Det pratas ju en massa om att vi slänger mat som är helt OK, bara för att den passerat det magiska bäst före-datumet – som ju är just ett bäst före-datum, inget sista förbrukningsdatum. Det är ju oftast inget fel på maten, och den blir inte dålig just precis när, eller för att, datumet passeras. (Mer om detta en annan gång.)
Samma sak borde gälla för mediciner – fast i ännu högre grad. Rimligen kan inte medicinen tappa all sin effekt i samma ögonblick det magiska datumet passerat. Snarast bör nedbrytningen av det aktiva ämnet vara en sakta dalande kurva av något slag.
Detsamma bör gälla eventuella farliga eller onyttiga ämnen som bildas vid nedbrytningen: halten av dessa bör stiga ganska långsamt, och de bör i så fall finnas i icke obetydliga halter redan innan det aktuella datumet. För övrigt tvivlar jag på att det bildas särskilt farliga nedbrytningsprodukter alls, för då hade man förmodligen inte alls fått sälja medicinen, eller i alla fall hade det varit varningstexter på förpackningarna.
Alltså: förmodligen funkar medicinen fortfarande ett bra tag efter den angivna datumet, men med en långsamt avklingande effekt.
Det innebär att man bör kunna ha kvar medicin som är ”för gammal” i reserv. En del mediciner har man ju hemma lite i fall att. Som migränmedicinen jag fick utskriven för snart två år sedan, efter en besvärlig tiodagarshuvudvärk som man inte riktigt kunde förklara, för att jag skulle kunna ha den hemma ifall det någon gång skulle komma igen och ifall det skulle vara migrän. Skulle den komma igen så är det en fördel att i så fall kunna ta medicin snabbt, innan jag hinner uppsöka läkare. Men det är inte vettigt att be en läkare skriva ut ny medicin istället för den som nu blivit för gammal, på så lösa indikationer – och det är inte rimligt (ur resurs- och miljöhänseende) att destruera den gamla medicinen oanvänd och köpa ny, när jag inte vet om den nånsin kommer att användas. Det är helt enkelt vettigare att trots allt behålla den gamla ifall att.
Detsamma gäller hostmedicin, som trots att den är för gammal rimligen bör vara ett bättre alternativ än ingen hostmedicin när hostan slår till en sen kväll – åtminstone tills dess att man nästa dag kan köpa ny. Och allergimedicinen man köpte ett år när pollensäsongen var extra besvärlig men som man sedan inte behövt på flera år har sannolikt en viss effekt när det plötsligt är ett ”pollenår” igen och hasseln slår till med full och oväntad kraft, tills man hinner till apoteket.
Men det skulle förstås vara en hjälp med någon sorts nedbrytningskurva för aktiva ämnen i mediciner. Det bästa vore förstås en kurva för varje enskild medicin, men det är väl förmodligen att begära för mycket. Men i alla fall en kurva för varje typ av medicin, och så tillhörande information om hur kurvan eller hastigheten påverkas av lagringsförhållandena. Jag tycker att det borde höra till det ansvar medicintillverkarna ska ha och den information apoteken bör tillhandahålla.
Men apoteket (Apoteket AB ska jag väl förtydliga i dessa tider – jag har inte kollat med övriga) delar inte denna uppfattning. Deras hållning är att medicin som passerat angivet datum inte alls ska användas. Punkt.
Visst, jag kan förstå att de vill ta det säkra före det säkra, och att det är enklare att med denna hållning gentemot en allmänhet som man antar inte är kompetent nog att hantera denna sorts information. En annan faktor är säkert pengar: de får förstås såltmer med denna inställning.
Men jag tycker ändå det är fegt.
Kan man kanske hoppas att något av de andra apoteken eller något av läkemedelsföretagen antar utmaningen?
