Tag Archives: språk

Att namnge en jobbtext

I mitt jobb får jag ofta in en massa texter som ska användas till exempel till ett nyhetsbrev eller till en rapport, eller till webben. Och får jag in 15 texter till nyhetsbrevet från olika personer, så heter tolv av filerna något i stil med ”Text till nyhetsbrev” eller ”Nyhetsbrev våren 2011”.

I ämnesraden för mejlen som texterna kommer i står oftast ”SV: Vill du skriva en text till nyhetsbrevet?”

Det blir så himla lätt att sortera och hitta bland materialet för mig *ironi*

Om det nu känns väsentligt att det står ”text till nyhetsbrev” i filnamnet så går det ju att få plats med fler ord. Filnamn kan nämligen numera innehålla mer än åtta tecken – jo, det är sant!

Bakteriellt munskölj

Ja, det här är en gammal irritation.

Men – är det bara jag som tycker det är märkligt att folk vill gurgla sig med något som låter som Listeria?

Telefontidningsförsäljare

Jag tror inte på att erbjudandet är för att ni vill gynna trogna kunder. Ni vill ha tillbaka mig som prenumerant och tjäna pengar på mig.

Jag vill inte ha en ny prenumeration just nu. Jag sa upp tidningen för att jag inte vill ha den i nuläget. När/om jag vill ha den igen så är jag fullt kapabel att höra av mig igen, alldeles av mig själv. Jag är vuxen, jag är kapabel att leta reda på ett telefonnummer och ringa om jag behöver det.

Nej, det är inte ett alldeles fantastiskt erbjudande. Jag behöver inte alls den där prylen ni försöker prångla på mig alldeles ”gratis”.

Och ni lyckas faktiskt ännu sämre med att övertyga mig just för att ni har ett färdigskrivet manus, där ni ”spontant” frågar om hur jag mår och hur vädret är, en överdrivet klämkäck attityd och dessutom klämmer in mitt namn på alla omöjliga ställen.

Om ni verkligen vill ha en chans att sälja något till mig, ring då med utgångsläget att jag är en (åtminstone) normalbegåvad kompetent vuxen människa – ingen lättlurad idiot.

Facebook ändrar betydelsen av ”gilla”

Ibland när jag skrivit en statusuppdatering på Facebook om något tydligt otrevligt – typ ”Hittade äckliga matrester i en burk i kylskåpet” eller ”Är hemma och vabbar med kräksjukt barn” eller ”Missade tåget idag igen!” – får jag ”likes” på detta. ”Musse likes this.”

Hur ska jag tolka det? Gillar Musse att mitt barn är kräksjukt? Gillar Musse att jag berättar om det? Eller vad?

Efter ett tag insåg jag att en möjlig tolkning är att Musse bara vill försäkra sig om att få information om att nåt mer skrivs i tråden. Fast jag är fortfarande inte säker på om detta är anledningen. Och det är inte heller någon garanti för att få veta fortsättningar – Facebook är opålitligt ;-) Jag blir fortfarande konfunderad varje gång jag får ett sådant ”like”. Men jag har lärt mig att ignorera det nu…

Dessutom har jag börjat ändra på min egen användning. Det tycker jag egentligen inte om. Men jag har insett att företags och organisationers Facebook-sidor är en bra kontaktväg: ett bra ställe att ställa frågor och framföra synpunkter. Men då måste jag först klicka på ”like”. Även om det är ett företag jag inte alls gillar.

Att gilla något är helt enkelt grunden för Facebook-världen. Inte konstigt att det blir överdrivet positiva statusuppdateringar som ger en märklig bild av världen. Vill man använda mediet FB får man helt enkelt gilla läget.

…usch…

…jag är en missbrukare… …av punkter… punktmissbrukare…

…se bara hur mina inlägg ser ut…