Cancerskulden

Jag läser Karin Bojs text ”Lyssna på forskningen som kan förhindra många cancerresor”. Och de tankar det sätter igång i mig är av det här slaget:

  • Det är mitt fel att älsklingen drabbats av tjocktarmscancer och därav följande levercancer, som han förr eller senare kommer att dö av. För hade det inte varit för mig så hade han förmodligen bott kvar i LInköpings ytterområden på lagom smidigt cykelavstånd från allt han skulle bege sig till dagligdags. Och då hade han fortsatt få daglig motion och aldrig gått upp i vikt och inte heller blivit sjuk. Hade det inte varit för mig så hade han kunnat leva frisk som en nötkärna tills han blev gammal som sin farmor (som nu närmar sig de hundra).
  • Jag är själv en dålig människa som inte lyckas prioritera träning i den dagliga ruljangsen med jobb och barn och hus och annat, och ovanpå det älsklingens sjukdom och sjuåringens mående, och jag borde verkligen motionera men någon gång behöver jag ju hinna med mig själv och det gör jag genom att blogga, men det innebär ännu mer stillasittande, och det är dåligt och jag borde verkligen motionera och dessutom gå ner i vikt, så jag borde verkligen dessutom låta bli allt som är gott så att jag någon gång kan gå ner i vikt, och ja man ska acceptera sig själv och vara nöjd men man ska inte agera mot bättre vetande och jag vet ju att vikt och kondition är viktigt för hälsan och var ska jag hämta kraft att orka om jag inte får hämta kraft och glädje någonstans, men ja, får jag cancer så är det ju bara bara mitt eget fel för jag är ju tjock och motionerar inte…

Och så vidare. (Fast alltså, så jävla feta är vi inte. Faktiskt inte.)

Kanske är det inte så hon menar. Inte vet jag. Men det är så det funkar när man som jag är bra på och väl tränad i att dra till sig skuld. Om någon säger att något är mitt fel, och det finns en logik i det, då drar jag till mig det med full styrka.

Frågan är om det verkligen är en bra och konstruktiv motivation att ge mig dåligt samvete och få mig att känna skuld och skam i ännu större utsträckning än jag redan gör.

Och det finns faktiskt människor som lever skitonyttigt på en massa sätt och ändå inte drabbas.

——

Jag har skrivit om det där med orsaker till cancern och skulden och sånt där flera gånger tidigare i år, tror jag. Bland annat här.

One response to “Cancerskulden

  1. Pingback: Cancerfonden lägger ner sin kampanj | Sanne skriver

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *