*dunk dunk dunk dunk dunk*

Jodå, hjärtat slog för fullt vid BM-besöket i morse. Bebisen lever Vilket känns betryggande att veta, för det är fortfarande ytterst sällan jag känner något av den; det är inga övertygande rörelser (jag är lika osäker varje gång på om jag verkligen känt rätt), och det går många dagar emellan. (Fast på tåget in, efter MVC, så tror jag nog jag kände lite )

Blodtrycket var också OK.
Vikt 80,8 kg.
Och så kollade BM SF-måttet, fast hon sa aldrig högt vad det var, och jag har inte kollat om hon alls skrev in det i journalen.

Och så fanns ju alla provsvaren från inskrivningen. Inga konstigheter där.
Blodgrupp 0+
Antikroppar mot röda hund.
Ingen HIV eller syfilis

Nästa besök om drygt fyra veckor…

I morse kräktes jag. Första gången på 1½ vecka. Men det var nog för att jag hade extra mycket slem som jag hostade upp…

Och den här helgen har jag ägnat mig åt att vara förkyld. Det kom krypande i fredags eftermiddag och var värst i lördags kväll. Är på bättringsvägen *peppar peppar*. Nåja, det har hittills varit en ganska enkel vanlig förkylning: nästäppa, rinnande näsa, rinnande ögon, trötthet och lite ont i kroppen.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *