Ibland önskar jag att jag hade vedspis

Jag gillar att laga mat. Gärna mat som tar tid. Grytor som ska koka länge på spisen eller gratänger som ska stå länge i ugnen. Många rätter blir väldigt goda just av att de tillagas under lång tid. Till exempel gäller det många gånger det kött som är lite billigare/anses mindre fint (och som ju självklart också ska ätas om det ska vara vettigt att alls äta kött – grisen består ju som bekant inte bara av tråkig filé). Och jag gillar att känna doften från grytan eller ugnen sakta växa fram och bli fylligare och alltmer lockande, och gå och lyfta på grytlock, smaka lite, fundera över vad som mer ska vara i, och så vidare. Det är ofta då det blir rysligt gott.

Men så är det det där med energi. Ju längre tillagningstid desto mer energiåtgång, förstås. Och det är förstås inte bra. Speciellt inte när det handlar om ”lyxig” el (som ju är ett ”finare” energislag).

Ett sätt att få ner koktiden för långkok (åtminstone en bit) är tryckkokaren. Vi har en tryckkokare som vi använder ibland. Och visst, det är en bra pryl för att kunna fixa mat som egentligen tar lång tid även en vanlig vardagskväll, och därmed sparar det också energi. Men det förtar en del av trevligheten. Det doftar inte lika mycket, jag kan inte gå och smaka av eller stoppa i saker allteftersom. Och samtidigt behöver det i praktiken mer konstant passning än en ”vanlig” gryta.

Ibland avundas jag faktiskt dem som levde på vedspistiden. Visst, det var förstås ofantligt mycket mer opraktiskt. Men spisen kunde stå på och värma huset, och så utnyttjade man värmen – som ju ändå fanns tillgänglig – till att laga mat. Det gick liksom i det långa loppet inte åt påtagligt mer energi för att man lagade en sextimmars oxsvanssoppa än för att koka gröt.

Dessa funderingar har förstås dessutom blivit mer påtagliga i samband med 100koll-experimentet. För där finns liksom en enda princip: minska elåtgången. Och då blir ju varje långkok en belastning, trots eventuella fördelar på andra plan (både att värmen ju i praktiken värmer huset och minskar pelletsåtgången, åtminstone marginellt, och att jag kokar köttgrytor på kött som annars skulle ha slängts).

För det kan väl knappast vara så att jag av miljöskäl borde skippa all mat som tar lång tid att laga?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *