Monthly Archives: april 2007

Point of strump-breakdown

Posted on 3 april, 2007 | 1 comment

Alla mina strumpor börjar ge upp.

Det är precis så det brukar vara… När strumporna ”tar slut”, så gör de det alla på en gång. Plötsligt tycks det som att varenda strumpa man tar fram har hål på häl eller vid tårna eller på trampdynan – eller för den delen på flera av dessa. Och så åker de i soporna. (Nej. Jag lagar inte strumpor som fått tunnslitningshål.)

Från att ha haft en strumplåda som är så full att den knappt går att stänga, till total kris och strumpbrist, på ingen tid alls.

Dags att shoppa strumpor, med andra ord. Det innebär att affärerna garanterat bara kommer att ha tråkiga strumpor tills dess jag köpt vad jag behöver. Och sedan kommer strumplådan att vara proppfull igen, tills dess att alla strumporna lägger av samtidigt igen. (Eftersom de ju huvudskligen kommer att vara inköpta samtidigt.)

1 Comment

Posted in Inget särskilt

Tagged ,

”Jag heter Sanne, och jag är läsberoende”

Posted on 2 april, 2007 | Leave a comment

Eller hur ska man kalla det?

Jag läser. Ständigt och jämt. Det är inte frågan om några djuplodande läsupplevelser – alldeles för sällan läser jag djupa reportage i tidningar eller härligt tjocka romaner.

Men jag läser. Nåt.

Sitter jag och äter vill jag helst ha något att bläddra i. En tidning eller en bok eller nåt annat. (Jag försöker låta bli. Verkligen. Jag försöker vara en social förälder som pratar med mitt barn vid frukosten och middagen. Men tidningen DRAAAAR mig till sig… Kommer inte tidningen så hugger jag något annat – vad som helst är bättre än inget.)

Sitter jag en längre stund på toa så vill jag ha något att bläddra i. Finns det inget annat därinne, så tar jag en av sambons speltidningar att bläddra i. Jag är TOALT ointresserad av det som står i dem, men NÅGOT måste jag ha.

Där jag oftast äter lunch, brukar de plocka in dagens Metro. Den läser jag. Hellre än att sitta och prata med någon kollega… Inte för att det står så mycket intressant att läsa, men FÖR ATT, liksom. Har de INTE plockat in Metro, så blir jag förvirrad… ”Ah, vad ska jag NU göra medan jag äter?”

Och om jag inte är så trött så jag vill småslumra på tåget hem, så läser jag lite mer i Metro, City och punktSE. J-a kassa tidningar – men…

Och jag fastnar här. Läser… inte för att allt som skrivs på FL är intressant. Men jag läser. Jag måste ha något att läsa.

Det är väl ett sätt att hantera rastlösheten.

Att bara sitta ner och ta det lugnt, utan att göra något alls, utan att tänka, fundera, på något – nä, det GÅR ju faktiskt inte.

Så, ja… läsberoende. Tror jag är det.

Leave a comment

Posted in Reflektioner och tankar

Tagged

Att äta potatisen först… (ett ganska kasst beteende i längden)

Posted on 2 april, 2007 | 1 comment

När jag var liten var jag inte särskilt förtjust i potatis. Inte så att jag tyckte illa om det – men jag tyckte det var ganska tråkigt. Kött, sås och grönsaker var mycket godare.

Jag insåg ganska tidigt att det faktiskt var roligare att ha kvar det goda till sist, och kunna njuta av bara det. Så jag lärde mig att äta upp potatisen först.

Det är ett beteende jag praktiserat i många sammanhang här i livet. Göra det tråkiga först, det som måste göras – innan jag ger mig på det roliga.

Klokt! Smart! Läxorna blir gjorda. Och disken. och städningen. Och så vidare.

Men det finns så MYCKET tråkigt som behöver göras. Det blir så lite tid kvar till det roliga. Ofta ingen tid alls. Och ju mer sällan man gör roliga saker, desto tråkigare blir de tråkigare, och desto längre tid tar de, och desto mer drar man sig för att göra dem, och desto längre tid tar det innan man ens kommer igång med dem, och desto mindre tid blir det till att göra roliga saker, och desto mindre inspiration och glädje i livet…

…och ju mindre roligt och inspiration och njutning och glädje, desto svårare att komma ihåg varför det är viktigt att ha roligt ibland, och svårare att tillåta sig att ha roligt… bättre att göra det kloka och förnuftiga först…

…tills man ser sig själv som en maskin. Lite till går det. Lite till kan du bita ihop och göra det du borde. Vadå mår dåligt av det? Vadå tråkigt?

Inte alls bra.

Tänk om jag hade lärt mig att skita i läxorna ibland. Eller äta potatisen sist.

1 Comment

Posted in Jag, Reflektioner och tankar

Tagged ,

Jag fattar inte var klockan har blivit av?!?

Posted on 2 april, 2007 | Leave a comment

Jämt och ständigt samma visa. Jag rusar runt i huset på morgonen, när det är som stressigast, strax innan jag/vi måste iväg. Var är min klocka?!? Var HAR jag lagt den? Jag HAR ju sett den någonstans!

”Lägg den alltid på samma ställe, så slipper du problemet” säger väl vän av ordning.

Ja. Jo. Om det nu var så att jag plockade av den när jag har möjlighet att tänka efter…

Men… Klockan tar jag av mig när jag ska göra något kladdigt eller blött. Som att laga mat, eller diska, eller hjälpa ett litet barn att tvätta händerna, eller nåt annat sånt.

Och som väl ni andra småbarnsföräldrar känner till, så gör man sällan en sak i taget. Det är inte så att man tänker ”Nu ska jag laga mat. Nu plockar jag av mig klockan och lägger den här, på sin plats. Sedan tar jag fram potatisen…”

Utan medan jag gör mig redo att börja laga mat, så hjälper jag sonen att ta av sig ytterkläder och gå på toa, jag ger katten mat, jag kollar pannan som verkar ha stannat, jag kollar igenom posten, jag går och tittar på legobilen som sonen byggt (för att inte få ett utbrott över tjatet ), jag springer och sätter på en skiva, jag flyttar undan lite leksaker och en kvarglömd stol för att kunna komma fram på köksgolvet…

Nånstans, nån gång, i farten, tar jag av mig klockan. Jag vet inte när, jag vet inte var. Min hjärna har inte ens registrerat att jag tog av den – men den sitter i alla fall inte kvar på armen. Och just då kvittar det ju.

Det är morgonen efter som problemen uppstår. När jag behöver klockan igen.

Den ligger sällan på samma ställe två dagar i rad. Det kan vara på bufféskåpet i en bokhylla, på skivspelaren, på skrivbordet, i badrumsskåpet, under en tidning (då är den svååååår att hitta)…

Jag försöker intala mig att det beror på stress. Möjligen förvirring.

Men kanske börjar jag bli senil?

Leave a comment

Posted in Irriterande

Tagged

Jag har blivit en dålig, oengagerad människa :-(

Posted on 1 april, 2007 | Leave a comment

Jag läser inte tidningen ordentligt. Skämtar bort att jag inte orkar läsa viktiga, intressanta reportage om miljökatastrofer, inrikespolitik eller barnarbete. Ser inte TV-nyheterna, mer än möjligen för vädrets skull.

Orkar knappt ens hänga med i klimatdiskussionerna, som ÄNTLIGEN kommit igång.

*skäms för mig själv*

Jag som aldrig kunde fatta när de vuxna inte orkade engagera sig. Hur kunde man tycka att annat var viktigare?!?

Fast det är väl inte att man tycker att annat är viktigare. Det är att man inte orkar längre

Problemen är ju i någon mån de samma som de var då, när jag var 17. Det har egentligen inte hänt mycket. Eller jo, det har det. Men ändå. Växthuseffekten kände vi till redan då, de saker som folk ombeds göra nu – köra mindre bil, ta tåget, stänga av prylar på riktigt istället för med standby – det visste vi ju redan då. Diskussionen om huruvida klimatet verkligen förändras fanns redan då.

Jag har redan engagerat mig så länge. Redan stått och diskuterat, stångat mig blodig, så många gånger.

Jag orkar inte.

Jag har redan gjort mitt bästa i så många år. Jag börjar tappa drivkraften, orken, engagemanget.

Och… hur ska jag hinna/orka läsa tidningen? Jag är tacksam om jag hinner få läsa lite i tidningen i lugn och ro. Då får det vara KORTA artiklar/notiser. Dem kan jag med lite tur hinna igenom utan att bli avbruten så ofta att jag tappar tråden. Och jag slipper få dåligt samvete (eller lika dåligt samvete) över att jag sitter och läser när jag borde prata med sonen medan vi äter frukost.

Min ”surt förvärvade egentid” vill jag ägna åt annat än att läsa analyser av sossarnas nya partiledare eller moderaternas försök att engagera sig i klimatfrågan. Då vill jag hinna ta hand om mig själv, träna, bygga lite… Resten av tiden går ju åt till vardagsbestyren som ska göras.

Så – engagemanget har dalat.

*dålig jag*

Leave a comment

Posted in Föräldraskap, Irriterande, Miljö, Reflektioner och tankar, Samhälle

Tagged , ,

Dockan med överallt :-)

Posted on 1 april, 2007 | Leave a comment

Legot har fått en konkurrent. Dockan som sonen fick i julklapp håller på att gå om legot i popularitet

Hon ska matas.
Lagas mat till.
Bytas på.
Bytas blöja på.
Nattas.
Kollas temp på och ges medicin till.
Hennes kläder packas i en väska, och så åker vi buss eller tåg och hälsar på dockans farmor och farfar.

Och mest hela tiden föds hon ur sonens mage. Och så fyller hon år. Ibland har hon inte fyllt år – då är hon noll. Ibland fyller hon ett, ibland två och ibland till och med tre.

Sonen är pappa och jag är mamma till dockan. Eller, om dt är pappa som är med och leker, så är de pappa båda två – då har dockan två pappor. Självklarast i världen.

Igår, när vi skulle ut och konstaterade att vi på grund av hus-femtonspelet inte kommer åt dockvagnen, så ordnade jag en bärsjal av en halsduk, så dockan kunde sitta på sonens mage.

Idag har vi fixat tygblöjor till henne.

Innan sonen gick och la sig i kväll, deklarerade han flera gånger tydligt att ”Inatt, när jag och [dockans namn] och du och pappa sover, och det luktar förfärligt, så får vi gå upp och byta blöja på [dockans namn]”

Han går verkligen in för det här

Leave a comment

Posted in Föräldraskap, Genus och normer

Tagged

Dagens ordspråk: ”Kavringabröd är smöraskens död”

Posted on 1 april, 2007 | Leave a comment

Nu står kavringarna och jäser. Första gången jag bakar kavring, faktiskt. Hittills är det mycket enklare än vad jag väntat mig

Leave a comment

Posted in Inget särskilt