Ylletunikan och jag

Jag går i min ylletunika och min långkofta dag ut och dag in. Hur många dagar det blir i sträck kan jag inte svara på.

Jeansen byter jag då och då, men även dem har jag säkert en vecka i sträck. Tröjan jag har under tunikan byter jag oftare; det blir säkert två tröjor per vecka.

Det är ju inte så man ”ska” göra. Det verkar finnas någon sorts utbredd uppfattning om att man måste byta kläder jätteofta. Och det gör inte jag. Så i bästa fall tycker väl min omgivning att jag är konstig. Kanske tänker de andra saker också.

Men jag behöver ha det varma yllet ner om ryggen och baken och låren. För att undvika att jag fåt ont i ryggen, eller minska risken, eller göra att problemen blir mindre. Och det är ärligt talat viktigare för mig än om någon eller några eller många går och tänker att jag är konstig.

Det tänker ju en massa människor ändå om mig. Men nu när jag är vuxen är ju ändå de allra flesta (åtminstone i min omgivning) för artiga för att säga det.

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *