Jag funderar över lukter, när jag traskar omkring ute på tomten och fixar med olika saker – inte företrädesvis trädgårdsgrejer utan snarast huspyssel.
Lukten av flädern. Inte blommorna, som nu är överblommad sedan länge, utan bladen och busken i sig. (Nej, lukten påminner inte ett dugg om blommorna.)
Lukten av kirskålen.
Lukten av almhäcken och boken.
Och diverse andra lukter som jag inte alltid ens lyckas placera, men som ibland slår emot mig och under bråkdelar av sekunder påminner mig om diffusa känslor och minnen.
Bekanta lukter. Trivsamma för att de hör till det trygga och hemtama, även om de inte alla egentligen är goda lukter.