Tag Archives: lukter

Lukter

Jag funderar över lukter, när jag traskar omkring ute på tomten och fixar med olika saker – inte företrädesvis trädgårdsgrejer utan snarast huspyssel.

Lukten av flädern. Inte blommorna, som nu är överblommad sedan länge, utan bladen och busken i sig. (Nej, lukten påminner inte ett dugg om blommorna.)

Lukten av kirskålen.

Lukten av almhäcken och boken.

Och diverse andra lukter som jag inte alltid ens lyckas placera, men som ibland slår emot mig och under bråkdelar av sekunder påminner mig om diffusa känslor och minnen.

Bekanta lukter. Trivsamma för att de hör till det trygga och hemtama, även om de inte alla egentligen är goda lukter.

Skitlukt

Apropå lukt: Nu är det den tiden på året då man hänger ut tvätt – och sedan får tvätta om den när den har torkat. Ibland har man otur och får köra det ytterligare ett varv…

För nu är det sprida-flytgödsel-tid. Och idealvädret för att sprida flytgödsel är också skitbra (!) torkväder. Och då blir det så att tvätten hänger ute, bonden sprider flytgödsel, och sedan luktar tvätten därefter.

Jag har inga stora problem med gödsellukten. Men det känns inte helt smidigt att gå till jobbet i kläder impregnerade med den lukten.

Att känna sig själv och säga vad man vill

När barnen kom hem efter att ha varit hos farmor och farfar en vecka i somras, kramade fyraåringen om mig. Och så sa han ”Du luktar gott. Du luktar du.” Och då var jag ändå lite lätt förkylningssvettig.

Han är fortfarande ganska opåverkad av omgivningens tankar om hur saker ska vara, även på andra områden. Har liksom inte så mycket förutfattade meningar om vad man kan och ska. Och han känner sig själv ganska väl.

Han tycker till exempel väldigt mycket om att man klappar honom. När han ska somna, eller när vi sitter och myser i soffan och han lägger sig i mitt knä. Och han talar om hur han vill bli klappad, och var. ”Klappa mig så där med naglarna ute. Nej, inte där. Här!” Eller ”Klappa mig så där mjukt. På magen. Och på benen också.” Och så vidare. Olika ställen och sätt olika gånger.

Han vet vad han vill och har inga problem med att tala om det, vare sig känslomässigt eller verbalt. Jag hoppas han kan behålla den självklarheten.

Däremot hoppas jag att han med tiden blir bättre på att ta ett nej. Det jobbar vi mycket på i nuläget, i form av sånt där som inte ska kallas fyraårstrots ;-)

Lukta människa

Jag luktar människa.

Det var en hel massa år sedan jag senaste använde deodorant. Det finns många delar i det. Bland annat handlar det om att deodoranter innehåller en massa märkliga ämnen, men det är också fråga om vad den del nog skulle kalla lathet. Jag skulle nog hellre kalla det ointresse.

För visst, under en del år använde jag deo. I alla fall då och då – men inte varje dag. Men det var liksom bara ytterligare en av dessa saker man ”skulle” göra, för att det var så, för att andra ansåg det. Själv tyckte jag det var till mer besvär än nytta.

Så det ebbade ut och försvann, liksom.

Och ja, det finns säkert massor med människor som tycker att det är äckligt, av ren princip – alltså bara av att läsa det här, utan att ens nånsin ha träffat mig.

Men jag tycker inte det. Jag tycker svett luktar gott.

Ja, inte all svett, förstås. Svett kan lukta så olika. Ingrodd svett luktar inte gott. Men svett av den typen hanteras ändå bäst med en dusch. Solvarm svett en sommardag luktar däremot gott. Och en viss sorts ”jag har ansträngt mig”-svett.

Den där allmänna vardagssvetten i armhålorna, som deon är menad att hantera, ser jag mest bara som en vardagslukt. Jag har inga problem med att lukta människa. Om du har det, så gissar jag på att det i alla fall till viss del beror på att du under allt för lång tid vant dig av med det, och att du dessutom lärt dig att det är fult att lukta människa. En kulturell grej, alltså.

Jag luktar människa.

Det var en hel massa år sedan jag senaste använde deodorant. Det finns många delar i det. Bland annat handlar det om att deodoranter innehåller en massa märkliga ämnen, men det är också fråga om vad den del nog skulle kalla lathet. Jag skulle nog hellre kalla det ointresse.

För visst, under en del år använde jag deo. I alla fall då och då – men inte varje dag. Men det var liksom bara ytterligare en av dessa saker man ”skulle” göra, för att det var så, för att andra ansåg det. Själv tyckte jag det var till mer besvär än nytta.

Så det ebbade ut och försvann, liksom.

Och ja, det finns säkert massor med människor som tycker att det är äckligt, av ren princip – alltså bara av att läsa det här, utan att ens nånsin ha träffat mig.

Men jag tycker inte det. Jag tycker svett luktar gott.

Ja, inte all svett, förstås. Svett kan lukta så olika. Ingrodd svett luktar inte gott. Men svett av den typen hanteras ändå bäst med en dusch. Solvarm svett en sommardag luktar däremot gott. Och en viss sorts ”jag har ansträngt mig”-svett.

Den där allmänna vardagssvetten i armhålorna, som deon är menad att hantera, ser jag mest bara som en vardagslukt. Jag har inga problem med att lukta människa. Om du har det, så gissar jag på att det i alla fall till viss del beror på att du under allt för lång tid vant dig av med det, och att du dessutom lärt dig att det är fult att lukta människa. En kulturell grej, alltså.

 

Jag luktar människa.

Det var en hel massa år sedan jag senaste använde deodorant. Det finns många delar i det. Bland annat handlar det om att deodoranter innehåller en massa märkliga ämnen, men det är också fråga om vad den del nog skulle kalla lathet. Jag skulle nog hellre kalla det ointresse.

För visst, under en del år använde jag deo. I alla fall då och då – men inte varje dag. Men det var liksom bara ytterligare en av dessa saker man ”skulle” göra, för att det var så, för att andra ansåg det. Själv tyckte jag det var till mer besvär än nytta.

Så det ebbade ut och försvann, liksom.

Och ja, det finns säkert massor med människor som tycker att det är äckligt, av ren princip – alltså bara av att läsa det här, utan att ens nånsin ha träffat mig.

Men jag tycker inte det. Jag tycker svett luktar gott.

Ja, inte all svett, förstås. Svett kan lukta så olika. Ingrodd svett luktar inte gott. Men svett av den typen hanteras ändå bäst med en dusch. Solvarm svett en sommardag luktar däremot gott. Och en viss sorts ”jag har ansträngt mig”-svett.

Den där allmänna vardagssvetten i armhålorna, som deon är menad att hantera, ser jag mest bara som en vardagslukt. Jag har inga problem med att lukta människa. Om du har det, så gissar jag på att det i alla fall till viss del beror på att du under allt för lång tid vant dig av med det, och att du dessutom lärt dig att det är fult att lukta människa. En kulturell grej, alltså.

Charmigt – eller inte…

Att bilen luktar bensin beror på… att den läcker bensin. Vilket konstaterades på besiktningen nyss.

Ja, vi har en gasbil – men en liten bensintank har den ju.

Nå, bra att få veta i alla fall. Sist vi hade en bil som läckte bensin så var det skroten nästa. Men den var ju lite äldre…