Mer dag 1 – det jag inte hann och orkade skriva

Nå. Lördag 20 februari.

Pågatåg hemifrån till Hyllie.

Fullkomligt överfullt Öresundståg (där vi klämde in oss precis innanför dörrarna) till Kastrup. Vi anlände ganska exakt två timmar innan planet skulle gå.

Och så Kastrup då.

Jag är ju inte den som flugit mycket i mina dagar. De allra flesta gångerna jag flugit har varit mellan Ängelholms flygplats och Arlanda. Ängelholms flygplats är inte så stor… Och alla dessa tillfällen var på 80-talet och tidigt 90-tal. Därefter har jag flugit en gång mellan Skavsta och Stansted, för sexton år sedan.

Kastrup/Copenhagen Airport är en skitstor flygplats.

Fast det fattar man inte riktigt när man först kommer dit. Först får man bara info om vilken terminal man ska till, och traskar iväg en liten bit för att komma till rätt terminal.

Vi hade tänkt att vi skulle äta frukost på flygplatsen, eftersom vi åkte hemifrån tidigt. Fast vi åt lite hemma också, men skulle i alla fall fylla på på Kastrup. Och jag räknade med att det skulle finnas en del matställen där.

Fast på terminalen fanns bara en Seven Eleven och någon sorts mer pubmatställe. Så vi handlade lite på Seven Eleven, satt oss och åt upp det. Och sedan gick vi i god tid (tyckte vi) till en sådan där maskin där man får ut remsor med info att sätta på sina väskor. Sedan gick vi och lämnade in bagaget, fick info om vart vi skulle (rätt bokstav att följa och sånt där) samt info om hur dags vi måste vara där. Vi hade gott om tid enligt allt vi kunde begripa. Så vi gick på toa (och det var nog bra). Och sedan gick vi till säkerhetskontrollen. Där var det förstås lång kö, så det tog sin lilla tid.

EFTER säkerhetskontrollen fanns alltså alla affärer! Ett stort jävla köpcenter, typ. Det hade jag aldrig ens funderat över att det kunde vara så. Där hade vi förmodligen kunnat hitta roligare frukost. Samt allt mellan himmel och jord som jag inte för mitt liv kan begripa varför folk skulle vilja köpa med sig och varför just där och så vidare. Men vi kutade igenom, i allt högre hastighet. För det var tydligen precis hur långt som helst till den gate vårt flygplan skulle gå ifrån, vilket inte hade framgått på något vis. Långt långt långt… och när vi slutligen kom fram så var det egentligen tre minuter efter att gaten skulle ha stängt – fast å andra sidan var vi inte ens sist. Och så slutligen fick vi komma ut till flygplanet.

Jag måste säga att jag inte riktigt begriper det här med att folk gillar att flyga. Så oerhört mycket bök och stök och springande och trasslande och TID innan man ens börjat själva resan. Hur kan folk ens överväga att välja det när det rör sig om sträckor där tåg är ett rimligt alernativ tidsmässigt? Och varför vill man sitta inklämd i ett trångt flygplan, när man kan åka tåg? Och varför vill folk köpa med sig sprit och parfymer från flygplanet? (Är det möjligen för att det är så skittrist att sitta där så att de måste ta till lite konumtionskickar för att uthärda?)

Jag tror för övrigt att vi hanns visa passen typ fyra gånger bara på Kastrup. Bisarr känsla för mig som är van att ta mig över landsgränser i tåg eller bil och det ofta inte behövs att man visar passen ens en gång.

Nå. Vi kom i alla fall iväg med flygplanet. Och flygresan gick bra – trots att både jag och tolvåringen förberett oss med en liten gnutta av katastroftankar. Tyvärr var det dock väldigt molnigt.

Och så landade vi i Luton, hämtade ut bagage, väntade i en halv evighet (typ en kvart?) på bussen från terminalen till biluthyrningen, och fick hämtat ut bilen.

Och då passade vi på att fråga om var man kunde kunde köpa smidig snabbmatslunch i närheten, eftersom det var lunchdags. Så vi fick en vägbesrivning till en fish and chips som vi aldrig skulle ha hittat ens om vi stått på parkeringen om vi inte vetat att den skulle finnas men som vi nu fick svänga rätt i flera rondeller för att hitta – och det var definitivt mödan värt, för det var ljuvligt god MSC-märkt fish and chips i gigantiska portioner. Ska du äta lunch i Luton rekommenderar vi verkligen The Wigmore Fish And Chips!

Efter det körde vi till Bicester, där vi körde vilse men slutligen kom fram till älsklingens gamla vän från dryga tjugo år tillbaka och fick fika. Och sedan körde vi vidare mot Wales och Cardiff och hotellet för natten.