Curling och sjukdom i familjen

Och jag funderar kring det här med curlande av barn igen. För ja, det är en dålig sak att curla sina barn – att sopa rent och göra saker som de borde göra, serva dem istället för att ta fajten och lära dem.

Jag tänker att i teorin är det ju lätt, de allra flesta föräldar begriper att det rätta är att ställa krav på barnen, säga åt dem vad de ska göra, ha förväntningar på dem… Och att verkligheten ibland är något annat. För även om det i det långa loppet kanske kan vara en arbetsmässig vinst om barnen lär sig att de också ska göra saker, så är det vid varje enskilt tillfälle mer krävande, vad gäller ork och engagemang och fysiskt arbete, att säga till barnen att de ska göra saker (och sedan upprepa och upprepa och förklara och ställa krav) än att göra sakerna själv. Och den där extra kraften funkar ju bra att lägga om saker i övrigt funkar bra – om båda föräldrarna mår bra och tillvaron funkar fint.

Men nu sitter jag här i en tillvaro som inte är sådan. Och jag har inte ork till att ta striden hela tiden. Så jag gör saker jag tycker de borde gtöra, mot bättre vetande, för att det tar mindre kraft av mig, och kraft är en så begränsad sak.

Och jag tänker att risken att man som förälder ska börja curla sina barn nog kanske ökar en hel del om den ena föräldern är sjuk, eller om man är ensam förälder, eller om det finns andra komplicerande faktorer.

Och sedan tänker jag på en annan sak som säkert förvärrar det ytterligare: det där uttrycket att “hen tvingades bli vuxen i förtid” på grund av ditten eller datten. Det är ju sånt man läser om. Eller andra varianter på det. Men grundtanken är att någon fick ta större ansvar än de flesta andra i sin åldersgrupp på grund av något som hände – som en sjuklig eller död förälder. Och det vet vi alla att det är DÅLIGT.

Och alltså, de alternativ som finns när en person i en familj plötsligt på grund av till exempel sjukdom inte längre kan göra särskilt mycket, är antingen att resten av familjen hjälps åt med det som måste göras, eller att en person (den andre vuxne…) gör allt det där extra.

Och om det nu är så att det är fult och fel om barn tvingas ta större ansvar och bli vuxna i förväg och så vidare… ja, vi kan väl säga att det då istället ökar på risken för att man som förälder ska curla.

3 responses to “Curling och sjukdom i familjen

  1. I det läge din familj befinner sig just nu så tror inte jag att det är dåligt att curla. Det kanske snarare är något dina barn behöver. Jag tror att ganska mycket curling funkar, om barnen bara VET OM att de blir curlade. Tex körde jag sonen till skolan i morse fast han mycket väl hade kunnat cykla i snöfall och snömodd, det är ju bara att beräkna tiden. Men jag avskyr själv att cykla under de förhållandena, komma fram varm o snorig och med andan i halsen. Varför ska jag då utsätta honom för det för att inte curla? han VET ju att han blir lite bortskämd när han får skjuts, och att han i vissa fall MÅSTE cykla, tex om bilen inte finns hemma…Fram för curling i vissa lägen, balans i tillvaron är bra! :-)

    • Fast jag behöver ju egentligen mer än nånsin att barnen gör sin del här hemma. Jag bara inte orkar ta kampen för att få dem att göra det.

  2. Tråkiga förslag, men har du provat att i lugn o ro ha någon slags “familjeråd”. “givet situationen just nu så behöver vi alla hjälpa till, kan du göra det som din del o du det som din del”. Lite fika och att alla är överens åtminstone när mötet är över? Så blir det lite tydligare, kanske? Och det blir enklare att påminna om saker inte blir gjorda “kommer du ihåg vad vi sa på familjerådet”? Funkar i vissa familjer i alla fall…

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *