Fan! *mutter*

Igår var det så vackert i vägkanten. Blåklint och vallmo som blommade, väddklint med stora fylliga knoppar och enstaka utslagna blommor, cikoria med högt uppskickade stjälkar och knoppar. Många vackra gräsarter. Ja, och förstås en hel massa andra blommor.

Idag har de slått. Inget kvar.

Jag lär mig aldrig. Varje år blir jag lika chockad över att de redan slagit det när jag plötsligt kommer hem en dag. Varje år blir jag lika ledsen.

Jag vill gräva upp och rädda undan några plantor in till oss, som kan få blomma ifred. Men jag vet inte om jag vågar.

*ledsen*

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *