Det var dagen innan första advent. I år råkade det dessutom vara första december.
I det lilla huset på den skånska landsbygden hade adventsljusstakar tänts i fönstren. På borden stod ljusstakar med levande brinnande ljus. I en av de stora golvljusstakarna av smide brann ett tjockt kalenderljus. I kaminen brann en brasa. På trappen till verandan på framsidan lyste en lykta med levande ljus.
Vid bordet satt släkt, vänner och bekanta och umgicks. De drack kaffe, te, saft och glögg, åt pepparkakor, lussekatter och andra kakor. Barnen lekte och stimmade.
Ur stereon flödade ändlösa mängder julmusik – svensk folkmusik, engelska carols och radiofavoriter från början och mitten av förra seklet.
Sedan reste släkt, vänner och bekanta hem. Över det lilla huset sänkte sig lugnet. Ur stereon fortsatte julsånger att flöda. Ljusen slocknade ett efter ett. Elden falnade i kaminen men glöden dröjde kvar.
Ute föll julesnön. Inne spreds en svag doft av pepparkakskryddor inför morgonsdagens pepparkaksdoft.