri?

Jag är uppvuxen i renoveringsobjekt – två stycken på varandra följande. Nu bor vi, sedan snart 10 år, i ett själva, och renoverar oss framåt i sakta mak.

Renovering är mycket på tapeten i media. ”Alla” renoverar. Eller, det är i alla fall det intryck man får av att läsa tidningar etc. Det skrivs mängder om renovering och renoveringshysteri. Och det skrivs nästan lika mycket om vansinnet av att folk renoverar så mycket – om de pengar som läggs ner på det, och om hur hemskt det är för miljön. (Både genom att man slänger funktionsdugliga saker och genom produktionen av nytt.)

Det märkliga är att mycket av den renovering det skrivs om är sådant som jag inte skulle betrakta som renovering alls. Renovering för mig handlar om att åtgärda saker som inte (längre) är funktionsdugliga.

  • Byta ut saker som inte längre gör det de ska – ruttna fönsterkarmar, läckande tak, tapeter som är utslitna eller faller av, golvbjälkar som är dåliga och gör att golvet gungar.
  • Komplettera det som fattas – måla på där färgen inte längre täcker som den ska och alltså inte skyddar träet eller putsen, putsa där putsen rasat ner.
  • Återställa saker till ett tidigare skick, där man under senare år använt en modernare och sämre lösning än den tidigare.
  • Förbättra funktionen när något är ålderdomligt och därför inte uppfyller moderna krav – anpassa badrum och tvättstuga till moderna fukt- och funktionskrav, byta ut kök som har 30-40 år på nacken och för lite förvaring, för lite bänkyta, för få plattor på spisen och för liten ugn. Eller för den delen byta oljepanna mot pelletsdito och isolera taket för att kunna minska energiförbrukningen och kunna utnyttja vinden (där värmen ändå hamnar) mer rationellt. Det vill säga ”uppgradera” en gammal bostad till något modernare krav, istället för att bygga något helt nytt (vilket vore mer resurskrävande)

Det är huvudsakligen saker som tar tid, kräver förberedelser och planering. Och själva ”snygg-görat” (ytan) är oftast en försvinnande liten del.

Men de flesta ”renoveringar” tycks handla om att

  • byta ut kök som bara är några år gamla och fortfarande fullt funktionsdugliga, för att man tröttnat på luckorna, utformningen, planlösningen eller något annat – för att det helt enkelt inte är tillräckligt hippt eller för att man vill ”sätta sin personliga prägel på det”
  • måla om eller byta tapeter som bara är några år gamla, bara för att man tröttnat på färgen eller vill ha det senaste årets mönster – ”den här nyansen av vitt är ju bara 2010!” – för att inte tala om ifall något skulle vara så gammalt som från 90-talet
  • och så vidare…

Alltså, jag menar inte att man inte kan få lov att fräscha upp saker som är jättegamla och tråkiga, även om de är funktionsdugliga. Men jag har svårt för att man kallar det renovering när man bara köper en färgburk och målar över en vägg. Och jag tycker det får finnas någon sorts rimlighet i det. Man byter inte ut saker som bara är ett par år gamla bara för att man tröttnat på dem. Lite mer får man faktiskt tänka efter: välja saker som man kan leva med länge, och sedan stå för de valen. Och om huset man tittar på precis är helrenoverat och man inte gillar färger och detaljer över huvud taget – då ska man kanske köpa ett helt annat hus?

För ja, om det är detta senare man avser med renovering, då tycker jag det är ett resursslöseri utan dess like, och alldeles vansinnigt – inte minst ur miljöhänseende.

2 responses to “Renoveringshysteri?

  1. Pingback: Sanne skriver » Om lån, tid och arbete, och om vad som är viktigt och hur man blir den man är

  2. Pingback: Sanne skriver » Renovering kan betyda så olika saker

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *