Jag tänker ibland att det hade varit enklare om det varit något som tydligt berodde på något som du brukat göra och som man visste var dåligt. Typ om du varit rökare och drabbats av lungcancer. För då hade liksom varit en sådan där risk man var medveten om och accepterat som en del av ”paketet” – typ ”Jag älskar honom och jag vet att det är dumt att han röker och riskerar att dö av lungcancer, men det är smällar jag får ta, för alternativet är att leva utan honom”.
Du hade ju sådana saker, sådana sidor och egenheter som jag lärde mig att leva med, eftersom jag visste att alternativet – att leva utan dig – var extremt mycket sämre. Småsaker jag irriterade mig på och så där. Sådant har vi väl alla? Men ingen av dina sådan asidor hade något som helst samband med att drabbas av tarmcancer – eller cancer alls, tror jag.