Mensen började ganska stillsamt och normalt i torsdags. Men inatt undrade jag om det var på väg att dra iväg och bli som i Wales. Varje gång jag vaknade till och rörde lite på mig så flödade det ur mig i sådan mängd att jag var tvungen att gå ner på toa och byta binda.
Fast till morgonen hade det i alla fall lugnat ner sig.
Idag har annars varit en känslomässigt besvärlig dag. Inget särskilt. Jag har suttit och jobbat hemifrån och saker har väl flutit på i största allmänhet. Men det har varit något som skavt på insidan. En ledsenhet. En saknad fast så vag och diffus att den inte riktigt är en saknad. Men som ändå värker och vibrerar i hela kroppen och hela själen.