Tag Archives: skor

Det gick att köpa skor på nätet!

Jag hämtade ut mina skor igår. Och nu har jag inte hunnit mer än att prova dem och gå några meter hemma i huset. Men jag kan i alla fall konstatera att det funkade att köpa skor på nätet.

Skorna är lagom långa. Möjligen känns de lite tajta på mina breda fötter. Men det är ju skinn och kommer sannolikt att forma sig efter mina fötter efterhand.

De känns i alla fall minst lika bra som om jag skulle gått och provat och köpt i en vanlig affär. Ärligt talat är det länge sedan jag kände så mycket känsla av rätt upp och ner bra ny sko på mina fötter.

Nu har jag alltså inte börjat använda dem ännu. Först ska jag hinna vara ordentlig och smörja in dem ordentligt och sånt. Och med skor är det ju alltid så att man inte vet förrän man gått i dem ett tag om det var ett bra köp eller inte. (En av anledningarna till att jag inte gillar att köpa skor.)

Men med de förbehållen så… känns det här lovande.

Det innebär alltså att jag nu har ett par snygga, bra nya vinterkängor som är miljömärkta och inte ett dugg dyrare än om jag hade köpt nåt motsvarande (fast omiljöigt) i en vanlig affär.

Om vådan av att lära sig läxor och om risktagande för en ångestig miljönörd

En gång i tidernas begynnelse – eller ja, det var väl för så där dryga femton år sedan – så försökte jag leva så miljövänligt som det var möjligt. Vilket åtminstone på vissa sätt var ännu svårare då än nu. Utbudet av en del miljöanpassade produkter var ännu sämre. Kläder, till exempel. Om man bortser från en kort topp av ekologiska kläder på H&M (hösten -94, ungefär), så fanns nästan inget sånt i vanliga affärer.

Så jag bestämde mig för att faktiskt beställa på postorder. Det var jag visserligen skeptisk till sedan något misslyckat köp någon gång tidigare. Men allt för den goda sakens skull…

Det resulterade i en grön tröja som… fungerade. Jag kunde ju inte peka på något konkret fel. Den var bara… obekväm. Något i skärningen över axlarna och under armarna som inte alls stämde. Men den var ekologisk, och kläder behövde jag ju ha.

Den låg underst i byrålådan i många år, innan jag slutligen gjorde mig av med den. Och sedan dess köper jag inte kläder till mig själv på postorder. (Däremot till barnen. Deras kläder kan jag ju ändå aldrig prova själv. Och så är det oftast mycket “rakare” (bildligt och bokstavligt) modeller.) Jag är kinkig med att prova och känna på och veta vad jag köper.

Trogna bloggläsare vet att jag är ännu kinkigare när det gäller skor. Och att jag avskyr att köpa skor.

Men nu måste jag ha nya skor. De sommarhalvårs gympamässiga skor jag gått i under sommarhalvåren sedan minstingen låg i magen, det vill säga de fyra senaste säsongerna, faller nästan totalt samman. Utöver hålen i näten på sidorna är det hål nästan överallt – nästan mer hål än i en del sandaler. Gummisulan är snart utsliten inifrån och har märkliga avslitna delar på utsidan. De är verkligen slut.

Det är förstås dags att byta till vinterkängor i vilket fall. MEN vinterkängorna är ju också slut. De fick duga förra vintersäsongen ut bara för att säsongen snart var slut, fastän det egentligen inte gick. De släpper in både det ena och det andra och borde ha slängts.

JAG MÅSTE HA NYA SKOR.

Och det är så sabla trist att köpa skor. Så jag har skjutit och skjutit på det. Och när jag häromdagen faktiskt gjorde ett försök, så var det första paret inte alls skönt och gav mig känningar av ryggont på två meter, och andra paret hade så hård plast i sulan att de kändes skithala. Så jag struntade i det och gick därifrån.

Och sedan kom jag på att egentligen så vill jag ju köpa miljömärkta kängor när jag nu ändå ska köpa nytt. Och det finns ju. Men det verkar vara näst intill omöjligt att hitta en återförsäljare. Ska man köpa så får det bli via webbshop.

Skor på postorder? Aldrig! Är det nåt man behöver prova på riktigt så är det ju skor!

Och då kan jag ägna kopiösa mängder tid på att försöka hitta något jag vill ha och bara gräma mig över att jag ändå inte gjort rätt.

Och Kavats kängor ser ju verkligen verkligen ut som jag tycker kängor ska se ut.

Så det hela slutade med att jag nu köpt miljövinterkängor stl 40 från BARNsortimentet, via webben.

Det ska bli spännande att se hur detta går… Förbereder mig på att behöva krångla med återskickande…

Barfota-Sanne, högklackat och gympa

Jag är en barfotamänniska.

Inte så att jag alltid eller helst går barfota. Snarast går jag väl i strumplästen så mycket som möjligt. Så barfota är väl mer i motsatt till “skoklädd”.

Skoutbudet i de flesta affärer tycker jag är bedrövligt. Det finns kopiösa mängder med skor jag aldrig skulle sätta på mig – med konstiga klackar, skor som sitter åt på konstiga sätt, skor som inte fyller grundläggande funktioner (skydda mot vatten, snö och kyla beroende på säsong samt mot smuts och som ger vettigt stöd åt foten). Och det finns ytterst få vettiga skor – sånt där som (nedlåtande?) kallas fotriktiga skor. Och eftersom utbudet av vettiga skor är så uselt så tycker jag inte heller att det är roligt att gå och köpa skor. Sannolikheten att jag ska hitta något jag gillar är rätt liten.

Dessutom är det inte ens säkert att de skor som vid första intrycket verkar bra passar mig, för jag har breda fötter. Och de gånger det finns färgglada roliga gummistövlar (gummistövlar gillar jag – de är praktiska – och jag vill gärna ha färgglada) så kan jag glömma att de passar mig, för de är alltid gjorda i en ngot annorlunda modell: för smalare vader. Jag får helt enkelt inte på mig dem. Jag får hålla mig till de vanliga gröna.

(Hade jag tillhört ett annat kön, eller haft något lite större fötter, så att jag ändå kunde handla på andra avdelningen, så hade utbudet av vettiga skor varit mycket bättre. Män förväntas ha vettiga skor.)

Och nej, högklackat går jag inte i. Jag har några par med liten klack, köpta för över femton år sedan. De används inte. De står långt in i garderoben.

Men det var det här med barfota, ja. Jag har ju dansat en massa genom åren. Och då har jag huvudsakligen dansat i strumplästen, eller med en liten tekniksko (balett) eller jazzsko av det “gamla” slaget (med tunn skinnsula). Jag trivs bäst i strumplästen eller barfota. Då kan jag använda mina fötter.

Jag har aldrig fattat vitsen med gympaskor på vanliga träningspass av typen gympa/aerobics/liknande. Skorna är i princip bara i vägen. Visst, det finns vissa hoppiga delar då det kan vara skönt med något dämpande. Men varför vill man då ha något så stumt som gympaskor på sig?

När jag går på den sortens pass brukar jag dock försöka anpassa mig och sätta på mig skor. En stund. Sedan åker de av – förr eller senare kommer man till övningar som ju helt enkelt är omöjliga att göra på ett vettigt sätt med gympaskor. (Nej, jag fattar inte hur alla de andra kan tycka att det funkar.) Det mest hopplösa är när det är pass där det liksom skiftar fram och tillbaka: först hoppiga delar ett tag, sedan sånt man måste ta av skorna för, sedan hoppigt igen, och så vidare… Man kan ju inte hålla på och snöra på och av skorna hela tiden. På ett danspass (typ jazz) brukar det ju visserligen finnas många som vill ha skor, men då är passet upplagt så att det finns en vettig brytpunkt efter uppvärmningen när man tar på skorna.

Häromsistens kom jag i alla fall på att jag borde skaffa ett par jazzsneakers. (Det är som ett par gympaskor av ganska mjukt slag fast med delad sula – en gummisula fram, en bak, och mjukt emellan.) Inte till dansen, men till gympa, som ett bättre alternativ än vanliga gympaskor.

Nu har jag testat. Jo, det känns lite bättre. Och det tog liiite längre tid innan jag tog av dem. Kanske fem minuter.

Somliga går i trasiga skor

Jag går i trasiga skor.

De sista veckorna av vintern var en kamp mot tiden, eller en tävling mellan vintern och mina vinterkängor – vem skulle ge upp först? Kängorna började få glipor i sömmar och skulle snart ge upp, men jag hade bestämt mig: de skulle räcka vintern ut.

Nu har jag bytt till vår/sommar/höstskor. Dessa skor är inne på tredje säsongen, tror jag. De har… mer lufthåll än de ursprungligen avsiktliga nätlufthålen på sidorna. Egentligen köpte jag ifjol ett nytt par skor för denna säsong på rea, men eftersom de här ännu inte gett upp slutgiltigt så går jag i dem ett tag till.

Ja, det är ett avsiktligt val. Av miljöskäl vill jag slita ut kläder och skor ordentligt innan de kasseras.

Men ibland undrar jag vad folk tänker. Noterar de det alls – och vad tror och tycker de då om mig?

För det normala verkar ju vara att köpa nytt, nytt, nytt – hela tiden och i mängder. Saker som har ett par år på nacken kan endast undantagsvis duga. Och man måste ha många kläder att välja på. Det får inte synas att saker är slitna, använda. De få inte börja sjangsera i färgen, bli noppiga eller tappa formen. Eller bli omoderna dårå.

Undantaget är förstås saker som är slitna på ett “hipp” sätt eller som är gamla och kommer från rätt epok. Vintage. Nå, det sammanfaller sällan med utseendet på kläder man använt dag ut och dag in de senaste fem åren. Och dessutom rör det sig säkert bara om vissa plagg?

Jag är så ohipp att jag fortfarande tränar i mina gamla danskläder som är närmre femton år gamla. De funkar bra. Lite hål här och där på en del av dem. Och så ruskigt omoderna – herregud, tajts ska man ju inte ha! Men varför ska jag köpa nytt innan det gamla är utslitet? (En bonus är att på den tiden hade ännu ingen kommit på att göra träningskläder med antisvettpreparat.)

Nå, jag är inte hipp, och jag bryr mig inte oerhört mycket om ifall folk tycker jag är töntig i mina tights eller skrattar åt mina slitna skor. Men jag är en person, och vad jag gör gör inte särskilt stor skillnad om alla andra överkonsumerar. Så vad ska man göra för att den stora massan ska sluta köpa så mycket nya kläder? Hur ska man få det att bli hippt att ha tråkiga kläder – kläder som inte längre har nyfräschhet?

Hel och ren, heter det ju. Man behöver inte ha de häftigaste kläderna, det räcker att man är hel och ren.

Måste man vara hel?

Och för övrigt, måste man vara ren? Eller snarast, hur ren behöver man vara? Inte så att jag förespråkar orenhet ;-) Men även hygien har det gått hysteri i…