Igår målade jag under takutsprånget på brädgaraget. Egentligen är det på hela det partiet ungefär en centimeter av träytan som syns utåt: den lilla biten trä som sticker ner nedanför plåtkanten på taket. Men resten ska ju också målas, av träskyddsskäl.
Takutsprånget är för kort/smalt/whatever för att man ska få plats att hantera penseln på ett vettigt sätt (skaftet på en normal pensel är liksom för långt).
Under takutsprånget står de gamla kompostbingarna, sönderfallande och halvfulla med jor och kirskål. Och varmkomposten med lock. Det vill säga helt hopplöst att komma åt.
Så jag har klättrat i kompostbingarna, krumbuktat mig på olika konstiga håll och kämpat på med att måla det som ingen kommer att se.
Jag har varit slarvigare än vanligt.
Och jag, som normalt sett nästan inte kladdar alls när jag målar, vare sig på mig själv eller omgivningen, har den här gången varit osedvanligt småprickig med grön färg.