Tag Archives: kungligheter

Så varför ens bry sig om att vi har en ny liten prinsessa?

Ja, det kan man ju fråga sig, med tanke på att monarki är ett märkligt och föråldrat sätt att välja statsöverhuvud på, och att detta statsöverhuvud egentligen bara är en symbol.

Men nu är det det statsskick vi har. Och därför är den lilla nyfödda flickan och hennes föräldrar viktiga, just som symboler. De är kändisar. Kändisar av den typ som inte är kända för vad de åstadkommit utan bara kända ändå. Men till skillnad från många andra i den kategorin så har de INTE blivit kända för att de gjort bort sig eller för att de själva jobbat på att bli kändisar genom att ställa upp i dokusåpor. För att vara kändisar-utan-riktiga-meriter så är de väldigt “präktiga”.

Och på samma gång är de en symbol för något av det mest konservativa man kan tänka sig.

Därför har det ett väldigt symbolvärde hur de väljer att vara som föräldrar. Vilka kläder de väljer till barnet. Hur de väljer att uppfostra henne. Vilka tankar och idéer som präglar deras föräldraskap. Om de väljer ekologiska produkter. Och så vidare.

Vad de gör som föräldrar får ett viktigt symbolvärde, på flera sätt. Det kungahuset gör får förstås gratis reklam. Kungahuset har också ett behov av att visa sig moderna och med i tiden, inte minst genom att bejaka barnets rätt till integritet. Och det som kungahuset (en av våra mest konservativa “institutioner”) gör på ett “modernt” sätt, är nog att betrakta som ganska väletablerat och normalt.

Därför är det i allra högsta grad intressant att höra om hur kronprinsessan och prinsen agerar i sin nya roll som föräldrar.

Drottning Estelle?

Jaha, så någon gång i framtiden kommer vi eventuellt att ha en drottning som heter Estelle. Tveksamt om jag kommer att uppleva det, dock. Om inte Sverige bytt statsskick innan dess, så sker det ju rimligen inte förrän nuvarande kronprinsessan dött, och eftersom hon och jag är ungefär lika gamla och Bernadotterna generellt lever länge, så är väl oddsen inte så goda för att jag ska uppleva det.

Herman Lindqvist är tydligen synnerligen missnöjd med namnvalet på den lilla nyfödda tösen. Han tycker det är olämpliga namn.

Jag tycker inte heller så bra om namnen de valt. Men å andra sidan är jag inte heller så jätteförtjust i en del av de andra namn som nämnts i förhandsdiskussionerna. Jag tycker Desirée är värre än Estelle. Jag tycker Birgitta och Kristina är ännu tråkigare än Ewa.

Herman argumenterar dessutom för att de borde vald den svenska namnformen Maria istället för Mary. Nå, men då borde man ju diskuterat namnformen Desideria istället för Desirée (pest eller kolera?). Och isåfall borde de kanske istället för Estelle ha valt Stjärna – eller kanske det moderna, populära Tindra?

Alla fyra namnet är ju faktiskt väletablerade normala namn – om än inte de allra vanligaste inom kungafamiljen. Och inga konstigheter i stavning eller så. Det vore ju en annan sak om ungen hade fått heta Chewin, Theresé eller Cazzandrah.

Och jag tycker det är skönt att de nyblivna föräldrarna har mod att välja de namn de själva vill, trots att de vet att så många människor kommer att ha en åsikt, och trots de förväntningar (eller, som det verkar, nästintill krav) som ställs på dem angående namnvalet. De gör vad de kan för att låta sin dotter vara en individ, en person, inte bara en kommande siffra i en regentlängd. Jag tycker faktiskt Herman Lindqvist borde hålla käft. Visst, man ska säga vad man tycker, men faktiskt inte hur som helst eller vid vilka tillfällen som helst. Jag är övertygad om Estelles båda föräldrar har diskuterat namnvalet både länge och väl och tagit in alla möjliga aspekter.

Så ja, nu har vi en svensk prinsessa som heter Estelle. Det var oväntat. Men om några år kommer det att kännas lika naturligt som alla Tindror som befolkar dagis och lågstadier runtom i landet.

Alla namn är nya i sitt sammanhang någon gång.

Prinsessgraviditet

Jag skulle då inte vilja vara kronprinsessa och få barn.

Visst, det finns säkert praktiska fördelar. Det finns till exempel säkert goda möjligheter till avlastning och barnvakt och så. (Även om det kanske oftast inte är mormor och morfar som är barnvakter.)

Men allt det andra…

Tänk vilken fruktansvärd massa hopplösa presenter de kommer att få till barnet. Alla hemska kläder – säkerligen huvudsakligen könsstereotypa så det stänker om det. Säkerligen dessutom med mycket större krav på att allt ska hinna användas – i alla fall allt som kommer från “nära” släktingar. Så många kläder som aldrig kommer att hinna bli slitna.

Och alla goda råd och åsikter om barnuppfostran, alla tankar och krav om hur det ska vara och hur det alltid har varit. Svårt nog att avfärda för oss vanliga döda. Hur klarar man av att försöka vara moderna jämställda föräldrar när man liksom representerar det tydligaste som finns kvar av en tid vi jobbar för att komma bort från? Hur balanserar man och ger barnen vettiga värderingar trots deras märkliga arv och position, och trots omgivningens krav på tradition? Hur hanterar man grundläggande bitar som “alla människors lika värde” eller vanliga idéer som “du kan bli vad du själv vill”?

Jag hoppas att det in bland alla presenter smyger sig bra böcker som “Ditt kompetenta barn”. Och att Victoria och Daniel läser dessa böcker.

__________

För övrigt så kan jag inte låta bli att fundera… Beräknat i mars. Då är det väldigt tidigt i graviditeten. Så tidigt brukar de flesta gravida inte berätta för mer än möjligen de närmsta.

Men kanske är det som Sydsvenskan skriver, att kungliga ofta anger ett BF som ligger senare än verkligheten – för att inte ha media hängandes över dem flera veckor i förväg. Det skulle ju i så fall kunna innebära att hon är längre gången. Är det så Metro räknar när de säger att hon blivit gravid under andra halvan av maj? För annars verkar de tro att kungliga graviditeter är längre än andras.